Fotosafari i dimman

Sköna, härliga dagar, en riktig sommar fick vi ändå! En sval inledning på juli månad men nu ser det ut som om finvädret håller månaden ut. Och i morse stod morgondimman grå och vänlig. Fotovänlig!

Tidigare tyckte jag dimman enbart var grå och våt, inget annat. Som fotograf har jag lärt mig uppskatta dimman. Ett behagligt ljus, det lite magiska (oj, där kom ordet) och begränsande. Motiven kommer av sig själva. Det är liksom mera spännande att fotografera i dimma än i strålande sol. Allt får en annan dimension och ett annat sammanhang.

Huset i Vassor har jag sett tidigare men knappast på allvar lagt märke till i solsken. I morse när jag passerade fick jag den rätta feelingen, sänkte sidofönstret och tog en bild direkt från bilen. Den bästa bilden denna fotosafari tycker jag själv.

Ett litet hus, annorlunda än vanliga österbottniska, röda stugor med vita knutar. Nästan kvadratiskt, vad jag kan se. Vem bor där/har bott där och hur gick tankarna när huset byggdes? Det lär jag aldrig få veta men roligt ändå att leka med tankarna.

Här kommer en drös med bilder och mera i svart/vitt finns på min Facebook. Ganska intressant att konvertera bilder till svart/vitt. Det är som om de blir allvarligare, gammalmodigare och ännu mera mystiska.

Vi börjar med en bild från byn. Ahlnäs-sund höljd i dimma

En kort bit därifrån stod denna och glodde på mig. Jag ser dig! är minen. Jag hör dig också! med tanke på öronen.

Ja visst ja, jag är lite svag för kyrkor, klockstaplar och fattiggubbar. Detta är Maxmo.

Här kommer bilden jag tycker bäst om denna fotosafari. Huset är beläget i Vassor by.

Inte får man vara ensam på vägarna en veckodag med dimma. Folk skall till jobb och allehanda gods skall transporteras. Bäst att inte trilla i vägen! (trilla i vägen = störa, vara i vägen)

Vem steg på bussen senast här? Och vägen är ett enda lapptäcke. Lapp på lapp.

Vi avslutar med en bild från Oravais slagfält. Dimman lättar och kanonernas dån har rullat bort för länge sedan!