Människor

Tankar vid tankningen

Jag vill påstå att jag som  friherre har blivit bättre bilförare! Det kan bero på att jag har mera tid till förfogande. Jag håller hastighetsbegränsningarna och avstånden, kollar extra noga vid övergångsställen och hetsar inte upp mig överhövan mycket vid köbildning. Fast ibland kan det spraka till och fingret kan ligga nära till hands. Följande hände.

Ibland behöver Bettan lite vätska i tanken och jag styrde in till ABC-stationen i Kvevlax. Två bilar fanns redan på plats för tankning så jag ställde mig väntandes i kön som nummer fyra.  Jag väntade och väntande och inget hände. Eller det som hände var att de två gubbarna vid pumparna, jag kallar dem gubbar i ren frustration, stod och pratade utan att ta den minsta hänsyn till att även andra ville tanka.

Efter mycket fumlande med betalningen började den ena gubben tanka, det tog en stund, det skulle också pratas. Han skruvade sedan på tanklocket och ja, vad tror ni hände? Han ställde sig helt sonika och fortsatte samtalet som om ingen annan fanns i världen trots att det nu stod tre bilar på kö. Utan att köra bort sin bil!

Det är inte ofta jag blir ilsken men detta var ett av de få tillfällen när det började bubbla inom mig. Just som jag stod i beråd att dra till med en tio sekunders signal masade han sig iväg till sin bil och körde iväg. Mitt tålamod hade töjts till bristningsgränsen över denna nonchalans mot andra människor.

När det blev min tur att tanka frågande jag en annan drabbad vad det var för gubbar? Det visste han inte men han hann bli rejält ”leid” på dem, sa han. (Leid = ledsen, trött)

Åtminstone jag har blivit uppfostrad och lärd att ta hänsyn till andra och bete sig som folk, något som idag tycks ha förlorat i värde. Armbågen fram och helst skall man också vara lite spydig och hånfull. Inte minst på sociala medier är detta förekommande.

Trots det har jag ännu inte förlorat allt hopp om mänskligheten. De flesta är ändå rätt ok och så finns alla dessa vardagshjältar som i smått som stort gör en osjälvisk insats. Vi behöver mer hänsyn, vänlighet och tålamod! Själv är jag rätt stolt över att jag ändå inte satte mig på tutan utan höll mig i skinnet. Dock önskar jag de två senfärdiga gubbarna en rejält bred skördetröska framför kylaren när de åkte hem utan möjlighet att köra om. I lika många kilometer som de i minuter sölade i onödan.

Här ligger grannens katt Maja och tar det lugnt i solen. Hon tar det lugnt utan att förarga någon.

Eller så lägger man ut båten och tar sig en roddtur i sundet, utan att ”trilla i vägen” för någon. Dags för ett litet fiskafänge.

Eller så cyklar man lugnt vidare. Här beviset för att jag igår gjorde min första cykeltur för säsongen. Dock var bromsarna i så dåligt skicka att jag inte vågade mig på någon längre tur. Bör åtgärdas!

2 kommentarer

  • annepauline

    Att ingen kom sig för att säga till gubbarna? ”Flytt pådde”! Hahaa, sånt där skulle aldrig gå an här men jag vet ju att så där är det i Vasa med omnejd. Folk ställer sig att prata om villalivet mitt i kassan på Prisma eller som här vid bensinpumpen. Hjälp, sånt där har snudd på retat hjärnblödning på mig många gånger. Inte för att man behöver vara så stressad, man har väl tid att vänta, men det retar en till förbannelse i alla fall.

    • Per

      Jag stod inte först i kön, det var väl därför som jag inte gjorde desto mera väsen av mig. Men irriterad hann jag bli. Och javisst, hur ofta uppstår inte proppar i köpladan när folk blockerar gångarna med sina vagnar. Visst, prata på men ställ er då lämpligt ställe! Nästa gång jag råkar ut för det skall jag också sälla mig till sällskapet och ta del av det intressanta samtalet. Ha, ha, undrar hur reaktionen blir? – ”Men tjänare! Här står ni mitt i världen som om ingenting har hänt. Eller har det?”

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Translate blog »