Jokkmokks vintermarknad – jag frös inte ett dugg!

Jokkmokk, vilket härligt namn på en kommun! Kan det finnas något fint där, rent exotiskt? Jokkmokk, kommunen i Norrbotten som är större än hela Österbotten men som ändå bara har 5000 innevånare varav 2700 själar i själva tätorten. Enbart det är exotiskt! Långt mellan jojken, kan man tycka, men tätt mellan myggen, sommartid. Men så kommer denna vintermarknad i februari där det är tätt mellan jojken och synnerligen glest mellan myggen!

Lördag morgon intog jag en välsmakande frukost på hotell Bodensia i Boden. En hel hop militärer sutto vid borden. Boden må vara en före detta garnisonsstad men ändå vimlar där av militärer i dessa dagar. Övning Vintersol går av stapeln denna vecka vilket föranleder ökad militär aktivitet i området. På väg till Jokkmokk hamnade vår buss att köra ikapp med en bandvagn som gasade på i 60 knyck längs med väg 97. Vi vann när vi till sist kunde göra en omkörning.

Små byar, ibland spridda skurar med bebyggelse på vår väg till Jokkmokk. Mycket skog och vackert snöklädda träd. Ibland såg vi renar, några stod i diket nära vägen och sökte föda. På ett ställe fanns det färska, blodiga spår på vägbanan efter kollision med ren.

Vi passerade Lenatorp med lagenlig blå-vit skylt i dikeskanten men inte en människa eller ett endaste hus syntes till. Jo, en lyktstolpe såg jag! Den lyste i ensamt majestät över korsningen vid Lenatorp.

Plötsligt förlorade vi all synlig kontakt med vägbanan. På mindre än en minut svepte dimma in över vindrutan och bildade is som försvårade blickfånget framåt. Även andra fordon stod plötsligt stilla på vägen med blinkande varningsblinkers skrapandes vindrutor. Således gjorde även vi (vår chaufför) och efter att vindrutan skrapats isfri kunde vi fortsätta färden i det minus 20-gradiga vädret som spelat oss ett spratt.

I Jokkmokk fick vi snabb tillgång till marknaden eftersom bussen kunde parkera nära marknadsgatan.  Jag gjorde en koll bland alla stånden och belåtet konstaterade jag att det inte var alltför mycket krimskrams. Här fanns till stor del försäljare från norra Sverige och många hantverkare/småföretagare på plats. Visst fanns det också typiska marknadsvaror som man ser överallt men det mesta var intressant att se och kanske även för att göra ett inköp. Själv köpte jag en kylsskåpsmagnet och en bok ”Året i Sápmi” skriven av Marit Mikkelsdatter Eira Murud. Slöjd, hantverk, matspecialiteter, kläder, skinn, handarbeten och mycket annat både praktiskt och som ögonfröjd fanns för de hugade. Renen stod för mycket av varornas ursprung.

Många språk hördes, främst svenska och samiska naturligtvis, men också många norrmän fanns på plats. Även finska, danska och skånska kunde uppfattas och engelska naturligtvis för de i svenska eller samiska språken icke kunniga. Jag hörde också många ungdomar som pratade samiska vilket är glädjande för ett minoritetsspråk.

 Jag kom att tala en del med en ung man från Tyskland som kunde förvånansvärt god svenska. Troligen studerade han och han befann sig i ett större sällskap som också bänkat sig i församlingshemmet för att höra jojk och berättelser med Mikael Pirak och systrarna Nik och Nilla Märak. Pirak och Märak är stora kända samesläkter och Nik är mor till Mimi och Maxida Märak, samiska aktivister och artister av mera modernt slag. Timmen var intressant för många historier berättades och även fina jojkar framfördes. Ljudanläggningen strejkade, det var bara fjällvinden som hördes med ett enerverande kvittrande i högtalarna så den stängdes av.

Bl.a. berättade Mikael Pirak om en samisk delegation som skulle åka tåg till Stockholm i ett ärende. En av deltagarna klev av redan i Sundsvall i tron att de nu var framme. De andra blev bekymrade när mannen ifråga inte fanns ombord på tåget men inget kunde göras förrän framme i Stockholm. Den olycksdrabbade förstod snart att han inte befann sig i Stockholm men fick hjälp av en konduktör att ta ett annat tåg till huvudstaden. Detta tåg var ett snabbtåg varför han hann till Stockholm före de andra. Han stod och väntade på perrongen när de andra anlände. Berättat med knorr och humor. En liknande historia berättades också i bussen fast då handlade det om fel landgång på Åland med åtföljande flyg till Skåne där de unga damerna fick invänta bussen som skulle ta dem ut i Europa. Något sådant drabbades inte vi av utan alla hittade rätt och infann sig i tid.

Jag tillbringade en god stund vid snöscenen betraktandes en modevisning av kläder gjorda i trakten. Även den traditionsenliga renrajden dök upp och gjorde en lov via scenen anförd av Per Kuhmunen där även hans familj deltog med att leda renarna. Färggrant klädda. Samiska nationaldagen firades med tal av Jacob Nygård, ordförande för Sirges sameby, och Sveriges kulturminister Alice Bah Kuhnke. Jojk framfördes och samiska nationalsången sjöngs av Samiska kören som bestod av unga flickor. En riktigt vacker sång! Samiska nationalsången avslutade förresten också berättarstunden ”Minnen från Jokkmokks skogar och fjäll” som jag skrev om i föregående stycke. Vi fick alla resa oss upp och sjunga med så gott det nu gick för oss som inte kunde samiska.

Mat intog jag i stora öltältet där det var knökfullt med folk men finns det hjärterum så finns det stjärterum. Det blev en wok av något slag nedsköljt med en Norrlands Guld som sig bör i denna del av landet. Annars fanns det gott om matställen och serveringar. Jag tror inte någon behövde åka hungrig därifrån. Allmän toalett fanns nära öltältet, var annars, och vid ett besök där inkom en samisk yngling som jojkade högt. Vid Destination Jokkmokks byggnad finns/fanns också en webkamera i realtid: http://live.jokkmokk.com/webcam/ Nu är det tomt vid parken, då var det fullt med folk och kommers.

Sist på dagen skyndade jag till Ájtte, Svenskt Fjäll- och Samemuseum där Katarina Barruk skulle uppträda med sång. Jag såg och hörde henne tidigare i höstas när hon hade sin skiv-release i Umeå. Då med full orkester… alltså här blev det visst lite fel, jag menar visst att orkestern var nykter men att de var fulltaliga fem och också med hjälp av två körtjejer. Jag gjorde då en egen inspelning som finns på YouTube. I lördags fick Katarina hjälp av sin mor på pianot. Jag gillar Katarinas stil: stark, orädd och med vacker sång mestadels på umesamiska. Som grädde på moset upptäckte jag idag att hon också kommer att uppträda på Umefolk om knappa tre veckor. Gissa vem som skall försöka höra henne även där? Biljett har jag och hotellet bokat för länge sedan. Nästa projekt.

Egentligen är Umefolk en ersättning för Jokkmokks vintermarknad som jag i ett skede inte trodde skulle bli av. Så plötsligt en söndag dök en annons upp i Vasabladet från Karleby Resebyrå där resa till Jokkmokk utlovades. Jag slog till mer eller mindre med detsamma. Resan kördes av Dahls-linjetrafik med självaste Vidar Dahl vid ratten. En fin resa, bra arrangerat, bra hotell i Boden och ett trevligt gäng som deltog. Med andra ord en lyckad utfärd till Jokkmokk Vintermarknad som varmt kan rekommenderas till nästa vinter!

Jag kan tillägga att jag inte frös  ett dugg, förberedd med flera lager kläder som jag var. En nog så viktig detalj! Hade det blivit för varmt under pälsen fanns det möjlighet att byta kläder i bussen på eftermiddagen och även avlämna inköpta varor i bussen innan en sista runda gjordes på marknaden. Bra service!

Här kommer en drös med bilder och videon med Katarina som jag spelade in i höstas. Klicka på första bilden för att sätta igång som bildspel. Glöm  inte heller F11-knappen för helskärm.

 

Annonser

3 thoughts on “Jokkmokks vintermarknad – jag frös inte ett dugg!”

  1. Så trevligt! Jag är själv intresserad av att åka till Jokkmokks marknad men det har inte blivit av än. Jag har besökt ishotellet i Jukkasjärvi och även sovit en natt i ishotellet. Det är en upplevelse. Jag planerar en resa till Svalbard, Får se om jag får till det? Har du varit på Svalbard?

    Gilla

    1. Det tycker jag du skall planera in, en resa till Jokkmokk marknad. Den första resan till marknaden, den som ställdes in, hade också ett besök på ishotellet i Jukkasjärvi. Nu blev det inte av denna gång.

      Svalbard låter intressant. Åtminstone är det svalt där. 😉 En jobbarkompis sprang marathon där ifjol och han ville att jag skulle komma med men den gången avstod jag. Vi får se i framtiden.

      Gilla

  2. Hej! Jag har mejlat dig angående köp av en bild från bloggen. Jättehyggligt om du kan svara så fort du kan, även om du säger nej, så vet jag.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s