6 kommentarer

  • Erik Forsling

    Viljo Revell uppnådde uppenbarligen inte åldringens möjlighet till en tillbakablick på världen där han verkat, om man ska tro din gatuskylt över hans minne. men hans Revell Center i Vasa torde bevara hans livsgärning i aktning ytterligare en tid. I hörnet av Vasaesplanaden och Rådhusgatan skådar vi det ståtliga Wasaborghuset – ett liknande finns i Uppsala. Hotell och bar då, på övervåningen.

    Ett intressant fenomen lärde jag mig under en A–kurs i etnologi vid Uppsala Universitet. Saluhallar från en viss tidsålder tenderar att likna varandra till det yttre. Det verkar stämma även här.

    Bilden på de två unga uppklädda skönheterna får mig att le. Jag associerar till en gatubild från New York City, och en annan association – som jag glömt – men så är det ju den där förargliga snöhögen. Vi lever trots all i ett halvarktiskt klimat, där skönheter är lika frekventa som låga temperaturer.

    • PJ

      Roligt att du finner bildserien intressant även om du aldrig varit i Vasa. Viljo Revell var en känd arkitekt och har bl.a. har ritat stadshuset i Toronto. Det har jag besett med egna ögon. I Vasa är det som sagt Revell Center som är hans stora minnesmärke. Wasaborg är ett av de få riktigt ståtliga husen i Vasa av äldre modell. Hartman-huset är också av samma dignitet. I ett annat inlägg ett år tidigare gjorde jag ett liknande strövtåg längs Hovrättsesplanaden och där visas som bild nummer tio också ett annat fint hus i samma stil https://villniles.com/2017/01/07/hovrattsesplanaden-utan-ord/

      Intressant att det i Uppsala finns ett liknande hus som Wasaborg. Visst är det så att saluhallar är likartade. Tyvärr för saluhallen i Vasa en tynande tillvaro men den finns trots allt och de har, tack och lov, inte fått för sig att riva byggnaden.

      Du unga damerna skulle troligtvis på ”De äldstes dans” eller ”De gamlas dans” som evenemanget också kallas. Märkligt namn på dansen med tanke på damernas ålder som torde ligga kring 17-18 år. Det är en ganska ny händelse i Österbotten där gymnasietvåorna tar över som äldste efter årets abiturienter som nu förbereder sig inför studentskrivningarna senare i år och därmed lämnar gymnasiet. Fint skall det vara och då duger inte t-shirt och jeans. Övat flitigt har de också gjort.

      Fredagens fotosafari gjordes med frusna fingrar. Gatumiljön var ganska smutsig och vad annat var att vänta med tanke på den myckna trafiken längs gatan. Det hela var ett försök att utöva street photography, en intressant genre av fotografering. Samtidigt var det en dokumentation av Vasaesplanaden så alla bilder kan inte kallas street photography. Helst bör det finnas en människa på bilden eller i alla fall en intressant detalj eller vinkel av gatumiljö eller offentlig miljö för att kallas street photography. Ett 60-tal bilder togs så detta är bara ett urval.

      Vad som nu hotar till våren är införande av GDPR som i värsta fall kraftigt kan begränsa fotograferande av människor i offentlig miljö. Ett sätt att förhålla sig till GDPR är att kalla sig fotokonstnär. Alltså dags att beställa nya visitkort! 😉

  • annepauline

    Åh, Vasa! Får akut hemlängtan. – Har du varit uppe i vattentornet? Har du förresten varit inne i ”rysskyrkan”? Den är väldigt vacker inne. Inga bänkar finns, man ska stå upp under mässan. Det finns väldigt många vackra gamla hus i Vasa. Inte sant? Vad är det man ska ha i Saluhallen när Indiska flyttat ut? Jag läste det någonstans men har glömt.

    • PJ

      Ger man sig bara tid så och letar lite grann så visst finns det ett och annat anmärkningsvärt hus men man kan också bli hemmablind.
      Möjligen har jag besökt vattentornet, minnet sviker lite där. Däremot vet jag att jag inte varit i ortodoxa kyrkan.
      Nej, jag vet inte vad som komma skall i Saluhallen efter Indiska men vi få väl se senare i år vad som dyker upp. Bäst hade det varit med traditionella små bodar med sina specialiteter men det antar jag vi får glömma.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Translate blog »