Allehanda

Med tårar på kind

Min niece Christina har i helgen gjort en podd tillsammans med bloggkompisen Silje och som jag avlyssnade idag. Den var så bra. Plötsligt satt jag där med tårar i ögonen och jag fiskade fram en näsduk för att torka mina kinder samtidigt som jag stapplade iväg ut på gårdstunet för att få frisk luft. Det var så gripande att jag kippade efter luft. Ja, så kändes det i lungorna, gripande.

Till saken hör att jag idag startade vedeldningen för säsongen. Hittills har jag kört med luftvärmepumpen en stund morgon och kväll men nu tyckte jag det var dags att åter låta vedspisen bidra till värmen i stugan. Jag gjorde enligt konstens alla regler genom att först elda en stund med tidningspapper i skorstenspipan för att få lite bättre drag innan jag satte fyr på tändveden.

Allt gick bra, lite grann rykte det in men inte mycket att tala om. Andra år har det varit betydligt värre. Jag lutade mig tillbaka i soffan och fortsatte att lyssna på podden. Det gick en knapp halvtimme, jag fyllde på ved och plötsligt kom tårarna.

Varifrån vet jag inte för så sorglig och dramatisk var inte podden. Ett tunt lager av obestämt os spred sig i stugan och det sved i ögonen. Det vart inte vanlig rök för det rykte inte in utan mera som matfett som osar. Den enda förklaringen var att jag under sommaren tillfälligt ställt odiskade kokkärl och stekpanna på spiseln vilket lämnat kvar matfett på spishällen. När så spiseln värmdes upp vartefter kom hettan snart till det område där matfettet fanns och det började osa katt. Eller något sådant. Trots att jag torkat spisen innan. Aja baja, nästa sommar ingen disk på vedspiseln! Efter vädring och en stunds vistelse ute i den mörka höstkvällen var jag kapabel att avsluta lyssnandet.

I podden, som hade fint flyt utan konstiga pauser och hummande, fick också jag ett omnämnande. Nämligen den som introducerade Stina till böckernas värld genom sagoböcker som gåvor till henne jul och födelsedagar när hon var liten. Stina, som vi kallar henne, snackade snabbt som en riktig spanjorska medan Silje var mera lugn i sin muntur. Silje är annars ett vackert norskt namn och visst, hon har rötter i Norge. Förhoppningsvis berättar hon något om eventuella kulturkrockar mellan Finland och Norge i kommande avsnitt. Sådant brukar vara intressant och lustigt. Vill ni lyssna så finns podden här.

droppar
Jag har på Facebook blivit utmanad att varje dag bidra med ett naturfoto i en veckas tid. Tja, varför inte, jag gillar ju att fotografera. Detta är söndagens bild.
villan
Detta är dagens bild från strandlinjen vid min sommarstuga. Innan isen lägger sig, kallar jag bilden.

0 kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *