För att återknyta något till söndagens promenad i skog och mark när tystnaden var märkbar snubblade jag i morse över en artikel på svenska YLE med namnet ”Tystnad är en bristvara”. Så sant, så sant! Man kan lägga märke till den en vacker höstdag, en vinterdag i skogen, en tidig, vindstilla sommarmorgon vid havet eller varför inte i kyrkorummet. Tystnaden. Men allra mest kan man uppleva den en vindstilla, kall, stjärnklar vinternatt vid midnatt. Ute på landet bortom allfärdsled. Jag har upplevt detta många gånger. Bara knarret under ens egna skor och kanske ett avlägset knäpp i skogen. Annars bara hjärtats slag och kanske suset i örat. Vintergatans oändlighet som…