En tankeställare från ovan och för ovana

Idag kom första riktiga lilla snöovädret för vintern. Jag fick både sopa trappan och skotta en gång för att ta mig ut till vedlidret. Där hände en liten olycka.

På tal om olycka så bröt idag en av mellan-hövdingarna i Saltgruvan benet när han ramlade på snö och is bredvid sitt åkdon. Båda benpiporna av. Så kan det gå när det är is under snön. Det är inte alltid roligt när det är glatt. Kan tåla att upprepas. Enligt rapport drattade även andra på ändan idag. Se upp, kung Bore gillar att sätta krokben för oss ovana vinterbor.

När vintern närmar sig blir det ofta kallt i stugan. Då gäller det att elda i spisen och spara på elektriciteten. Jag gjorde en tur ut till vedlidret ikväll för att fylla på förrådet av ved vid spisen. Viss vedklyvning hör till. Raskt svingade jag yxan och fyllde vedbåren. Ända tills ena vedträet lossnade från yxan just som den befann sig i sitt högsta läge. Vedträet gjorde både en och flera saltomortaler under luftfärden innan det med en piruett landade rakt på mitt huvud. Det gjorde infernaliskt ont och en redig bula växte snabbt fram. Jag brukar inte säga fula ord i onödan men den fortsatta vedklyvningen gick i rasande fart. I ren ilska och med värkande huvud. Tänk så fort ett muntert visslande kan övergå till nattsvarta tankar förorsakad av en tanke(om)ställare från ovan.

En olycka kommer sällan ensam. Jag har också råkat ut för en smärre förkylning och har ikväll druckit het svartvinbärssaft.  Yr i skallen är jag också. Det beror inte på vedträet som bet mig utan yrseln har nog suttit i hela dagen. Feber har jag inte men det känns så.

Did you, did you see the frightened ones?
Did you, did you hear the falling bombs?
The flames are all long gone,
But the pain lingers on.
Goodbye, blue sky.
Goodbye, blue sky.
Goodbye.
Goodbye