Ett första livstecken efter Urkult
Så är jag åter på fötter efter 12 timmars sömn sedan igår, söndag eftermiddag. Det blev alltför litet sovit under Urkult, som vanligt. Just nu befinner jag mig på Fredrika Jakt o Fiske camp men det är Urkult som det finns en massa att skriva om. Det blir i kommande inlägg för jag behöver tid för att sortera och formulera.
Jag kom till Näsåker på torsdag förmiddag och checkade in på Näsåkers camping. Det blev min vanliga plats under tallarna och det är jag glad för. Känner mig hemma där. Sedan blev det Urkult till 100 % men det får vi återkomma till.
Vädret var helt ok, inte alls lika kallt som ifjol. Tvärtom var det riktigt svettigt, främst torsdag. På torsdag kväll kom dock ett kraftigt åskväder över Näsåker. Regnet det öste ned och blixtarna avlöste varandra. Det dröjde dock inte länge förrän åskan försvann och vi kunde fortsätta med Urkult och inledningen vid midnatt, Eldnatten, som denna gång fick ersätta elden med annat mera modernt.
Söndag bjöd också på lätt regn mitt åt dagen men jag hade då hunnit riva tältet så det var lugnt. Regnet fortsatte hela söndagen på min färd mot Fredrika där jag skulle sova följande natt, Fredrika Jakt och Fiskecamp.
Där fick jag ett av de mest spartanskt möblerade rum jag upplevt. Två sängar, en golvlampa och liten TV i ena hörnet. That´s it. Detta rum var säkert tänkt för att sova, duscha i och sedan ut och jaga älg och björn. Men det var rent och snyggt och hotellvärden hjälpte gärna till med att hitta en stol till mitt rum, som inte heller hade något fönster förutom ett takfönster. Där kunde jag höra regnet smattra. Ingen fara, jag sov ändå bort söndagskvällen.
Det finns lite olika typer av boende på stället och mitt boende var billigt men hade eget badrum och frukost ingick. Frukosten var förresten alldeles utmärkt. Värden var mycket sympatisk och ville allt väl så trots rummets enkelhet så kan jag rekommendera stället. Han hade förresten en propp i örat så han hörde dåligt men det skulle han fixa.
Vad denna måndag har i sitt sköte får vi se. Regnet ställer till det för jag hade tänkt besöka Björnlandets nationalpark och ta en runda där. Förhoppningsvis upphör regnet.
Detta var mitt hem under Urkult. Fler bilder än så blir det inte för uppladdningen på hotellets internetanslutning var inte det snabbaste.
Du kanske också gillar
15 kommentarer
annepauline
Det har äntligen kommit lite regn här också. Urkult i all ära men halleluja för regn!
PJ
Då har vi alla fått lite till mans och kvinns! För min del så byter första och sista ordet plats i din andra mening. 🙂
Erik Forsling
Skulle just lyssna på gnuttan radiomusik, Kalejdoskop, men så fann jag Urkult dag 2 på SR P2;s tablå, och startade det inslaget istället. Då kom jag att tänka på dig. Javisst ja, P.J., han finns ju också – återuppstånden – och har än en gång återvänt från den magiska världen. Nåja, jag tänkte på dig redan tidigare en gång idag, när jag passerade en av Post Nords postlådor. Varför det blev så, det kan jag inte förklara. Men det var en måndag med åtskilliga göranden och låtanden, så mycket rullade runt i min cementblandare till dumskalle.
Här kommer ett par förslag på bakgrundsmusik medan du kämpar med dina foton, inspelningar och intryck.
https://sverigesradio.se/sida/tabla.aspx?programid=2562&date=2018-08-03 Dag 1.
https://sverigesradio.se/sida/tabla.aspx?programid=2562&date=2018-08-04 Dag 2.
PJ
En får tacka för de musikaliska länkarna! Tur att någon håller koll på flödet i folkradion. Länkarna förmedlade till Urkults FB-grupp.
Ha, ha, kanske du trodde att jag satt inne i postlådan eftersom jag varit i den magiska välden och lärt mig trix? Nej då, bara lyssnat på musik och haft det trevligt med både gamla och nya bekanta.
Erik Forsling
Minsann, associationer är en genre i sitt eget slag, men riktigt så tänkte jag inte vad gäller postlådan. Glad att du uppskattade länkarna.
Erik Forsling
Såg senare att jag även här, liksom nedan, klantat mig i båda fallen och skickat hela dagstablåerna. Men här var det väl enklare, eftersom du visste vad jag/du var ute efter. Shame on me,
PJ
Slutet gott, allting gott!
Erik Forsling
Kanske kan också detta nedanstående vara något för dig. Sitter i natten och samlar tankarna, om jag nu är förmögen att samla några tankar ö.h.t. Efter en eftermiddag och kväll i Kära K.s hus, för första gången på år och dag med alla våra tre barn och fyra barnbarn samlade vid samma tillfälle är jag mycket tacksam. Och H.H,s blonda norska moatjé M. är lika charmerande som mörka sonhustrun, likaledes M. – Fru Betts från Quebec. Det är bara min skånska dotter och jag som är s.k. singlar numera – gud ske pris i mitt fall.
Nåja, jag satt här för att lugna mitt sinne, och valde bort P3 Vaken för nedanstående. Det är bra. Riktigt bra.
https://sverigesradio.se/sida/tabla.aspx?programid=2562&date=2018-08-07
PJ
Fint att du fått umgås med dina nära och kära! Som för många andra är det inte alltid lätt att samla alla under samma tak och speciellt inte om de är spridda över världen. Säkert ett fint sommarminne för dig.
Länken för till Tablå för P2 från igår. Är det något speciellt program du tänker på?
Erik Forsling
Klantade mig visst. Såhär ska det vara:
https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/1110855?programid=4427
Nu drar det ihop sig till en ny kraftfull dag. Om en timme ska det blåsas glas i Tobo, alla tre tjejerna + tre av barnen. Det kommer att stå mig dyrt, men det är det värt.
https://www.toboglas.com/
PJ
Nå då så, kom jag rätt.
Dyrt men någon blåsning går du inte på.
Erik Forsling
När jag ändå plottrat sönder det här kommentarsfältet med länkskickande kostar jag på mig en till. Nu när pannkakskriget är över vill jag bara påpeka att att denna veckans Dialekt i P1 tar upp finlandssvenskan. I röran med alla barn och barnbarn hade även jag själv glömt bort det, men lyssnar nu.
https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/1122579?programid=5216
PJ
På tal om plättar så konstateras i slutet på det programmet att ingen har fel, alla har rätt. Det handlar som så mycket annat här i världen om centraliseringen i samhället och vem som har makten, huvudstaden. Själv är jag en kämpe för decentralisering i nationen och för starkare regioner (som kan vara gränsöverskridande likt Öresundsregionen) med lokalsamhället som bas. För att ytterligare försvaga den nationella centralmakten anser jag att EU bör ha en större betydelse än den nationella huvudstaden som enbart skall fungera som ett logistiskt nav mellan regionen och EU. Denna uppfattning vet jag kan väcka ramaskri hos nationalister av olika grad men jag kan inte hjälpa deras förlegade bytänkande. För mig är den kulturella och språkliga identiteten viktigare än administrativa landgränser.
Byn, där har jag stolt mina rötter medan bytänkande är något helt annat.
I programmet om finlandssvenskan redovisar Fredrik Lindström ypperligt finlandssvenskan situation och ställning men ca. 4 minuter in i programmet görs ändå en blunder när det talas om finlandssvenskar som finnar vilket jag anser är helt fel. Finländare är det gemensamma ordet för finnar som har finska som modersmål och finlandssvenskar som har svenska som modersmål. Jag vet att vissa finlandssvenskar också slarvar med denna definition men jag tycker det är viktigt att ha koll på begreppen.
Erik Forsling
Jag har såklart under såväl det första som det andra pannkakskriget ansett att det finns varken rätt eller fel, man ser saken som man vill, och utifrån den tradition man tillhör, men med tolerans följer samförstånd, och då blir det inget krig. Skyttegravarna förblir ogrävda. En juste fejd, som när Gulliver kommer till landet Lilliputt, och får leva som en jätte, ska man väl inte stoppa. Men när Gulliver får veta att Lilleputterna (England) ligger i fejd med grannarna på ön Blefuscu (Frankrike) om en sådan skitsak som i vilken ände man ska knäcka ägg backar han ur – det skulle jag aldrig göra. Eller är det verkligen fred vi vi ha?
Nu är jag som person på gränsen till radikalpacifist, men Imperiets och Thåströms fråga har varit relevant i decennier. Är det verkligen fred vi vill ha, till varje tänkbart pris? Är det värsta vi kan tänka oss krig? Lyssna på texten. Med freden kommer segraren, och med den kommer tystnaden – och där härskar den starke. Tre versioner, välj vilken du vill. Jag håller nog på den sista. Men vem är segraren? Krigets eller fredens segrare? Det kan göra skillnad.
https://www.youtube.com/watch?v=oC7HiZ_Vkd4
https://www.youtube.com/watch?v=LAgPRfsHn7I
https://www.youtube.com/watch?v=XRkuoRD6BqQ
Hur har vi det nu med det där problemet som följt mänskligheten under hundratusentals år? En enkel fråga från radikalpacifisten i Tierp, i anden broder med Bertrand Russel, men rejält intellektuellt underlägsen.
Irländaren Jonathan Swift, som skrev Gullivers resor, var en prästvigd ironiker utöver det vanliga i sin samtid. Hans ”Ett anspråkslöst förslag”, om hur man kan föda upp, och göda upp, irländska småbarn som föda till rika människor, utan att minska Irlands befolkning, väckte stor vrede, eftersom det inte uppfattades som den grova ironi det var. Tänk den tanken. Det togs på allvar. Ofta finns inte idiotin hos idioterna, utan hos de som inte ens reflekterar i banor eljest,
https://sv.wikipedia.org/wiki/Ett_anspr%C3%A5ksl%C3%B6st_f%C3%B6rslag
Oj, det finns många frågeställningar kvar – så jag får speeda.
Lyssnade om Lindströms program – fyra minuter in – och du har rätt, men vaffan. ”Alla” rimligt allmänbildade känner de fundamentala skillnaderna, och missförstånd orsakar säkert mera ovilja hos minoriteten än hos majoriteten, som f.ö. förmodligen inte ens noterar dem. Finländare, finnar, finlandssvenskar – det känns för mig solklart, men också El Gordo vränger orden ibland i nationella sammanhang.
Nu är jag en person som alltid har fel, och det lever jag med med ett lika ironiskt som igenkännande flin. Här sammanfattar jag ett svar på de sista av dina ord: Jo, jag tror också på det centrala, hellre än det nationella – och det är även därför som jag inte i min obildning kan begripa hur ett antal osolidariska länder som Polen, Tjeckien, Slovakien och Ungern – Visegradländerna ö.h.t. – fortfarande kan få vara kvar som medlemmar i EU, och dessutom få bidrag. De tycks inte bidra med någonting, men köper rakbladstråd till sina gränser för pengarna, och bidrar på sitt vis till att migrantkrisen förvärras.
Men, looser var det. Jag röstade en gång mot EU, och vi kom med. Senare, nu när vi var med, röstade jag för Euro som valuta. Och vi har ännu SEK. En gång för hundra år sedan röstade jag mot kärnkraft, trots att det stod klart för även den blinde att projekten helt enkelt skulle genomföras på ett eller annat vis. Och vi har fortfarande uppdaterade atomkraftverk i drift trots de 25 åren, eller vad det nu var tugget gick om. Dessutom är det därifrån som jag som långtidsarbetslös får de bästa påhuggen, och där träffar jag de mest fantastiska människor. Livet är en vindflöjel. Länge leve nederlagen!
Bytänkande har jag alltför mycket skit att skriva om, så jag slutar i all stillsamhet här.
PJ
Ja, det värsta av allt är krig för då blomstrar dårskapen och även om man försvarar sin rätt dras man in ett kaos som man inte vet hur det slutar, både för samhället och en själv. Jag kan hålla med om att det finns krafter som anser att det är uppfriskande med krig om inte annat så för att kunna roffa åt sig ännu mera makt och pengar eller för att få spela hjälte. Segraren skriver historien, brukar man säga. Och dikterar villkoren till någons fördel, naturligtvis.
Jag tror att bakom de osunda ultranationalistiska krafter som nu finns i Europa, och i USA också för den delen, så ligger en drift till krig, detta mänsklighetens gissel. Nu håller ultranationalister och hela patrasket lågt ute på högerkanten varandra om ryggen i kampen för att krossa demokratin och för att omstöpa folken till villiga krigsmaskiner som stolta marscherar mot döden. Därefter startar de krig mot varandra. Som historiskt exempel finns Molotov-Ribbentrop-pakten. I betydligt mindre skala kommer jag att tänka på nutida fotbollshuliganer som arrangerar slagsmål för att mäta sin styrka och utkora hjältar.
Vi skall också komma ihåg att dylika tankegångar även kan uppstå hon på yttersta vänsterkanten så väl som inom religiösa sekter och läror. Ett exempel är Daesh och radikala islamister. Samma tankar, samma mekanismer, bara från olika utgångslägen.
Vilka är dessa adrenalinstinna varelser? Jo, till största delen män! Därför stöder jag feminismen, denna nagel i ögat på ultranationalister, rasister och de som hyllar den starkes rätt. Det behövs mera kvinnligt tänkande och inflytande!
Till sist: jag håller fullständigt med dig i din undran varför ”osolidariska länder som Polen, Tjeckien, Slovakien och Ungern – Visegradländerna ö.h.t. – fortfarande kan få vara kvar som medlemmar i EU, och dessutom få bidrag”. Alternativet är att de utesluts och hamnar i klorna på Ryssland med följd att vi åter har ungefär samma ställning i Europa som under kalla kriget. Värderingarna är samma hos krafterna bakom demokratiskt valda regeringar i öst-Europa och Putinregimen. Nazisterna blev f.ö. också valda till makten genom demokratiska val. Tur att Turkiet inte hann med tåget denna gång!