Allehanda

En farbror får hjälp

Igår tömde jag spargrisen. Eller gris och gris, det var en plåtburk som tidigare innehållit en flaska single malt whisky av märket Sprayburn. År och dagar sedan den doften försvann ur näsan men burken finns kvar. I den brukar jag samla alla extramynt som uppkommer vid användande av kontanta medel.

Till saken hör att jag inte en enda gång sedan september ifjol tagit ut kontanter utan jag förlitar mig helt på betalning med kort. Därför kommer det inte heller in några mynt så nu var det dags att också göra mig av med alla mynten på några kilon i burken. Därtill hade jag ett inköp i sikte som denna spargris kunde finansiera. Tyckte jag.

Nu för tiden när bankerna har gått hädan så får man söka upp nya ställen för att göra sig av med kontanter. Jag hade fått tips om att i GW-gallerian i Stenhaga/Vasa finns en sådan automat där man kan lämna in pengar. Och jovisst där fanns en alldeles innanför ingången.

En ung stilig tjej höll på med att mata apparaten med sedlar, flera buntar med hundringar och femhundringar. Förmodligen någon affärskassa som skulle levereras. Hon tittade sig flera gånger över axeln så att inte någon stod nära eller försökte sno pengarna. Man vet aldrig. Där stod visst en farbror och spejade.

Sedlar tog apparaten emot men hur var det med mynt? Texten jag kunde se på apparaten var enbart på finska och inget jag kunde tyda som myntinkast. Frågan uppstod: var sätter man in mynten?

När tjejen var klar och stod i beråd att rusa iväg haffade jag henne med frågan: ”Tar apparaten också emot mynt och hur fungerar det?” Jag är inte den som är rädd för att be om hjälp inför ett mysterium. Hon var finskspråkig men förstod ändå svenska något så när och förklarade att man börjar med att sätta in sitt betalkort i apparaten och loggar in med sin kod.

Jo men visst, där kom svenska upp på skärmen med anvisningar, bara att följa steg för steg. Det här går fint tänkte jag. Det tyckte inte tjejen utan fortsatte att instruera mig genom varje moment. Och jo visst, där öppnades en lucka dit jag kunde hälla alla mina mynt. Åååh, sa tjejen när hon såg min burk och alla mynten som jag hällde ned i hålet. Hon måste nog ha tyckt att jag var en rik knös, ha, ha… Inte för mycket på en gång, förmanade hon mig.

Förmodligen tyckte hon att jag var en tafatt farbror som inte förstod sig på att leverera pengar till en apparat. Kanske sådant hon gör dagligen? Men hjälpsam var hon och väldigt trevlig. Hon flög som en svala runt mina axlar och såg till att allt gjordes rätt. Naturligtvis uppskattade jag hennes omtanke. Jag hann knappt tacka henne innan hon rusade iväg när hon insåg att farbror nog skulle fixa detta.

Kanske hon fick en nätt liten historia att berätta för sina bekanta att hon gjort dagens goda gärning. Det hade jag i alla fall gjort. Kanske här på bloggen. Denna gång var det jag som var farbrorn.

En lite tråkig bild men strax innanför ingången finns apparaten som inte bara ger ut pengar utan och slukar dessa om man har. Man skall spana efter skylten Talletus som visar att här finns en pengamaskin dit man kan föra sina tillgångar. Vad talletus egentligen betyder jag inte en aning om.

Utanför stod också en bil parkerad tillhörig firman Avarn. Tydligen ett säkerhetsföretag. På den gamla goda tiden (?) fanns det ett säkerhetsföretag och det hette Securitas. Nu för tiden kan de heta vad som helst.

När hjälpte du senast en farbror/tant eller för den delen, när fick du själv hjälp av en okänd?

 

6 kommentarer

  • Erik Forsling

    Talletus: Har du aldrig funderat på att översätta ordet. Det finns massor av möjligheter i dessa datoriserade tider: https://sv.glosbe.com/fi/sv/talletus

    Avarn är ett stort vaktbolag, och de är bl.a. skyddsvakter vid Forsmarks kraftverk vid svenska östkusten:
    https://sv.wikipedia.org/wiki/Avarn_Security
    https://sv.wikipedia.org/wiki/Skyddsvakt

    Jag skulle hellre omformulera din fråga: ”När hjälpte du senast en farbror/tant eller för den delen, när fick du själv hjälp av en okänd?” till när hjälpte du senast en medmänniska, etc.

    Och just nu kan jag inte i min bakfylla erinra mig konkreta exempel, men jag ser hela dubbelfrågan som något generellt, det händer hela tiden – i båda riktningarna. Ofta kan det närmast liknas vid små händelser som bara passerar i vardagslivets flodfåra. Ibland kan det handla om lite större insatser i båda riktningarna. För mig känns det som självklarheter, oavsett vilka åldrar som är inblandade. Men ett exempel som är extraordinärt ska jag ge. En gång för många år sedan skedde något som jag lovat mig själv att aldrig glömma, med reservation för eventuell demens.

    Jag gjorde matvaruinköp på en butik här i Tierp, strax innan stängningsdags, och det var först när alla varorna hade passerat kassan jag insåg att plånboken var kvar hemma. Kassörskan var ny, om jag minns rätt. Men då kom den rutinerade Steve med rötterna i Burundi; han tog fram ett kort och sa att det räcker om jag betalar på måndagen efter helgen. Så var den saken avklarad, lika smidigt som oväntat.

    Själv trodde jag att det var någon sorts mysko butikskort. Det var först när jag kom för att återgälda efter helgen som jag insåg att Steve hade betalat, i fullt förtroende, med sitt privata bankkort. Det är inte ofta man möter sådan generös hjälpsamhet – i synnerhet inte när pengar är inblandade. Människans snikenhet och misstänksamhet kan vara av pyramidala dimensioner när pengar är inblandade. Personligen kan jag vara ganska rundhänt med dollar och monedas när jag har möjlighet – men det är inte så ofta jag har överskott. Dock tycker jag bättre om att bjuda än att bli bjuden. Gratis är gott är en vanlig formulering som jag hör ibland, ofta i samband med mat, men jag tycker tvärtom. Då kan det i slutänden bli ganska bra, om jag uppskattar att få bjuda, och den som blir bjuden uppskattar gratis är gott. Ömsesidig tillfredsställelse. Nog om det.

    Glömde att skicka detta tidigare. Jag sträckte ut mig och ”blundade” ganska länge – och vaknade sent. Men nu är jag i alla fall inte bakfull längre, bara förvirrad. Varför jag bifogade följande två länkar har jag glömt, men det fanns väl någon tanke. Två favoriter av olika karaktär. Njut om du kan ta in nedanstående.

    https://www.youtube.com/watch?v=y4EI8OUEijY&list=RDy4EI8OUEijY&index=1 laid back

    https://www.youtube.com/watch?v=y4EI8OUEijY texas

    • Per

      Ordet talletus hittade jag på bilden jag har i inlägget. Uppe till höger om ingången. Det som jag sökte efter när jag stod och väntade på min tur var någon skylt med myntinkast eller liknande. Jag blev senare på FB upplyst om att talletus betyder deposition, så jag behövde inte söka själv. Egentligen har det inte så stor betydelse vad talletus betyder, bara att där kan man lämna pengar. Det lär dröja till nästa gång.

      Aha, Avarn, stort säkerhetsföretag. Många sådana nu för tiden. Inte lätt att hänga med i den svängen.

      Din formulering omfattar mera än mina tanter och farbröder. Visst är det så, hjälpsamheten skall gälla alla. Jag brukar tänka att summan av hjälpsamhet blir samma i långa loppet. Man ger och man får.
      Så fint att du fick hjälp med betalningen. Var det inte så att du själv vid ett liknande tillfälle gjorde en betalning för en behövande?

      Samtidigt, gör vi ett val vem vi hjälper? Medvetet eller omedvetet. Småbarnsmamman som behöver hjälp med barnvagnen eller den fulla uteliggaren som dråsar omkull? Jag tror de flesta väljer att inte se uteliggaren även om det är uppenbart att han skulle behöva hjälp. – Man kan filosofera mycket kring hjälpandets konst.

      Texas, ett gammalt bra band. Fint driv i denna låt. Fast länkarna är till samma video.

      • Per

        Jo, jo gammal goding. Dom minns jag väl. En annan känd låt är Sunshine Reggae.
        Danskar.
        ”The night train is coming” sjunger de fast de är högt uppe i det soliga blå

  • Annepauline

    GW, vad är det för affär? Direkt tänker jag på min stora idol Leif GW Persson.
    Jag hjälpte faktiskt en dam häromdagen. Hon kom cyklande med en massa påsar och en stor låda på pakethållaren och letade efter återvinningscentralen. Hon hade cyklat helt fel. Hon talade en salig blandning av svenska och tyska. Jag försökte mig på att förklara för henne på en ännu saligare blandning av svenska och tyska och hon blev så glad för att jag ”pratade tyska”. Haha! Nåja, jag fick damen att cykla åt rätt håll och hon vinkade och tackade och tyckte att jag var sååå bra på att förklara vägen. Visst är det skönt att få hjälp när man är i nöd av det ena eller andra slaget. Tjejen som hjälpte dig kanske jobbade i någon affär? Hur som helst var hon väldigt serviceminded. Trevligt!

    • Per

      Ha, ha,,,, det tänkte jag också, den hummande Leif GW Persson har fått en egen galleria? Vad GW står för vet jag inte. Kanske Gustav Willy?
      Det var snällt gjort att hjälpa damen rätt. Tur att hon stötte på en person som ”pratade tyska”. Nåja, har man grunden så burkar man nog kunna yxa fram ett och annat begripligt på ett främmande språk. Fast kan man flera språk hjälpligt så finns det riska att man kör en blandning av allt man kan. Ha, ha….

      En gång i Köpenhamn när två bekanta var på besök så skulle vi beställa pizza. Den ena begrep knappt ett ord danska och blev helt förvirrad varför han började tala finska med kyparen. Det var det ena främmande språk han kunde. Hmm, inte så lyckat just det men pizzor fick vi ändå.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Translate blog »