Upplevelser

Umefolk, en upplevelse!

Just nu sitter jag på båten på väg över Kvarken tillbaka hem efter en härlig helg i Umeå. Jag har nämligen besökt Umefolk, den årliga folkmusikfestivalen i Umeå.

Jag åkte redan i fredags för att hinna se och höra så mycket som möjligt. En stund innan vi anlände till Holmsund intog jag lunch i cafeterian med köttbullar och mos. – De har jättegods köttbullar på Wasaline. Rekommenderas! – Vid bordet bredvid satt några välbekanta damer, nämligen Kardemimmit, den skönsjungande och kantelespelande gruppen från Finland. Jag har hört dem tidigare vid ett par tillfällen i Kaustby och de är en av mina favoriter. Jag hälsade helt kort på dem och sa att jag skulle se dem senare på kvällen på Iduns stora scen i Folkets Hus. Det blev de glada åt. Det visade sig senare att de bodde på samma hotell som jag, Comfort Winn. Hotellets läge är maximalt vid Umefolk för det är bara tvärs över gatan. Inga ytterkläder behövdes trots att det var bitande kall vind.

Programmet för de två dagarna var digert och jag hann långt ifrån se och lyssna till alla framträdanden som förekom. Tyvärr. Så det blev att plocka i programmet och göra en egen lista men jag hann ändå med det mesta jag föresatt mig som t.ex. Allspel, den stora invigningen med flera hundra spelmän, barn, sångare och allehanda musikanter. Storslaget och mäktigt! Det måste vara ett strongt arbete att få allt detta att fungera, speciellt med så många barn inblandade. Har jag förstått rätt är Anton Teljebäck mästaren bakom detta.

Isorkestern från Storuman-Tärnaby deltog också i Allspel. Tidigare på dagen hade jag sett dem på gatan utanför Burmans Musik där de musicerade första gången.  Deras instrument bestod av is med munstycken från blåsinstrument. Även marimbas och slagverk var gjorda av is. Det var minusgrader ute så det gick bra men på Allspel inomhus ville instrumenten smälta något vilket gjorde att de fick torka upp på golvet efter sig. Deras instrument har väl smält bort vid det här laget precis som snöskupturerna för två veckor sedan på Rådhusesplanaden i Umeå. – Allt hittar de på.

Andra grupper och musikanter jag såg och lyssnade till var bl.a. Birkafolk, Lisas och naturligtvis Kardemimmit på fredagskvällen. Sist på fredagskvällen såg jag Mullin Mallin Band från Umeå. Varför de heter så vet jag inte men mullin mallin är finska och betyder huller om buller. Fart och fläkt var det i alla fall omkring dem.

Lördag bjöd bl.a. på Alva och Maggi, Sammami, Viktoria Ahlman band och Ulrika Bodén med Ahlberg, Ek & Roswall. Så bra de sistnämnda är! Ulrika är mästare på kulning, d.v.s. lockrop på korna förr i världen på fäbodarna. Och kring allt musicerande ett fint berättande om de olika låtarna. Triakel missade jag tyvärr men jag har sett dem flera gånger tidigare så det må vara förlåtet denna gång.

Den största positiva överraskningen stod Thomas Andersson för. Jag citerar från Umefolks hemsida: ”En del brukar framhålla humorn i hans berättelser, andra vill betona musiken. Somliga tycker mest om allvaret, eller är det kanske dialekten. De flesta har svårt att bestämma sig. Men en sak är säker; här behövs inga förinspelade ljudeffekter, rökmaskiner eller laserljus. Traditionell musik, muntligt berättande och så massor med erfarenhet på det, och vi får vara med på det som så ofta sagts: he minner – he mer. Eller som man säger på rikssvenska – less is more.

Han berättade och han spelade för den fulltaliga publiken som satt trollbunden i Studion. Han har forskat, han har lyssnat, han har spelat och så bra han själv var på att berätta. Det handlar om spelmansmusik från förr i världen, om fattiga musikanter, om original, om ofärdsår och ett genuint intresse för fiolen och dess musik. Det är just så berättande bör gå till!

Intressant var hans inslag av dialekt och ren norrländska. Inga svårigheter för min del att förstå även om dialekt ibland inte är helt lätt.

Bl.a. berättade han om Storsvagåret 1867. Flera år i rad var det kyligt klimat i Norden vilket gjorde att skörden slog fel och människorna svalt och en del dog. Ännu i juni månad år 1867 låg isen kvar på sjöarna och redan i augusti kom snön som blev liggandes. Om detta har jag bl.a. läst i Bernhard Nordhs böcker.

I Oxkangar fanns en kvinna som också var mycket duktig på att berätta. Hon kunde skratta så tårarna rann när något humoristiskt kom på tal och hon visste allt om byns släkter och familjer och om hur de var släkt med varandra. Hon berättade även om nödåret 1867 och på ett sätt som om hon själv varit med trots att hon var född 40 år senare. Den muntliga berättartraditionen var stark i Skeppars-gården. Anna dog 1993.

Synd att Umefolk är så okänd i Österbotten. Någon fiollåda såg jag i bussen till Holmsund idag men jag tror inte det var någon stor anstormning från vår sida av Kvarken. Någon österbottnisk dialekt hörde jag i alla fall inte i Folket Hus denna helg. För en musikälskare måste Umefolk vara ett andhål i kallaste vintern innan vårsolen åter gör sig påmind. Det spelas inte bara fiolmusik utan utbudet är varierat så även andra musikinriktningar blir tillgodosedda. Och inte många folkdräkter såg jag förutom vid Allspel trots att det var en folkmusikfestival. Musikanterna spelade i allmänhet som de är klädda till vardags eller till fest.

Glädjande är att så många musikskolor och barn var med. Återväxten måste vara tryggad med tanke på att så många yngre personer spelade i olika orkestrar och band.

Glädjande är också att folkmusiken och folkdansen inte kidnappats av de s.k. ”Sverigevännerna”. Försök har ju gjorts vid riksmötets öppnande men det föll inte väl ut. På fredagen hölls en tillställning där Folkmusiker mot rasism diskuterade om att motverka rasism och exkluderande inom folkmusiken. Jag tror de har god vind i seglen för det ligger i folkmusikens natur att inte stöta bort utan att utvecklas.

En fin helg har det varit och jag ser redan fram emot nästa års Umefolk.

Nu blir det snart en ny omgång köttbullar och mos i strålande fint väder på Kvarken med stora områden som är helt isfria.

isorkestern-2017-02-24-img_0743
En del av Isorkestern utanför Burmans Musik i Umeå.
allspel-umefolk-2017-02-24-img_0754
Allspel, den stora invigningen av Umefolk 2017.
kardemimmit-2017-02-24-img_0818
Kardemimmit på Umefolk 2017
thomas-andersson-u-mefolk-2017-02-25-img_0903
Thomas Andersson i berättartagen
ullrika-boden-umefolk-2017-02-25-img_0921
Ulrika Bodén flankerad av Ahlberg, Ek & Roswall på Iduns stora scen. Ulrika är den med grön klänning.

0 kommentarer

  • Erik Forsling

    Det verkar som att det är som jag antytt tidigare i ditt fall. Du är en äkta hedonist, och det gör du helt rätt i att vara. Jag har nu bara läst din text som hastigast, och vad gäller Mullin Mallin Band så tycker jag att du gav halva svaret på din antydda fråga själv. Huller om buller. Jag har aldrig hört dem, men din översättning, och deras hemsida, gav mig en liten vink om hur de låter. Huller om buller, med internationell mix. Det gränsöverskridande njutbara spektaklet. Men vem vet – jag kan totalt hugga i sten. Ser fram mot att höra dem.

  • PJ

    Nja, hedonist, varför inte och visst skall man ta vara på de tillfällen som dyker upp. Som nu Umefolk med massor av bra musik och fina människor. Icke att förglömma hotellfrukosten två dar i sträck. 🙂

    På deras hemsida finns små smakprover som du kanske lyssnat? Annars har de gett ut en skiva som heter Mullin Mallin och Svensk Peppar. Den finns också på Spotify. Jag har mina aningar att du skulle gilla bandet.
    Går det nu för tiden att beställa och lyssna på musik på biblioteket? Det kunde man förr i världen.

  • Ann-Marie

    ”Förr i väädin” (på 1980-talet?) var vi ofta på folkmusikfestivalen i Umeå. Det var en av årets begivenheter. Den ändrade karaktär i något skede som gjorde att spelmän inte var lika intresserade som förr. Vet inget om den nu för det kom annat ivägen som gjorde att vi slutade åka över. Men trevliga minnen har vi kvar.

    • PJ

      Enligt vad jag fick fram på nätet har Umeå folkmusikfestival anordnats sedan 1986 eller 1987 (olika uppgifter) under lite olika namn. Först som Nordisk Folkmusikfestival senare som Umeå Folkmusikfestival. Det verkar som om Umeå Folkmusikfestival lades ned i mitten på 2000-talet och i samband med detta startade Umefolk.

      Det är inte enbart traditionell spelmansmusik som spelas utan det är ganska varierat. Ganska många av musikanterna och grupperna dyker också upp på Urkult. Du kan kanske titta i årets artistutbud och jämföra med hur det var den tiden som ni deltog. http://umefolk.umeafolkmusik.se/artister

      Här och var kunde man se små grupper av spelmän och -kvinnor som sitter och spontanspelar utanför det officiella programmet. Folkets Hus i Umeå är stort. Folkdans är inte heller någon sällsynthet. Däremot såg jag inte många klädda i folkdräkt. I hotellets restaurang, tvärs över gatan, spelade också mindre grupper. Jag bodde som sagt på Comfort Winn så det var bara att ta hissen ned. – Kanske dags för er att damma av dansskorna och festhumöret inför nästa års Umefolk?

      En grupp som jag missade i år men som jag kommer att kunna se på Urkult är Rim.

      https://youtu.be/KjG_ycmD8uQ

  • Ann-Marie

    Nu då jag började gräva hittade jag att vi var på Nordisk folkmusikfestival åtminstone 1990 o 1991 o sen på Umeå folkmusikfestival 1992. Åtminstone de två första åren var det deltagare från hela norden och verkligen stora namn. Men ändå kunde man som vanlig spelman uppträda lite här och där mindre eller mera officiellt men det tog slut i något skede och det var en stor orsak till att folk härifrån åtminstone slutade komma.

    • PJ

      Så då bytte festivalen namn 1992.
      Det är en viss skillnad på festival och spelmansstämma; lärde jag mig nyss på Wikipedia. https://sv.wikipedia.org/wiki/Spelmansst%C3%A4mma Det var kanske det som var orsaken till att österbottningarna stannade hemma?

  • Stina Engvall

    Jo, vi var några från Österbotten som var där. Ö-Spel blev otroligt inspirerade och jag skrev också en blogg då jag kom hem, men du har mycket bättre bilder. Den finns på mirangax.blogspot.fi

    • PJ

      Aha, då var jag inte solo allena från Österbotten. I din blogg ställer du frågan: ”Varför hade vi inte besökt Umefolk tidigare?” – Ja säg det när festivalen ändå är så nära för oss österbottningar.

      Umefolk saluförs överhuvudtaget inte alls på denna sidan pölen. Jag skickade ett mail till Vasabladet tidigare i vinter med tips om denna festival men inte ett knyst hörde eller syntes. På färjan såg jag en affisch för Umeå Open om knappt en månad. Fint så men varför har det inte funnits liknande för Umefolk ombord? Det talas mycket om nordiskt samarbete och utbyte men en sådan enkel sak som att uppmärksamma varandras evenemang på båda sidorna om Kvarken fungerar dåligt så tillvida att det inte handlar om musik för ungdomar.

      Vad jag kan förstå var ni tre damer ut på galej och om jag tolkar blogginlägget rätt så var ni inte det minsta besvikna på förra helgens begivenheter i Umeå. Det kanske tom smakar mera av dylikt? I så fall får jag bjuda in er till sommarens stora händelse Urkult i början av augusti! Det om något är en upplevelse i klass med Umefolk och mycket mera därtill. http://www.urkult.se/

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.