Från hålldam till djävulsåker

Jag vill genast erkänna en medveten felskrivning i rubriken! Hålldam skall egentligen vara hålldamm, det vill säga en damm som håller vattnet vid till exempel ett kraftverk. Hålldam är något annat: älskarinna, mätress, frilla, bihustru, eskortflicka, glädjeflicka, halvdam – (hämtat från synonymer.se). Jag tyckte bara att hålldam lät mera spektakulärt, för den som vet vad ordet betyder. Det gör kanske inte alla för det är ett ålderdomligt ord men jag gillar gamla ord som dyker upp i huvudet.

Jag avverkade igår ytterligare tre platser på Vörå kommuns sommarprojekt för hugade, nämligen Vörå runt. Det gäller att besöka några av kommunens mindre kända pärlor och delta i en tävling. Utlottade pris är presentkort till restauranger och den chansen vill jag inte missa. Äta bör man!

De två första platserna har jag besökt tidigare i samband med en fotokurs för ett antal år sedan, nämligen Hålldammen vid Baggas och fritidsområdet vid Röukas. Båda fina ställen, belägna vid Röukasträsket. Träsk och träsk, egentligen är det en insjö. Hålldammen är en av Finlands äldsta hålldammar från 1700-talet. Idag används den för elproduktion. Fritidsområdet vid Röukas har badstrand och badbrygga som jag kan tänka är flitigt nyttjade varma sommardagar. Igår var jag dock ensam där.

Jag fortsatte mot Lekhällorna som befinner sig i djupa skogen mot det finskspråkiga Pettersbacka. Jag har ju tidigare haft mina utflykter på skogsvägar i samband med Vörå runt men sällan på så smal och beväxt väg. Bettan fick sitt underrede kittlat av både gräs ock små buskar medan jag kunde på sina ställen plocka hallon utan att stiga ur bilen. Men fram kom Bettan utan en enda skråma. Navigatorn visade inga vägar utan bara en pil rakt ut i bushen. Tur att jag hade Heimskogs app i mobilen så jag kunde navigera enligt grundkartan. Annars hade jag nog vänt. Men bra gick det ändå att köra och tur att jag inte mötte någon.

Lekhällorna är Vörås högsta punkt och en av kommunens äldsta fornstränder, belägen över 20 km fågelvägen från nuvarande havsstrand på grund av landhöjningen.  En höjd i skogen med en så kallad djävulsåker som består av ett fält med mer eller mindre runda stenar som slipats till genom bränningarnas rörelser någon gång efter istiden. Ofta trodde man att skatter fanns gömda på dessa djävulsåkrar.

En sådant område finns också på Jeitberget här nära min gård. Tyvärr körde man bort en del av detta område när Hellnäs bro byggdes på 1960-talet och använde stenarna som fyllnadsmaterial i vägbanken över sundet. Man förstod inte bättre den tiden. Idag tror jag det knappast skulle gå för sig.

I detta nu har jag klarat av 14 av de 19 platserna. 15 besökta platser är minimum för att få delta i utlottningen och några dagar till har jag på mig innan stoppdatumet den 20 augusti. Det skall jag väl klara!

Detta är hålldammen vid Baggas. Kanske inte så stor men gammal. Korset på taket minner om den dödsolycka som skedde när dammen byggdes. Det är alltså inte frågan om något kapell.

Kimo å som passerar stället rinner vidare mot Oravais och Norrfjärden.

Det första som möter en vid Röukas fritidsområde är denna stuga som en gång ägdes av  Mrs. Anna Maria Stone. Troligtvis en Amerika-dam. Vad stugan används till idag vet jag inte.

Stranden kan man inte klaga på, lämplig för bad. Sjön är närmare 5 km lång.

Röukasträsk, här borde man kunna ordna en regatta av något slag. Åtminstone för mindre båtar.

Detta är en del av djävulsåkern på Lekhällorna. Man kan förstå varför sådana ställen kallades djävulsåker. Här kunde inte växa mycket mera än mossar och lavar. Tänk om dessa stenar kunde berätta!