En färd till Mickelsörarna

I torsdags tog vi alla ledigt från jobbet i Saltgruvan och for ett 90-tal krigare till den vackra ögruppen Mickelsörarna. Öarna har jag själv inte besökt så ofta men salig mor desto mera när hon var barn. Då blev det hennes lott att tillbringa somrarna där ute på Villskär tillsammans med sin farmor som bodde där. Min morfar är förresten född på Öuran som det också kallas. Här en länk till karta. (Zooma ut för att se större kartbild)

Idag är ögruppen en del Unescos Världsnaturarv tillsammans med Höga Kusten. Naturen på de två delområdena är dock vitt skilda med klippor, berg och djupa vikar på andra sidan Bottenhavet medan Kvarkens skärgård till stor del består av steniga stränder, få berg och kräver gedigen navigationskunnighet eller god lokalkännedom. Stenar finns strax under ytan och grund finns här och var i vattnen. Hur som helst så är Mickelsörarna vackra och inte helt nedlusad med villor och sommarstugor. En naturstation finns på Kummelskär och det var dit vi styrde stävarna. Ja, vi hade två större båtar, Corina och Svalan, inhyrda och det var skepparna ombord som styrde. Förutom det kom det några mindre båtar som rattades av Saltgruvans eget folk.

Rätt fint väder njöt vi även om det gungade och rullade en hel del när vi skulle hem. Jag tog mig då en tupplur under däck för både god mat och sjöluft tär på krafterna. Maten vi fick var super: pitabröd med grillade laxbitar inuti och hamburgare av stort format samt sallad. Mätta blev vi minsann och gott var det. Restaurang Nabben som stod för det kulinariska ute i det fria kan sin sak och gjorde ingen besviken.

Något egentligt program hade vi inte utan fri samvaro bjöds samt guidad vandring runt holmen. Ögruppen har en hel del historia att berätta och naturen själv tarvar också viss förklaring. Själv tycker jag att det är bra med inte alltför mycket aktiviteter utan jag gick tillsammans med Stora Yxan på fotosafari runt om på det steniga skäret.

Det fina med en sådan rekreationsdag är att man har tid och tillfälle att tala med andra krigare i Saltgruvan som man normalt inte hinner språka så mycket med. Själv hade jag turen att stöta på psykologen, som vi kallar honom. Han har som projekt för att göra en undersökning av trivseln på arbetsplatsen och kommer från södra delen av republiken. Normalt har jag inte mycket att göra med honom men nu visade sig att vi hade gemensamma intressen: resor, språk och foto. Sådan konversation kan dra ut på tiden och hux flux var det tid att åter äntra båtarna.

En för mig obekant man som också fanns i sällskapet förundrade sig över att vi på betald arbetstid fick göra denna utflykt varvid jag svarade: Fast det är bara en gång i veckan och då går det nog.

Så har jag då varit på sommarens första utflykt men därvid hoppas jag inte att det stannar. Planer finns, planer finns…

Svalan Västerö
Svalan med väntande skeppare.
Kummelskär
Här närmar vi oss Kummelsär med naturstationen som är en f.d. sjöbevakningsstation. Corina ligger redan i hamn.
kummelskär_2
Usikt från tornet.
Kummelskär_3
Beskedliga vågor rullar in från norr men en stormig höstdag, då vore det en upplevelse att stå här.
Kummelskär_5
Några av krigarna förser sig med sallad och såser.
Kummelskär_4
Se där står en själv på stenig strand.
Annonser

11 thoughts on “En färd till Mickelsörarna”

    1. Ja, lite mera värme hade inte skadat även om det till viss del var lä nere vid bryggan. En orm sågs också mitt på gårdsplanen vid björken.

      Gilla

  1. Min farmor är också från Mickelsöuran, vi var dit förra sommaren och åt en jättegod laxsoppa. Båtens kapten pekade ut platsen där hon växte upp, jag fattar inte hur dom kunde bo så långt ut i havsbandet. Pappa pratade mycket om Mickelsörarna.

    Gilla

    1. Tja, hade de bara fisk, potatis och kanske någon ko så gick det säkert. Men det har nog förekommit fattigdom och svält där också enligt historien. Fint att ha släktband till Öuran!

      Gilla

    1. Visste du om att jag och Agneta är släkt med dina kusiner Kurt och Christina fast från deras pappa Gunnars sida. ( Han var väl gift med din moster? ) Min farfar och Christinas farmor var kusiner, pappa och Gunnar sysslingar.( Småkusiner) Dom härstammar från sjätte barnet till Erik Jakobsson från Tosplot och jag o syrran från åttonde barnet till Erik.

      Gilla

      1. Nej, det visste jag inte.
        Har du börjat släktforska eller är det tidigare känd släktutredning? Vissa kan ha hela släkten i huvudet medan andra knappt vet vem som är kusiner. Kanske du minns Skeppars-Anna, hon hade hela byns släkt i huvudet.
        Gunnar var gift med min faster Anni.

        Gilla

  2. Det är Marita Östman uti ” skäri ” som gjort ett tjockt häfte över släkten Östman. Jag är släkt med nästen halva skärgården och många i min klass i medborgarskolan var ättlingar från denna Erik utan att jag visste om det då. Vilken tur att jag for till Sverige som 22- åring o hittade en Alfta-pojk annars har jag garanterat gift mig med en släkting utan att veta om det. Vi är också släkt med ” väderkvarnstillverkarens fru i hembyn, jo hej på dej du R B. Nu ska jag ut o knega, vecka 30 börjar semestern för mig. TJOHOOOOOO.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s