Torvsjö kvarnar – Skogsbruksstigen

Jag försöker ha tre inlägg per vecka och nu är veckan strax slut så det gäller att raska på denna söndagskväll. Bildmaterial finns det i mängd efter senaste Norrlandsturen så det kan jag inte klaga på. Problemet är att det tar tid att processa bilderna eftersom jag fotograferar i RAW.

Redan har en vecka gått sedan jag startade min färd och hemkommen är jag sedan i torsdags. Tiden går. Förra söndagen körde jag till Vilhelmina på väg dit hade jag valt ut ett ställe att beskåda, nämligen Torvsjö kvarnar.

Torvsjö är en by i Åsele kommun där bönderna förr i världen var ovanligt fiffiga och kunniga. De utnyttjade Skarpsjöbäcken som rann genom byn och konstruerade skvaltkvarnar, tröskverk, såg, kraftverk och en massa andra byggnationer och påhitt. Torvsjös första nybygge kan dateras till 1752 och jag skulle tro att det mesta av de gamla byggnaderna är från 1800-talet.

Om detta kommer jag att skriva i ett eget inlägg men först blir det bilder från Skogsbruksstigen som ligger bara en halv kilometer från själva Torvsjö kvarnar. Detta Skogsbruksmuseum är till största delen utomhus med byggnader som visar hur skogsarbetarna levde och bodde med intressanta informationstavlor som berättar. Därifrån tar jag en del av informationen.

Vi tittar på några bilder.

Det första som möter en är denna låga byggnad som förmodligen innehåller ett och annat intressant men som är stängt för säsongen. Istället fick jag beskåda en något söndrig släde.

Denna stubbe fanns uppe vid museibyggnaden.  Säkert ett stort träd en gång i tiden. Museets logo är förmodligen denna flottare i blått.

En skogskoja för skogshuggare och förmodligen också för hästkarlar. Var hästarna bodde fick jag inte reda på. Kanske i primitiva stall av stock?
Det var nog ett hårt och slitsamt arbete men kanske det enda arbete som bjöds i dessa skogsrika trakter.

Interiören i en skogskoja där man låg på lavar längs väggen.  Eldstad i mitten. Enkelt och säkert också trångt. Det gällde att hålla sams.

Detta är en kolarkoja. Här tillbringade kolaren många ensamma veckor med hårt arbete och nattvak omgiven av giftiga gaser.

I folktron ansågs kolare som omkommit under arbetet med milan kunna gå igen på den plats där olyckan skedde.

Milan hostade till och slog
Kolarn ramlade i och dog
Inte en kota blev kvar av karn
Kärringen med sina nie barn
tvangs av nöden på socknen ut.
Annars var allt som det var förrut

Helmer Grundström

Här ser vi en modell på hur det kunde se ut när hästen drog ut stora lass ur skogen. Visserligen är denna häst kraftigt byggd men nog kostade det på både för häst och kusk.
Lägg märke till hur lasset är byggt framtill på släden. Där skulle kusken sitta något bättre skyddad.
Betänk därtill att på många ställen i Norrland är det kuperad terräng med höga berg och branta backar. En teknik för att styra och bromsa lasset var slaning, det vill säga man byggde en väg av slanor som gick i kurvor, om jag förstått saken rätt.
Kul kuse! Han verkar framåt.

Intressant att läsa om virkestransporten med häst. Ett lass kunde vara så stort som 8 kubikmeter. Klicka för större bild!
Bild av en informationsskylt.

Längst nere vid sjön finns detta anständiga hus som är en flottarstuga.
Flottare var också en yrkeskategori inom skogsbruket. Dessa arbetare ansågs inte behöva någon stuga att sova i utan de kunde ligga under någon upp och nedvänd båt eller under en gran där det passade. Så småningom blev det även bättre för dessa flottare vad gällde boende och sådana stugor kunde byggas där flottningen gick långsamt.

En intressant och inte alltför tidskrävande stig som berättade om skogsbruket innan maskiner och ny teknik tog över. Jag misstänker att skogsarbetarna för hundar år sedan eller ännu längre tillbaka skulle häpna över dagens skogsarbete.

Torvsjö kvarnar – Hemsida

Karta – Länk till Torvsjö kvarnar på Google Maps