Med ett leende

Igår söndag gladde jag några sannfinländare, broderparti med SD i kungariket. Sannfinländarna anser ofta att svenska språket är en belastning för republiken och jag tror att innerst inne ser de flesta sannfinländare att vi finlandssvenskar helst försvinner upp i rök. Alltså, inga varma känslor för tvåspråkighet i landet från Perus, som de kallas på finska, där svenskan är ett av nationalspråken.

Jag besökte Stormässan i Botniahallen som pågick lördag och söndag. När jag passerade sannfinländarnas monter försökte de påkalla min uppmärksamhet. Säkert hade de ett och annat programblad de ville sticka i min händer med förhoppning om en röst i nästa val. Eller en ballong. Nja, direkt intresserad var jag inte med vände instinktivt huvudet mot montern. Det var då det blev lite muntert bakom disken. De fick syn på min Malmö-keps med Malmö längst fram och med en liten svensk flagga på skärmen. En person med svenska flaggan på kepsen var nog den sista de kunde tänkas övertyg om sitt partis förträfflighet. Det verkade de snabbt inse, därav munterheten. Fast vem vet, man skall inte döma hunden efter håren. Nåja, de hade rätt. Mitt intresse för sannfinländarna är tämligen svalt, för att inte säga lite frostigt.

Istället inhandlade jag några böcker till ett rimligt pris. Två böcker som handlar om finlandssvenska språket: ”Gruppspråk, samspråk och två språk” med Marika Tandefelt som redaktör samt ”Dialekter och småstadsspråk” av Ann-Marie Ivars. Även Sofia Häggmans bok ”Alldeles hemlikt” fann nåd för mina ögon. Den boken handlar om Georg August Wallins vistelse och resor i Egypten 1843-1845. Wallin var en märklig man på sin tid och jag har tidigare läst en bok av honom. Som bonus fick jag gratis en bok med titeln ”Finskt krig – svenskt arv” som handlar om kriget 1808-1809 där Sverige förlorade Finland och konsekvenserna av det.

Glad och nöjd med min bokkasse lämnade jag mässan. Hur det gick för sannfinländarna i sin monter vet jag inte men med tanke på deras  dalande opinionssiffor senaste året unnar jag dem en liten glädjeyttring. Det bjuder jag glatt på. Kanske jag också borde ha gett dem boken om kriget 1808-09? Historiekunskaperna är ju inte alltid på topp i republiken på sina håll.

2016-04-24 Böcker 009-1
De fyra nyförvärven
Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s