Alla dessa flugor

Nästan hela sommaren har flugor, bromsar och mygg hållit sig borta. Varför måste just nu ilskna flugor komma? Det märkliga är att i oktober månad uppenbarar sig dessa föga önskvärda flygfän.

Älgflugor tala folk ofta om. Om hur de drabbats och om hur de med mer eller mindre finurliga metoder avlägsnat dessa flygare. Själv har jag inte, vad jag vet, råkat ut för dessa. Konstigt nog. Men nu surrar och irriterar mig dessa små gynnare som vaknat sent. Vanliga flugor! Jag önskar att jag var flugornas herre och kunde förpassa dem någonstans.

Gjorde en utflykt till min sommarstuga ikväll. Där var allt frid och fröjd. Inte en kotte så långt ögat nådde, intet främmande ljud. Det är denna tid på året som jag mest uppskattar att ha en egen stuga vid havet. Jag stannade inte länge, skymningen smög sig på. Vad hindrade att jag stannat, gjort eld i spisen, njutit av tystnaden, avlägsnat mig från världens skryt och skrän, somnat på soffan och vaknat till en ny dag; halvfrusen men utsövd? Nada! Jag gjorde det inte.

skaget
En vy på ”baksidan” av min stuga. Skaget.
Annonser

10 thoughts on “Alla dessa flugor”

  1. ”Flugornas herre” minsann! Ett ganska vådligt önskemål om man har Goldings roman med samma namn i tankarna – och beaktar dess dystopiska innehåll.

    Gilla

    1. Njaee, eller kanske jag hade det? Svårt att säga. Dock har jag inte läst romanen även om den tillhör klassikerna.

      Gilla

  2. Jag har inte heller läst hela boken, men är gnuttan påläst om innehållet – och så har jag sett en av filmatiseringarna. Riktigt otäck vision. Och så kunde jag inte motstå att retas lite.

    Givetvis har också jag helt medvetet, eller omedvetet, ”missbrukat” titeln, åtminstone i huv’et. Ungefär som jag brukar köra med ”Djävulens plogfåra” när något går på tok, utan att ha läst den boken heller. Inte ens hållit i den. Har länge tänkt att köpa den senare – som på något vis har följt mig sedan -80-talet – liksom ”Bron över floden Drina” – hur nu den halkade in i sammanhanget. Men jag har en tendens att alltid vara pank när dessa projekt ska sjösättas.

    Så var det då en bok till också, som jag tänkte tipsa dig om – den pågående radioföljetongen på SR P1. Det är enkelt att lyssna ikapp. 1938 i ett ”svenskt” Helsingfors, efter inbördeskriget, men före de kommande krigen. Kjell Westös ”Hägring 38”. Rasande bra. Jag har redan lyssnat färdigt i förskott, och lyssnar nu om dag för dag.

    http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1111&artikel=5967952

    Skulle skriva till dig om den, den där dagen du skrev om maté. Men då vällde så många tankar och minnen upp inom mig att jag ringde min far. Han dricker det fortfarande – detta ”Yerbate” som min farfar introducerade när jag var en lillkille. Vi vecklade in oss i ett långt samtal, och det visade sig att Den Gamle var en viss kännare av den argentinska matékulturen, samtidigt som skillnaderna där i Nordanö var stora gentemot det genuina bruket. Inte minst det där med sugröret fattades. Men kalebasser talade han om. Jag tror att han gör sitt te betydligt svagare än den där gröten du presenterade på bild, och som jag sett på internet. Är det en metallklädd kalebass du har där, eller är det keramik inuti? Nyfiken i en strut.

    Han sade att det är svagt, vilket jag tolkar som att han brygger det betydlig klenare än de ursprungliga brukarna och deras apologeter. Likaså tyder din beskrivning på det, vid en jämförelse. ”Det ska ju vara bra, bl.a. mot reumatism”, sade han, ”men det vet jag ju inget om”.
    ”Men du har väl heller aldrig haft problem med reumatism”, antydde undertecknad.
    ”Nej”, blev svaret. Se där – trots att det inte bevisar ett dugg. Ungefär som älgörten vi skrev om förra året. Den lär ju bota allting. Trist att jag käkar Waran, råttgiftet, annars skulle jag ha satsat lite på älgörtsskördande. De två är dock inte så kroppskemiskt kompatibla.

    Ha det bra och njut nu av ditt vindspel! Kan fåren höra det?

    Gilla

    1. Jag provlyssnade lite på första avsnittet. Stina Ekblad kände jag genast igen som uppläsare. Jag får se om jag får loss tid till att lyssna, jag har nämligen en hel del på gång i höst som tar tid.

      Fåren kan säkert höra vindspelet men nu har de fått nya marker att beta få de kommer nog inte mera hit till min stuga i höst.

      Kalebassen är trä invändigt, metallklädd utsida. Jag vet inte vad som är bäst men så är min.
      Aj, så då känner du väl till Mate-drickandet. Det är nog ganska ovanligt här i Norden skulle jag tro. Jag sätter nog ganska mycket av sorten i koppen men så kan jag fylla på vatten vartefter utan att det blir alltför svagt. Pigg blir jag av det, åtminstone tycker jag det. Inget maté för nu skall jag sova. 🙂

      Gilla

    1. Det kan hända. Det märkliga är att det tidigare inte funnits flugor eller ens mygg denna sommar. Därför var denna sommar lite speciell.

      Gilla

  3. Det är älgflugor och dom är väldigt ettriga. Syrran och jag var ute på skogspromenad igår och vi blev anfallna av dom små rackarna. dom bet sig fast överallt i hårbotten och nacken. Förresten, GRATTIS i efterhand till 60 år. ( Tänker på de två i er årskull som inte fick leva så länge och det känns lite sorgset, dom dog ju alldeles för tidigt. )

    Gilla

    1. Nej, det är inte älgflugor utan vanliga flugor som surrar på. Älgflugor har jag inte besvär med. De gillar mig nog inte.
      Tack, tack! Inte så roligt att fylla 60 men när man tänker på alternativet så är det kanske inte så dumt ändå. 🙂 Ja, två fick gå i förtid, de kunde gott fått leva något år till. Men sådan är tidens gång, man har inte alltid svar på allt.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s