Slit och släng min bästa Cadillac

Jag får väl sjunga som Siw Malmqvist sjöng på 60-talet: Slit och släng min bästa Cadillac.

Jag besökte idag järnhandeln och köpte min blus (jacka) som jag skrev om tidigare. Vattentät och slitstark, vackert orange och med massor av reflexer. Priset var också perfekt, bara 2 europenningar blev överlopps från köpkortet och för dom fick jag en chokladkaka. Chokladen åt jag upp på stubinen. Jag är inget godistroll men finns det godis hemma äter jag omgående upp det. Som tur är köper jag sälla godis.

På samma gång som jag handlade jackan ville jag också beställa nytt batteri till min skruvdragare som jag köpte för 13 år sedan. Där fick jag nobben mer eller mindre direkt. Finns inte att få tag på i hela landet, kanske inte i hela världen. Verkligen synd för det var en fullt fungerande skruvdragare som var mycket litet använd.

Det kom mig att tänka på Siwans sång och att vårt samhälle är ett slit- och slängsamhälle. Några år håller grejorna sedan skall det köpas nytt, det lönar sig mera sällan att reparera. I en annan köplada träffade jag på en bekant vars tvättmaskin, med inte allt för många år på nacken, hade pajat. 10 år, sedan skall det köpas nytt. En mobiltelefon är väl frisk och fräsch ett år men redan efter 3 år är den i det närmaste antik. Nytt, nytt. Med en dator är det nästan samma sak även om jag tycker mig märka att där förkortas inte längre intervallerna i samma rasande fart. Min nuvarande laptop är över 6 år gammal och fungerar hur bra som helst. Bäst att knacka i trä!

Tidigare i höst läste jag Rune Westergårds bok ”Ett jordklot räcker” där han menar att det är bara bra att grejornas livslängd är kort eftersom det hela tiden sker en utveckling mot effektivare och mindre energikrävande manicker och maskiner. Skulle en tvättmaskin hålla i 20-30 år så innebär det att vi använder en maskin som är energikrävande och ineffektiv i långa tider vilket tär på jordens resurser. Samma är det med bilar vad gäller utsläpp och bränsleåtgång. Westergård menar att vi istället borde skrota omoderna maskiner och apparater och i stället återanvänder materialet de är byggda av i ett kretslopp.

Han menar också att människan är så funtad att vi, även i det mest katastrofala läget, alltid hittar en lösning som för utvecklingen framåt till något bättre. Det låter ju hoppfullt, även om jag tror att vissa människor och delar av naturen får betala ett högt pris innan skutan åter är på rätt köl. Vi får också i sammanhanget inte bortse från en möjlig ketchupeffekt. Först kommer ingenting, sedan kommer ingenting, inget heller vid tredje stöten kommer någonting, men så plötsligt kommer allt på en gång utan hejd. Låt säga att växthuseffekten på jordens klimat är långsam men att den sedan av en eller annan anledning plötsligt accelererar explosionsartat. Då hjälper det föga att vi är fiffiga och påhittiga. Vi har då inte tiden på vår sida.

Boken var annars intressant att läsa och visst kan han ha rätt i vissa saker. Han verkar ärlig och påläst.

Lite grann harmar det mig att min skruvdragare inte mera går att använda. Den är ju som ny, t.o.m. prislappen sitter kvar. För oss som använder skruvdragare mera sällan vore det bästa att ha en maskin gemensam. Då skulle den användas betydligt mera och batteriet skulle hålla längre. Idéen finns redan omsatt i praktiken – inte bara vad gäller skruvdragare – utan på många andra områden.

Vi får hoppas min nya jacka håller i många år. Dess svagaste punkt är dragkedjorna.

Köp bort, köp bort! Billigt, billigt! Annars slänger jag den.
Annonser