Resor

El Hostal

Att det inte blev fler inlägg från Barcelona under resan har sina skäl. För det första var det trådlösa nätverket på hostal Baler hopplöst långsamt, när det alls behagade stå till tjänst. Naturligtvis hade jag kunnat gå ned till receptionen och skicka mina alster därifrån men vanligtvis brukar jag skriva mina inlägg före och efter frukost och då passade det inte att sitta där med min laptop blad alla gästerna som åt frukost. Därtill var frukostrummet i anslutning till receptionen litet. Alla platser behövdes för de mumsande gästerna.

En annan orsak var att rummet var så litet och trångt att jag inte kunde sitta bekvämt vid skrivbordet utan jag fick sitta med magen närmast intryckt mot skrivbordet och det var minsann inte bekvämt. Ungefär som att sitta och skriva i en flygfåtölj med framförvarande ryggstöd nedfällt. Så kändes det i alla fall.

En tredje orsak var att jag denna gång inte hade enkelrum och då måste jag också ta hänsyn till min rumskompis. Normalt brukar jag kliva upp redan vid sextiden och då skriva en stund innan frukost och sedan avslutades övningarna efter morgongröten, eller vad som brukar stå till bords. Jag menar, det är kanske inte så roligt med en morgonpigg rumskompis som sitter och knappar på datorn på en knarrig stol, harklande och hummande. Tydligen är de flesta så funtade att får de bara chansen så vill de sova till minst klockan sju. Att slösa bort sin ungdom, tycker jag.

Rummet var som sagt litet, inget kylskåp fanns att förvara något läskande drickbart i och en riktig safty box lyste med sin frånvaro. Lampan ovanför min säng var ur funktion och trots att jag meddelade felet så åtgärdades det inte på de fem nätter vi bodde där. Därtill var sängmadrassen i hårdaste laget och utsikten från fönstret mot bjöd minsann inte på hav och vågors svep in mot land. Istället var det en  bakgård där man kunde beundra gårdsgrannarnas tvätt på tork flera våningar upp. Några verkade också ha hängt en del av sin övriga ägodelar på utsidan för att spara plats.

Nåja, när jag nu gnällt färdigt så får jag också försöka hitta ljuspunkter i boendet. Det var åtminstone bra städat, även om skräpkorg saknades i rummet. Duschslangen som gick sönder fixades snabbt och det var lugnt och stilla; inget trafikbuller eller skrål och skrän nattetid. Luftkonditioneringen fungerade även om den var högljudd och TV fanns som en liten klump högst uppe under taket. Få se hur länge dessa gamla, små tjock-TVn händer med på billigare reseboende runt om i Europa?

Frukosten var ok men inte mycket mera än så. Visst blev jag mätt och brödet var gott. Man kan kanske inte vänta mera av ett hostel. Priset per natt var också på lägre sidan så man får väl vad man betalar för.

Men jag skall inte klaga i all oändlighet. Gott sov jag, trots sängen och börsen behövde inte heller tömmas helt när räkningen skulle betalas. Hostelet låg också nära till Metro-stationen Hostafranc vilket gjorde att man nådde centrala delar av Barcelona på kort tid. Plaza de España låg bara 5-10 minuters promenad bort för att inte tala om klippberget Montjuїc på bekvämt promenadavstånd.  Personalen var vänlig och hjälpsam (förutom det där med sänglampan) och varmt vatten fanns i kranen. Med tanke på priset så var det ett bra boende. Topp, topp, värre kunde det ha varit på detta lilla familje-hostel som de själva byggt en gång i tiden. Vad jag kunde förstå så var de flesta som jobbade där familjemedlemmar, inklusive hunden Brownie som dock mest låg och snusade hela dagarna bakom receptionsdisken.

Snusade gjorde inte el Grupo utan det var aktivitet från morgon till kväll. Bara en eftermiddag tog jag ett par timmars siesta, dock utan besvärande snarkningar. Det intygade min rumskompis vilket gläder mig.

Ett träd fanns där i alla fall.

2 kommentarer

  • Annepauline

    Hehee, man kan inte kalla utsikten vacker hur gärna man än skulle vilja men vem tusan sitter på ett hotellrum och glor ut genom fönstret dagarna i ända?

    • Don PJ

      Det är sant, de korta stunder som utsikten beskådades var på morgonen för att se hur vädret artade sig. Lite grann av himlen såg man.

      Har man ett dyrt lyxhotell så borde man ju stanna inne och utnyttja alla finesser till max, man har ju betalt för det. Men vem vill det när storstaden eller badstranden väntar. Jag föredrar nog ett medelklass hotell, lagom är bäst.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Translate blog »