Reflektioner

Några av mina rättesnören

Jag läste i helgen en artikel där följande mening fanns “There’s always a way to make it work”. Det är samma andemening som i en av mina sentenser, nämligen ”Det finns nästan alltid alternativ”. Egentligen har jag flera sådana deviser men det är inte alltid säkert att jag förmår leva upp till dem. Likväl de ger ändå stöd och framåtanda när livet kör ihop sig eller allt verkar tröstlöst. Vi tittar på dem:

  • Det finns nästan alltid alternativ
  • Sitt inte på din kammare
  • En liten början är bättre än ingen början alls
  • Såvitt man är människa måste man bry sig
  • Erfarenhet är minnen av begångna misstag
  • Det är sällan så dåligt att det inte kunde vara sämre

Säkert finns det någon livsvisdom till jag håller mig med men dessa är de som jag använder mest. I mina tidigare skriverier har de säkert också skymtat men nu är de samlade på ett ställe.

Det är sällan så dåligt att det inte kunde vara sämre, ja, till och med mycket sämre om vi riktigt tänker efter. Man kan kanske tycka att detta är ett pessimistiskt sätt att se på tillvaron men jag brukar tänka på allt annat som man har och som är bra i tillvaron när det kör ihop sig. T.ex. kan man ha pengaproblem men det är ett litet bekymmer jämfört med att få diagnos att man har aggressiv cancer. Insikten om denna livsvisdom fick jag en gång söder om Nyköping 4-5-tiden en söndagsmorgon när jag fick motorstopp och såg tidsmarginalen krympa till färjan i Stockholm om några timmar. Det blev ändrade planer men detta motorstopp var ingenting jämfört med att jag hade somnat vid ratten, kört till skogs, kanske brutit nacken och blivit förlamad resten av livet. – Fullt möjligt!

Det finns nästan alltid ett alternativ. Här har jag smugit in en brasklapp med ordet nästan jämfört med den engelska versionen tidigare i inlägget där det fanns ett always. Vissa människor är mera påhittiga än andra men om vi stillar oss en stund eller sover på saken så brukar lösning på ett problem ofta dyka upp. En rask promenad kan också ge underbara infallsvinklar. Alternativen kan vara bättre eller sämre men de finns. Jag beundrar de människor som befinner sig i en hopplös situation men ändå helt plötsligt hittar en lösning helt annan än vad man trott. Inte sällan är företagare den typen av människa.

Erfarenhet är minnen av begångna misstag, egna eller andras. Alla har vi gjort fel och sådant som är mindre bra, ibland rent ut sagt uruselt. Sådant vi ångrar, kanske gamla ungdomssynder eller sårat en människa. Praktiska eller sociala misstag. Sällan lönar det sig dock att gräva ned sig i dessa fadäser, fastmer bör vi dra lärdom därav och se det som en erfarenhet. Går det bör man ställa tillrätta och säga tack och förlåt men att älta det i all evighet är föga givande. Å andra sidan finns de som aldrig någonsin lär sig utan fortsätter att stånga sin panna blodig, både fysiskt och psykiskt, till skada både för sig själv och andra.

Sitt inte på din kammare, ut och hoppa och på vänner hoppas! Aktivitet, motion, nya människor, nya äventyr, resor, upplevelser väntar den som inte jämt och ständigt sitter på sin kammare och ugglar. Som pensionär är det lätt att fastna i TV-soffan, på Facebook eller sitta och gruva sig för allt. Med andra ord, man måste vara social och nyfiken! Ut i solskenet, prata med en främling, bjuda på sig själv. Att sitta på sin kammare ger sällan några blogginlägg.

En liten början är bättre än ingen början alls, tycker jag mig ha haft till påseende tidigare och visst är det en bra devis. Allt det som känns tråkigt och jobbigt drar vi oss för men faktum är att kommer man bara igång med den enkla målsättningen att man bara skall göra en liten början, en smula, ställa till eller planera; ja då är man redan långt på väg eller hux flux till och med klar.

Såvitt man är människa måste man bry sig. Visst är det så, man måste bry sig om sina medmänniskor, om naturen, om sig själv. Det är så vi människor överlevt genom att ta hand om varandra, lyssna på varandra och tillsammans gå vidare. Lätt att glömma i detta tidevarv av egoism och lögn där cynism, hån och förakt försöker utplåna det vi kallar medmänsklighet. Bryr man sig bara lite, redan det gör att man mår bättre.

Vilka är dina livsmotton och rättesnören? Och lyckas du i dina förutsättningar?

 

Några vårbilder från Österbotten får jag kanske bjuda på efter ovanstående djupa tankar. Detta är ännu isbelagda Oravais fjärden.

I Oxkangar händer det dock saker. Isen får ge vika i stömmen utanför Byholms hamn. Två svanar har också installerat sig här i fritt vatten och inne i byn såg jag den första tofsvipan i söndags.

Uppe i Vörå är ån isfri och strömmar raskt norrut. Detta är Rökiö kvarn med tillhörande kvarnstuga. Vågar vi säga att vintern är förbi?

8 kommentarer

  • Annepauline

    Nu har du verkligen ”filosoferat”. Riktigt djupt. Rättesnören. Hm, det är ju det här med att oroa sig och älta saker. Som du skriver är det helt bortkastat att hålla på och oroa sig, eller älta gamla grejer som hänt. Men nog sjutton är det alltför ofta svårt att låta bli. – Vilka fina bilder. Jag är ju helt som galen i bilder på stocklador. Speciellt stocklador som ligger lite halvt i solsken. Jag kan inte för mitt liv själv förstå min fascination för stocklador.
    Haha, kanske något jag borde gå i terapi för?

    • Per

      Det kommer ett och annat inlägg där jag avslöjar vad som rör sig bakom pannbenet. Egentligen inga märkvärdigheter utan praktiska levnadsråd jag använder och försöker hålla mig till. Som detta med erfarenhet, att göra något som var mindre bra till något nyttigt.
      ”Ladan” som syns är en sjöbod men timrad på samma sätt som en lada. Där förvarades diverse fiskeredskap och kanske saltad fisk i tunnor, eller tinor som de kallades. Tittar du lite närmare finns en till lite längre bort.
      Tvärtom! Stressade stadsbor borde gå i terapi där gamla lador ingår som en viktigt del. Laduterapi, vilken bra affärsidé! Bl.a. ingår övernattning i nytorkat hö!

  • annepauline

    Hahaa, laduterapi, vilken idé! Sannerligen har du rätt, finns det något mer avstressande och avslappnande än hölador? Nää ä. Är det det som jag finner så fascinerande med lador? Lugnet, doften av hö, en ödla som solar sig på en stock, kanske svalor som har bo under taket och svirrar ut och in…alltså du kom ju på värsta grejen.

    Jag förstod att det är någon typ av sjöbodar på din bild, inte så dumt det heller men hölador är bäst.

  • Erik Forsling

    Kanske ska du lägga till de vida berömda och ofta citerade orden från ”Den Höges visa” i ”Den poetiska eddan”:

    10. Bättre börda
    man bär ej på vägen
    än mycket mannavett.

    De förekommer i strof 10 + 11, samt i en variant i strof 6. http://runeberg.org/eddan/se-02.html

    • Per

      Förvisso ett klokt levnadsråd. Mannavett eller mera känt, sunt förnuft.

      I vers 11 läser vi följande:
      Sämre vägkost
      man ej släpar över fältet
      än övermått utav öl.

      Också något att tänka på.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Translate blog »