Allehanda

En hjälpsam olycksbroder

Det närmar sig jul med stormsteg och därmed kände jag mig nödsakad att också göra några små inköp inför stundande julhelg. Jag besökte köpladan strax efter nio när det är ganska lite folk i rörelse. En indikator på att det är få människor i ladan är att det inte är någon trängsel kring tomatlådorna. Där var det tomt.

Prinskorv, sill och paté inhandlades samt ljuslyktor till gravarna. En burk med pepparkakor från Nyåkers. Få se hur länge den burken räcker? Verkar vara tillverkade i Umeå och goda. Jodå, jag har redan öppnat den.

Akademiska Bokhandeln Gros hade annons i Vasabladet där Herman Lindqvists bok ”Historien om Sverige” bjöds ut till vänpris. Några euron billigare än vanligt. Jag tänkte det kunde vara bra att förkovra mig än en gång i kungarikets historia på det lättlästa sätt som Lindqvist ofta serverar. Jag och Bettan rullade iväg till torget i Vasa.

Som vanligt parkerade jag i grottan och tog trappan upp till torget. Vid övergångstället framför Saluhallen blev det att vänta på grön gubbe. En annan gubbe som stod bredvid mig, något rund under fötterna, försökte inleda en konversation med mig på finska. Det lyckades så där, nästan noll. Kanske tog han mig för en av olycksbröderna trots min tämligen representativa uppsyn och klädsel? Jag kilade över gatan vid grön gubbe med den andra gubben hack i häl fritt pratandes (med mig?). Det verkade som om han kunde hålla farten och talet igång trots vissa problem med krängningshämmaren.

Framme vid bokhandeln visade sig att jag var några minuter för tidig varför dörrarna var stängda trots att jag rykte och rev. Det var då min synnerligen tillfälliga bekantskap vid övergångsstället rykte in och attackerade dörrarna likt en Don Quijote. Under högljutt pladdrande och perklande kastade han sig på dörrarna och försökte öppna dem för mig. Det verkade som om han tyckte det var rena oförskämdheten att ha dörrarna till litteraturen stängda för en broder som jag. Egentligen var det en ganska lustig situation.

Han menade kanske gott i sina dimmiga tankar men jag kände att det var bättre att ta en sväng via Saluhallen och kolla läget där de få minuter som återstod till öppnandet. På samma gång kunde jag skänka en slant till Frälsningsarméns julgryta som stod parkerad utanför Saluhallen. Kanske det kom min olycksbroder till godo i en eller annan form?

Jodå, i Saluhallen var det kommers kring de få stånd och butiker som finns kvar. Köttdisken som startade efter att Löfmark slutade hade gott om kunder.

När jag kom tillbaka till bokhandeln hade han avlägsnat sig. Tyvärr visade sig att boken jag tänkt köpa inte fanns. Troligen skulle den inte heller hinna fram innan jul. Lite besviken blev jag allt! Borde man inte försäkra sig om att varorna som erbjuds i en annons också finns tillgängliga de första minuterna på dagen?

Nåja, jag har att läsa. Just nu håller jag på med Annika Norlins ”Jag ser allt du gör”. Också inköpt på Akademiska Gros.

Har ni redan startat inköpet av matvaror inför julfirandet? Själv köpte jag två morotslådor som jag kommer att äta upp tämligen omgående. Jag gillar morotslådor! Få se om pepparkakorna eller morotslådorna tar slut först?

Det första som möter en när man sticker upp huvudet ovanför markplan på torget i Vasa är julgranen. Ganska lik den ifjol. Jag ser ingen skillnad. Som tur är, lite vitt på marken.

Julgrytan utanför saluhallen i Vasa med den nu för tiden alltid närvarande spritflaskan tillgänglig. Vem skulle ha trott det för ett år sedan?

4 kommentarer

  • annepauline

    Torget ligger lika tomt och öde som vanligt. – Jag måste skratta lite åt din tillfälliga bekantskap. Han hade varit uppe tidigt och druckit frukost. Han kanske fick för sig att det var dörrarna till Alko som var låsta? Inte konstigt att han perklade då. – Det blir en annorlunda jul i år. Inte för att jag brukar ha så stor tillställningar men i år blir det verkligen minimalt. En gran har jag dock köpt! Väldigt liten men riktigt fin. Jag brukar köpa gran av en torghandlare som är från Serbien och han blev så glad att jag kom även i år så jag fick granen nästan gratis. Han prutade ner priset alldeles själv. Han pratade mycket han också och menade att på honom biter ingen corona. Hm, han kan nog inte vara så himla säker men han är så underhållande när han pratar så han fick berätta om sina huskurer mot virus och baselusker. Han hade en del knep!

    Här har det regnat och regnat och åter regnat. Det är + 7 grader. Någon julstämning med snö är det inte.

    • Per

      Jo, inte var det mycket aktivitet på torget denna torsdagsförmiddag. Några stånd borta vid frihetsstatyn.
      Frukosten i flytande form var helt klart inmundigad. Själv nöjde jag mig med två smörgåsar och te. Någon champagnefrukost kostade jag inte på mig.

      Fint att du fick en julgran och även lite berättande. Kanske någon av kurerna ändå var värd att minnas? Luktade han vitlök? Det brukar ju vara en rekommendrad huskur. Kanske mest för att hålla folk på avstånd, ha, ha…
      Nej, ingen kan gå säker för coronan. Den kan drabba den mest försiktiga och restriktionslydiga såväl som festprissen på sena krogkvällen.

  • annepauline

    Jag måste bara få skriva att jag precis nu läste ett inlägg som du skrivit i juli 2010. Det som var en gång. Oj, så jag tycker om det inlägget! Jag har läst det två gånger på raken.Du borde ge ut nånting i bokform med dina skriverier.

    • Per

      En får tacka för uppskattningen!
      Jag blev tvungen att leta upp inlägget och jo, visst är det ett av mina bättre inlägg.
      Hmm, bok? Jo, jag har funderat på det. Kanske ett projekt för nästa år?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Translate blog »