Ikväll när jag kom in efter en stund på stugtrappan tillsammans med svåger luktade jag som en rökt sill. Vi satt en stund och resonerade, funderade och avnjöt en kopp gammal dansk medicin i kvällningen. Ett stillsamt samkväm på kvällskvisten i godan ro. Före det hade backens övrig innevånare avlägsnat sig. En för städning av hyddan, en annan för nattning av ättlingarna och en tredje bankade friskt på en påle med släggan allt medan fåren bräkte bekymrat. Det var ljud i skällan; allt från brasans sprakande till fåglarnas kvällsläten, katternas jamande och tranornas trumpetande. Vi brände ned en brasa till grunden. Påskbrasan inställdes tidigare p.g.a. otjänlig väderlek. Ikväll gick den…