Igår söndag gladde jag några sannfinländare, broderparti med SD i kungariket. Sannfinländarna anser ofta att svenska språket är en belastning för republiken och jag tror att innerst inne ser de flesta sannfinländare att vi finlandssvenskar helst försvinner upp i rök. Alltså, inga varma känslor för tvåspråkighet i landet från Perus, som de kallas på finska, där svenskan är ett av nationalspråken. Jag besökte Stormässan i Botniahallen som pågick lördag och söndag. När jag passerade sannfinländarnas monter försökte de påkalla min uppmärksamhet. Säkert hade de ett och annat programblad de ville sticka i min händer med förhoppning om en röst i nästa val. Eller en ballong. Nja, direkt intresserad var jag…