Tidens gång

Jag är en skrivande och bildskapande människa. Jag skryter inte, allt är långt ifrån mästerverk men ibland får jag till det så att jag själv är nöjd, eller t.o.m. mycket nöjd. Glad amatör som jag är räcker det gott för mig. Om sedan också någon annan ibland gillar mina alster är det en bonus.

År 2017 har jag skrivit blogg. Hela 165 inlägg blev det eller 134 tättskrivna A4-sidor. Inte så dåligt, om jag får säga det själv. Det räcker inte med det. Jag skrev dessutom dagbok. Ibland hela berättelser, ibland korta anteckningar.  I år blev det 96 sidor dagbok.

Närmare 6 500 bilder och videos har jag fångat under året. De flesta med min systemkamera.

På tal om kamera så uppgraderade jag min systemkamera i slutet av sommaren. En Canon 6d Mark II inhandlades som jag är mycket nöjd med. Som öga utåt använder jag ett Canon EF 24-105 IS USM II objektiv när jag är på resa och i stadsmiljö. Vid landskapsfotografering och när jag är ute på motionspromenad sitter ett Canon EF 24 mm f/2.8 IS USM objektiv på kameran. Klart mycket lättare och ger fina bilder.

Vad mera detta år 2017?

I februari såg jag Louise Hoffsten och Wentus Blues Band på Ritz i Vasa. I slutet av samma månad bevistade jag Umefolk. Sista mars upplevde jag Iiris Viljanen på Wasa Teater. I april var jag på begravning i Sundsvall. Inte den enda detta år.

I maj deltog jag i födelsedagskalas vid Svedjehamn i Björköby. Mycket fint men sedan drabbades jag av lunginflammation.

Juli var händelserik. Österö skärgårdsmarknad, byadagen, Kaustbyfestivalen x2, samt semester i fyra veckor.

Augusti inleddes med Urkult-festivalen som sedan följdes av Juthbackamarknaden.

Den åttonde september jobbade jag sista dagen. Sedan följde tre veckor semester innan jag så gick i pension första oktober. Det bästa jag gjort! Jag hade galant kunnat arbeta till 65 års ålder men varför slösa dyrbar tid på ett ointressant jobb? Samma månad gjorde jag en road trip till Lofoten i Norge. Jag fick uppleva ruska! I slutet av månaden skrotade jag Brunte och inledde ett förhållande med Bettan.

November var ganska linjär men jag lyssnade till föreläsning om Bloggbusiness & frilansdrömmar. Gick på teater och såg Finska Hästen i den Lyckliga Staden samt upplevde Euskefeurat i Umeå på Idun-teatern.

December har varit ganska slö och slapp men födelsedagskalas har jag bevistat samt julkaffe på mitt gamla jobb Saltgruvan men annars har det varit en lugn månad.

En sammafattning av mitt år 2017.

Jag hoppas på ett innehållsrikt år 2018 men därom vet jag inte mycket förutom två saker –  sorry, fyra saker. Om jag lever och har hälsan. Vad är er största händelse år 2017?

Bilder från dagens spatsertur

Hellnäs

 

Vinter Hellnäs

Listan

Året närmar sig slutet. Mycket har hänt. Somt är bra, annat är mera sorgligt.

Vad har följande personer gemensamt?
Peter Sarstedt, 75, brittisk sångare och låtskrivare.
Siewert Öholm, 77, svensk journalist, TV-programledare och debattör
Stig Grybe, 88, svensk skådespelare
Hans Rosling, 68, svensk professor i internationell hälsa
Svend Asmussen, 100, dansk jazzviolinist, kapellmästare och kompositör
Bengt Fahlström, 78, svensk journalist, programledare
Torgny Lindgren, 78, svensk författare, medlem av Svenska Akademien
Chuck Berry, 90, amerikansk rock ’n’ roll-sångare, musiker och låtskrivare
David Rockefeller, 101, amerikansk finansman och filantrop
Gösta Ekman, 77, svensk skådespelare och regissör
Alicia Lundberg, 83, svensk journalist och programpresentatör
Birger Thölix, 85, finländsk chefredaktör och författare
Roger Moore, 89, brittisk skådespelare
Gregg Allman, 69, amerikansk musiker och låtskrivare
Rosa Taikon, 90, svensk silversmed, samhällsdebattör och aktivist för romers rättigheter
Kim Wall, 30, svensk journalist
Janne ”Loffe” Carlsson, 80, svensk skådespelare och musiker
Hans Alfredson, 86, svensk komiker, författare och filmskapare
Hugh Hefner, 91, amerikansk medieföretagare, grundare och ägare av tidskriften Playboy
Tom Petty, 66, amerikansk musiker, sångare och låtskrivare
Birgitta Ulfsson, 89, finlandssvensk skådespelare och teaterregissör
Bo Holmström, 78, svensk journalist (SVT, TV4)
Fats Domino, 89, amerikansk pianist, sångare och låtskrivare
Roger Broo, 72, finlandssvensk kansliråd, direktör hos Åbo Akademi
Ian Wachtmeister, 84, svensk greve, företagsledare, politiker och författare, partiledare för Ny demokrati 1991–1994
Rikard Wolff, 59, svensk skådespelare och sångare
Charles Manson, 83, amerikansk brottsling och sektledare, dömd för mord och anstiftan till mord
Lars Ulvenstam, 96, svensk litteraturvetare, journalist, författare och tv-producent

Jo, alla har de avlidit detta år 2017. Fråga mig inte varför eller hur jag känner till alla dessa namn men de finns någonstans i mitt bakhuvud. Jag har inte träffat en enda personligen men de väcker ändå vissa minnen och associationer. Vissa har betytt mera för mig, andra är bara ett namn jag känner till.

Peter Sarstedt känd för sin låt  ”Where Do You Go To (My Lovely)” från 1969. En av de låtar jag gillar mest från min ungdom. En på sitt sätt en sorglig sång.

Hans Rosling var en av nya tidens stjärnor som på ett enkelt och begripligt sätt kunde förklara komplicerade situationer och fakta. Honom gillade jag mycket!

Svend Asmussen har jag faktiskt hört spela i kyrkan i Borås tillsammans med andra musiker. Rune Gustavsson var en av dem. Den tiden studerade jag i Borås och jag umgicks mest med norrmän. Av dem var flera intresserade av både jazz och klassisk musik varför jag fick mina första intryck av den sortens musiken. Annars vete sjutton om jag alls halkat in på den typen av musik.

Torgny Lindgren har jag bara läst en bok av, vad jag kan minnas, men jag gillar verkligen hans berättarstil och hans röst i uppläsningar. På min todo-lista för 2018 har jag lagt in att läsa åtminstone en till bok av honom.

Gösta Ekman, en stor skådespelare och underhållare. Ta bara hans gestaltning av Papphammar. Maken till vilsen och klumpig person får man leta efter.

Janne ”Loffe” Carlsson var ju en allmänt kul typ och bra skådespelare. Han var ju med i många svenska filmer. Vem minns inte t.ex. filmen Repmånad?

Hans Alfredson är en annan mycket känd skådespelare och enterteiner. En av de största inom svenskt kulturliv. Ta bara en sådan bedrift som att medverka i Hasse å Tages alla Lindeman-sketcher. Hur många gånger har jag inte skrattat åt alla dråplighet och språkliga piruetter som Hasse där bjudit på. Ofta, om jag fattat rätt, mer eller mindre på ren improvisation.

Det finns kanske fler kändisar som avlidit som ni känner till och borde uppmärksammas i denna enkla lista? Låt höra i kommentarerna!


Avlidna 2017 –  hela listan på Wikipedia

10 enkelresor har jag gjort med Wasa Express detta året 2017

[youtube=https://youtu.be/b8JOi1q5ugs]

Vad jag tittat häromsistens

Bob Hansson och Bo Hansson, vad är det för skillnad på dem? Jo, Bob är poet av nyare modell medan Bo är musiker med start på 1970-talet.

Jag tittade nyligen ett program om Bo Hansson på K Special. Ett annat program från K Special med musikaliskt innehåll från den gamla goda tiden och som jag också nyss tittat är om Dag Vag. Både Bo Hansson och Dag Vag var flitigt på min skivtallrik på 1970–80-talen.

Tänk att jag glömt bort att Bo Hansson hade bildat band en gång i tiden tillsammans med Janne ”Loffe” Carlsson. Hansson och Carlsson kallade de sig helt enkelt. Sedan gick de skilda vägar

Bo Hansson var en ganska vanlig och försynt kille som han presenterades i programmet. Men han gillade att spela synt och hammondorgel. Han spelade i samma klass som Mike Oldfield även om jag uppfattade Hansson som mera oslipad. Merit Hemmingsson var också populär hos mig en lång tid. Hon låg mera åt folkmusikhållet men kunde traktera hammondorgeln med bravur. Jag såg henne live på Urkult 2015.

Dag Vag, Ebba Grön och Kebnekajse var av annan sort. T.ex. började Stig Vig i Dag Vag sin karriär som försäljare av förbjudna rökerivaror och lärde sig spela gitarr på kåken. Men så bra musik de spelade. Jag blev tvungen i juletid avlyssna deras LP ”7 lyckliga elefanter”. Så bra den var! Utan tvekan en av mina favoriter från 1900-talet. He, he, det låter som om var en helt annan tid. Och det var kanske också.

Jag minns när jag på början av 90-talet jobbade som lagledare på Saab i Malmö, då ännu ej fyllda 40, och nämnde att jag var fan av både Dag Vag och Ebba Grön vilken förvåning det väckte bland ”kidsen”. Ok, de som var både 10 och närmare 20 år yngre än mig men de kunde inte förstå att en ”gubbe” gillade sådan musik. Nå, gubbe sa de inte, men jag borde inte ha lyssna på sådant. Vi fick en gemensam nämnare där och jag steg lite i aktning bland ungdomarna på jobbet.

Ett annat program jag också tittat senaste tid är Citizen Schein som handlar om Harry Schein, flyktingen från Österrike, som blev en mäktig kulturpersonlighet i Sverige och mer eller mindre skapare av Svenska Filminstitutet. En märklig historia om hur han, med ett modernt uttryck, som ensamkommande kom till Sverige och kunde klättra till en av samhällets högsta poster och bli en kändis. Bl.a. spelade han under många år tennis med Olof Palme tills Palme blev skjuten samma kväll som de av naturliga skäl spelade sin sista match.

Jag märker att jag tittar bakåt i spegeln genom dessa program som handlar om människor jag mer eller mindre kände till en gång i tiden men som nu är borta. Kanske lite nostalgiskt. Bo Hansson dog 2010, Stig Vig 2012, Harry Schein 2006.

Merit Hemmingson lever än. En annan levande är Per Olov Enquist vars bok ”Ett annat liv” jag läser just nu. Även den en fascinerande berättelse om ett liv och en karriär som också likt Harry Schein hade starka band till den svenska socialdemokratin. Jag är ännu bara halvvägs i boken.

Detta något om mitt tv-tittande den senaste tiden för det mesta via SvT-Play. Jag behöver inte Nexflix på långa tider än.

På tur står dokumentärfilmen ”Arbetets döttrar” som till stora delar handlar om textilindustrin i Malmö som jag själv också var den del av en gång i tiden. En viktig film för den som vill förstå historien. Går att se i hela världen via SvT-Play till 2 maj 2018.


I Trollkarlens Hatt – Bo Hansson

Dag Vag – Alltmedan stjärnorna föds och dör 

Citizen Schein –  Harry Schein

Arbetets döttrar 

Många äro livets olika vägar. För somliga raka fina, för andra krokiga och tunga. – Detta är en av mina barndomsvägar när jag på sommaren brukade tillbringa en vecka hos faster i Tuckor.

Snösvängen och video från Urkult i somras

Nu får jag verkligen motion med snöspaden och skuttan. Två nätter i rad har det snöat och två dagar har jag fått jobba med snöröjningen på gårdstunet. Som tur är kom det i två omgångar annars hade det blivit för jobbigt. Jobbigt hade det också blivit om jag sparat snöjobbet till ikväll för då började det regna. Tung blötsnö är verkligen arbetsam. Nu var jag klok nog att göra jobbet på morgonen när det var några minusgrader.

Ett spår trampade jag också upp genom skogen för grannens katt Lisa som brukar besöka mig ibland. Bäst att hjälpa till så att hon inte lessnar p.g.a. snödjupet. Därtill är hon nästan helvit så hon bara försvinner i snön. Hon är en duktig musjägare vad jag kan förstå. Därför får hon gärna slå sina lovar runt husen.

Tja, så laddade jag ikväll upp min video från Urkult i somras. 10 minuter blev den. Jag filmade inte speciellt mycket i somras för jag hade problem med fokuseringen under filmning. Till sist tröttnade jag och struntade ibland att filma. Men som sagt, något blev det plus Eldnatten-videon som jag laddat upp tidigare.

[youtube=https://youtu.be/sh6RoLDtEEA]

 

Att längta hem

Kan man längta hem till en plats där man aldrig har bott?

Frågan ställdes i ett tv-program härförledes. Programmet ingår som tredje och sista del i serien ”Med hjärtat i Kurkkio” som nyligen gått på Svt. Finns också att se på Svt Play fram till den 19 juni.

Programserien handlar om författaren Åsa Larson som återvänder till byn Kurkkio i Tornedalen efter 30 år. Hon har levt åtskilt från sin mormors vardag som hon upplevde som barn. Att vara älskad och som en del av en annan tid. Sin mors syskongräl, som hon inte hade någon del i, klippte banden till den trakt som hon egentligen hörde hemma i med dess språk meänkieli och liv.

Kan man längta hem till en plats där man aldrig har bott? Ja, vill jag svara! Jag har upplevt det själv.

Åsa Larsson fortsätter: ”Att vara hemma. För mig handlar det inte så mycket om en plats, som en själens tillstånd. Ett lugn som kommer av att man passar in utan ansträngning, utan att föreställa sig.”

Detta upplever jag varje år när jag återvänder till Urkult. När jag närmar mig Näsåker med pirr i magen, platsen för Urkult, världsmusikfestivalen och folkfesten, upplever jag det som att komma hem. En speciell känsla infinner sig. Jag vet att jag inte är ensam om den känslan!

Hur kan det komma sig? Jag har ju inte bott där förutom några dygn i tält de senaste fem åren.

Åsa förklarar: För mig handlar det inte så mycket om en plats, som en själens tillstånd.

Just det, själens tillstånd. Visst är Näsåker vackert belägen invid Ångermanälven och Nämforsen men det är ändå människorna som deltar i Urkult som är smältdegeln för denna känsla, själens tillstånd. Musikens breda urval, att kunna släntra omkring som om det vore hemma i pyjamas, att kunna tala med nästan vem som helst och också få svar på tal. Att inte behöva vara på ett visst sätt utan bara vara sig själv.

Jag förstår att vissa kan uppleva detta som flummigt men något som man aldrig provat på eller besökt, hur kan man då VETA?

Just nu är det hög tid att köpa biljett till Urkult 2018 om man är om sig och kring sig. Sista december är datum för mest förmånliga priset på biljetten! Och tiden närmar sig för de första artistsläppen. Spännande. Någon som känner sig manad?


Med hjärtat i Kurkkio – Svt program

Urkult 

P2 Live –  Musik från Urkult 2017 med Vieux Farka Touré och Ane Brun

Ja, men då tar vi som grädde på moset ett gäng Urkult-bilder från i somras. Fler bilder från olika Urkult-år  finns på min Flickr fotosida.

Slappa i en hängmatta högt ovanför Ångermanälven. Det är Urkult det.

Egen stol eller sitta i branten vid Stora Scen.
Eller besöka någon av alla kringaktiviteter. Det finns massor!
Stora som små är med.

Kapten Röd på Stora Scenen. Det finns ytterligare två scener på festplatsen.

Att fira julafton

Så är det åter julafton. Dags att kolla om tomten, den gynnaren, är på kommande. Lägg märke till att ordet gynnare kan betyda både det ena och andra. Allt från donator till skälm. Eller gunstig herre. Mången tomte lär väl ikväll få utlopp för sin filuriska sida.

Ack nej, någon tomte lär inte besöka mig men man kan ju alltid hålla utkik om han syns på himlapällen med sina renar. Om inte, så kanske han syns på Flightradar24? Förresten så har jag inte i år sett något skrivet om julflygningarna från Europa till finska Lappland för träff med tomten. Något jag missat? Jag har kollat några gånger på Flightradar men det har då sett helt normalt ut.

Blir det Kalle Anka på eftermiddagen? Är det en tradition hos er? Själv är jag inget stort fan av Kalle på julafton men det finns de i släkten som absolut måste se ankan utan byxor varje julafton. Ungefär som Gustav Svensson. Så jag får förmodligen min dos. Jag skall nämligen avnjuta julmiddag hos sister Jane senare idag och TV lär väl stå på.

Julklappar? Nej, blir det inte många av. Jag har helt slutat att köpa julklappar. Istället ger jag en slant till RK och Frälsningsarmén. Det känns nästan som något en alternativ jul men det är inte medvetet. Fast det vore intressant att åtminstone en gång i livet fira en alternativ jul. Vad skulle det kunna vara? Tåls att fundera på.

Det som händer på julafton är att tända ljus på anhörigas gravar och så julmiddagen. Sis brukar kunna komponera denna årets måltid helt superbt. Själv bidrar jag med paté, prinskorv, sill och en Skåne, min lille vän. En eller två iskalla nubbar brukar sitta bra mitt i maten. Och Skåne måste det vara, inget annat. Samma till midsommar. Där är jag själv lite som Gustav Svensson. Håller på traditionen.

En annan tradition är att titta på Julfreden som utlyses på Gamla Stortorget i Åbo vid middagstid. Direktsändning i tv som också går att se i kungariket. Det är liksom då julaftonen börjar på riktigt. Att stilla sig något, om man inte sätter upp farten ytterligare på kökssidan eller som för barnen, bygga upp förväntningar inför kvällen.

Vi är inte där riktigt än, denna morgon/förmiddag, julafton 2017. Först skall naturligtvis Svensson, Svenssons julafton skådas. Ingen julafton utan Gustav Svensson och hans familj som firar julafton. Vi har våra principer, Gustav och jag. – Den går också ikväll på Svt24 klockan 21.00 svensk tid men jag tittar den redan nu via nätet och Öppet Arkiv.

G O D  J U L !


God Jul – Svensson Svensson från Öppet Arkiv

Flightradar24

Inte att förglömma min egen  personliga julklassiker. Elvira som har sin åsikt klar om jultomten. Det gäller att ha styr på ”klädorna”!

[youtube=https://youtu.be/-uolReTpERU]

Söka ljus

Årets kortaste dag! Men ljust och fint ändå, för solen sken. Jag kände mig på riktigt bra humör.

Jag spatserade ned till byhamnen vid Gammel-Ahlnäs för att om möjligt fånga solen när den gick upp. Tyvärr kom jag lite för sent för bästa tiden är egentligen stunden strax innan solen går upp.

På plats fanns redan två för mig okända kvinnor. De sprang omkring med sina mobiler och fotograferade. De verkade först lite generade men när de såg min kamera lyste de upp. Vi var ute i samma ärende.

Nyfiken och frimodig, som salig far också var, frågade jag helt frankt vilka de var. De kom från Kantlax, sa de. Oj, det tyckte jag var en lång väg men de menade att det var nära för det var ju bara tvärs över vattnet i nordlig riktning. Så sant, så sant, men landvägen är det en god bit. Och isen lär väl inte hålla redan att köra på. Knappt så den håller ens att gå på.

På eftermiddagen inmundigade torsdagsklubben ugnsstekt lax på Fjärdens kaffestuga i Oravais. Otroligt gott! Både fisk och sås. – På kvällen blev det naturfilm från Norge på TV.

Svt 2 visade nämligen filmen ”Söka ljus” på bästa sändningstid. Den handlade om ljuset som finns fast det är vinter och mörkt, som vi tror. Men ljuset finns där ändå, om vi bara vänjer oss och upptäcker det. Det kan t.o.m. vara ett tillstånd som är unikt för en fotograf med alla skiftningar och stämningar.

Ljuset mitt på en solig sommardag må vara gott för både kropp och själ men för en fotograf och bildmakare är ändå gryning och skymning den bästa tiden. Och dagtid på vintern är det gryning och skymning mest hela tiden, speciellt ju längre norrut man kommer.

En bra film som rekommenderas som motvikt till alla krimis och actionfilmer. Fina vyer från Nordnorge och inslag där olika konstnärer och fotografer berättar sin syn på vinterns ljus. Går att se ännu jul annandag 26/12 13:10 på Svt 2 och på SVT Play fram till den 20 januari.


Söka ljus  – naturfilm för fotografer och bildmakare

Solen går upp över Hellnäs sedd från Gammel-Ahlnäs. Lite till höjer den sig över horisonten men inte mycket.
Isen lägger sig men ännu inget direkt att färdas på.

Även det döda är vackert i solljuset på årets kortaste dag.

 

Bojarna väntar tålmodigt på sina bakstammar.

Ett unikum svarar och tycker till

Jag är med i flera Facebook-grupper. En av de trevligare heter ”Bevara gamla ord och uttryck”. Man skulle tro att det är en gravallvarlig och strikt grupp som håller koll på gammalt språk och i viss mån är det så men fastmer är det väldigt skojigt och högt till tak.

Ofta är det rena språk- och ordlekar. Någon kastar fram ett ord eller uttryck, synonymer och förklaringar studsar fram men lika gärna kan det bli rena lekstugan när alla skall vara vitsiga och småtramsiga, komma med motsatsen och allt vad som dyker upp i bollen.

Någon försökte sig på långa ord: Flaggstångsknoppstoppsförgyllare, en annan svarade Basfiolsfordralsmakaregesäll som genast fick sin överman, eller kanske hellre överkvinna: Basfiolsfodralsmakaregesällsänka. Eller vad sägs om Folkhushållningskommissionsdistriktsuppsyningsmannen? Någon tyckte att: ”Dagens särskrivande generation skulle delat det i sju ord.”

Någon ville uppmärksamma uttrycket ”Hålla tand för tunga”. Jag är inte sämre än någon annan och kommenterade: ”Framför allt gäller det att ha tungan i rätt mun! Felar man med det gäller det att ha tand för tunga.”

Eller vad tycker ni när jag svarade på följande fråga: ”Unik, unikat, unikum? Ge ett passande uttryck där nån av dem kan användas.” Mitt svar blev: ”Hela jag är ett unikum!” För det fick jag ett gilla Ha, ha. 🙂

”Ta seden dit Du kommer” ville någon behandla. Jag svarade påpassligt: ”Ta skeden dit du kommer! Uppmaning till restaurangstöld?” På den nivån är det allt som oftast.

Oj vilka spillevinkar många här är, tyckte någon. – Vad kan man annat säga när uttrycket ”Klättra på väggarna” fick följande svar: ”Nej inte än.. vaknade just.. Godmorgon!”

En rolig och uppfriskande grupp där sällan någon klagar och gnäller.

Annat är det i en fotogrupp som jag också är med i. Där har senaste tid ordet censur haglat tätt. Det finns de som anser att naket, eller rättare sagt halvnaket, och då speciellt när det gäller kvinnor, är förkastligt och vill ha bort sådana bilder. Andra värnar den konstnärliga friheten. Själv tycker jag att de flesta bilderna i gruppen är ok och värda att granskas ur både teknisk och konstnärlig synvinkel. Alltid lär man sig något. Det är ju därför gruppen finns till, inte för att hacka på varandra.

Är ni med i någon FB-grupp(er) som ni tycker är speciellt bra och intressant?


Bevara gamla ord och uttryck – Facebook grupp

Såja, nu får julen snart komma. Idag fick jag upp julstjärnor och ljusstake i fönstren. Mycket mera än så blir det inte dekorerat till jul, tror jag.

Inte som Woodstock men Jokkmokk duger gott!

Vi har välsignats med ett helt underbart sparkföre! Jag ställde mig på medarna idag och rände ned till byn, mer eller mindre. Någon spark här och där gjorde att jag susade framåt med god fart. Inte på ett enda ställe bet den fast. Ni som nyttjat spark vet vad jag menar.

Och inte blev det sämre genom att jag undfägnades med äggsmörgåsar och te i en av gårdarna. Som friherre kan jag inte må bättre, speciellt som jag stiger upp från min skönsömn på morgonen när det mig behagar, d.v.s. i god tid innan 06.

Tidigare på dagen hade jag besökt min frissa och hon gjorde mig fin i huvudet så nu kan jag med tillförsikt närma mig julen – utan att förväxlas med tomten. Han är ju lite hippieaktig med långt hår och yvigt skägg. Dock inte att förväxla med de något magrare typer som befolkade Woodstock 1969.

Förresten, en upplevelse som jag missat och så häri bakspegeln gärna skulle ha upplevt är just Woodstock-festivalen 1969. Då var jag bara en pojkspoling som knappast visste vad Woodstock var och än mindre kunnat ta mig dit.

Vilken stämning det måste ha varit där och vilka band som uppträdde där. Jag undrar, trots alla festivaler och konserter som nu erbjuds nästan som vardagsmat, om inte Woodstock ändå var alla festivalers urmoder.

Arrangörerna hade räknat med 200 000 besökare, det kom 500 000! – (siffrorna varierar) – Två personer dog och två föddes på festivalen. År 2019 är det 50 år sedan Woodstock och månne inte då så borde de ställa till med en jubileumsfestival? Men det blir nog aldrig som den gången 1969.

Oj, hur kom jag in på detta, jag som bara tog en tur med sparken idag? Jo, det var frissan. Hos henne beklagade jag mig över att det ser dåligt ut med att besöka vintermarknaden i Jokkmokk i början på februari. Researrangören, som jag bokat hos, meddelade för en vecka sedan att för få som hade anmält sig; det blir ingen färd till Jokkmokk i år. Suck, och jag som sett fram emot detta!

Dock finns en möjligen att köra bil dit själv. Det blir t.o.m. klart billigare. Körning via Haparanda. Övernattning i Boden två nätter på hotell och besök på marknaden fredagen den 2 februari. Renraid, modevisning, stor marknad med bl.a. sameslöjd, renrace på Talvatis, konserter av Sofia Jannok samt Pia-Maria Holmgren bl.a. På kvällen samedans för den som orkar. Fast den får jag nog skippa, tror jag.  Någon som är sugen att hänga med och dela bensinkostnaden? Tre dagar totalt.


Woodstock  

Jokkmokk vintermarknad  

Se där kommer jag åkandes som en annan Michelin-gubbe på en självstyrande spark! Kanske jag tar den till Jokkmokk ifall det blir av?

[youtube=https://youtu.be/EVH0jvnaIqU]

 

[youtube=https://youtu.be/25jcOuRtJv4]

En gåva kan betyda allt

Idag har jag varit på kalas. Grannens ena pojke fyllde år och naturligtvis skall det vara kalas för släkten. Alltid roligt att träffas denna tid på året, strax innan jul, även om familjen i fråga råkar ut för extra mycket firande denna tid på året.  Det klumpar ihop sig för dem.

Det är inte alltid lätt att hitta lämpliga presenter eftersom i stort sätt alla idag har allt var de behöver och lite till. Att köpa något krams som blir liggandes i någon vrå känns inte heller så lockande. Istället brukar jag ge en peng så får födelsedagsbarnet själv köpa eller spara som hen finner för gott.

Julen står för dörren och då bryter det stora julklappskriget ut. Mängder med klappar skall inhandlas och utväxlas. Affärerna mår gott. Inget fel med det; vi vill ju alla uppmärksamma våra nära och kära med en gåva av en eller annan sort vid juletid.

Samtidigt finns stor nöd ute i världen där värdet av en endaste julklapp skulle kunna rädda liv eller hjälpa upp en svår vardag för flyktingar i läger. Jag brukar ge en slant till Röda Korset istället för julklappar till min närmaste släkt. Det gör största nytta då brukar jag tänka. Kanske köpa sig lite julefrid men jag ser mera nyktert på saken ändå: ingen kan göra allt, men alla kan gör något. Efter förmåga och belägenhet.

Just nu är det svår nöd i flyktinglägren i Bangladesh dit folkgruppen rohingyer från Myanmar (Burma) tagit sin tillflykt undan etnisk rensning av den burmesiska militären. Militären sopar med kvasten och de rohingyer som inte hinner undan utsätts för förföljelse, mord och våldtäkter.

Därför, kanske en del av budgeten för julklappar ändå skulle kunna avvaras för att hjälpa de som har det sämst ställt här i världen, om det så är här hemma eller långt borta? Som ett förslag och julklappstips! En gåva till Röda korset är ett bra sätt; det finns säkert andra organisationer också.

En vecka kvar till jul och mycket stök att hinna med? Själv tar jag det lugnt. En bit rökt fårkött är beställt och kanske något annat smått och gott till julbordet inhandlas under veckan. Inga stora anstalter.


Röda Korsets Katastroffond 

Somaya, 10 år berättar  – Aftonbladet.
”Jag känner mig ensam” 

En funderare på världens elände?