Allehanda

Leidon

Leidon – den nya farsoten, just så hette ett av numren i revyn vi såg i lördags. Leidon kan närmast beskrivas som uttråkad, utled. Så kan det kännas ibland och så har jag känt det mest hela dagen. Vädret har inte heller hjälp till för att bli på gott humör och mest tråååkiga uppgifter ligger framför. Inga stora saker men tråååkiga ändå som gör sig påmind, sånt jag vill bli av med. Tids nog blir det så! Tills dess får jag ha leidon ibland.

 Ja, det var det hela!

höst
Nyss var det si…
sidensjö
Och snart är det så… Det finns hopp!

 

4 kommentarer

  • Erik Forsling

    Nu blir jag orolig. På riktigt. Jag har en kamrat som evinnerligen svor över sitt arbete på Adelberga bruk – vilket järnverk detta är en synonym för, och vilken författaren är, det listar du enkelt ut. Samme författare har skrivit ”Vårt fattiga liv.” Denne gamle kämpe, min kamrat, som har gjort åtta FN-bataljoner i Mellanöstern och på Cypern, och som är 11 år äldre än jag, gladde sig mycket åt att få avtalspension – och slippa bort från träldomen. Han pratade stort om det. Framtiden låg som ett öppet landskap.

    Numera uttrycker han sig snarare i termer som att ”man var ju tvungen”. För att släppa fram ungdomen. Och så är det väl ibland. Frivilliga avgångar kan ske under galgen. Min ständigt aktive far uppskattade däremot mycket det förtida året han erbjöds. Nu fyller han snart 87 år, odlar sin trädgård – helt enligt avslutningskonceptet i Voltaires ”Candide” (har du inte läst den skrönan så gör det snarast – det går jättefort, eftersom man har så roligt hela tiden) – och inte minst läser Den Gamle lejonparten av mina skönlitterära inköp, som jag själv bara i viss mån tagit del av.

    Jag bär dit kasse efter kasse, och han tuggar sig fram och tillbaka genom århundraden via olika skildringar. Han flänger mellan all världens kulturer och sociala sammanhang. Jag minns när jag kom med det kinesiska storeposet i fyra band, Berättelser från träskmarkerna. Då var han skeptisk. En vecka senare och ett telefonsamtal senare visste jag att han var helt fångad. Kunde nästan inte sluta läsa på kvällarna. Dessa kinesiska bragder och bravader går inte av för hackor.

    Mina barn, som är sinologiskt lagda, häpnade och gladde sig – var imponerade – över att han läst just detta storverk, liksom en annan del av deras ungdom kom ikapp dem när de insåg att deras farfar också läst alla tre fläskiga delarna av Tolkiens trilogi om Ringen. Det känns skönt att veta att så mycket av de pengar jag lagt på ofta olästa böcker trots allt har fyllt en viktig funktion.

    Dostojevskij – Brott och straff, Idioten, men fr.a. Bröderna Karamazov har trollbundit honom. Sedan är det essentiellt för honom att få spela på sitt piano, sköta om huset och skåda vissa TV-program/inspelningar. Detta då när det inte är odlingssäsong. Då har han knappt tid att tala i telefon. Aldrig filmer – för hans del – men det tror jag att jag ska hänge mig åt ikväll.

    Tillbaka till min kamrat.

    Det som hände var dock att han istället för att fröjdas fes ihop totalt. Denne en gång så aktive man har stannat som en gammal rova man glömt att dra upp. Svampplockaren, insjöfiskaren, videofilmaren, historieberättaren – han finns inte riktigt mer. Han är trött. Och han säger att: Det här med att vara pensionär, det är nog det tråkigaste som finns, Cigarettaskan samlas på bord och golv, medan han ser om filmer i sitt enorma videotek. Ibland får jag en känsla av att han inte ser dem. Han ser bara något som rör sig, något han sett förr.

    Jag vill göra något. men han är så många mil bort, och jag har knappt bensinpengar numera. Det självklara kan mycket snabbt förskingras. Men nu tillbaka till dig. Det som startade känslospiralen till denna kommentar var just ditt uttryck av leda. Det var därför jag kopplade ihop min kamrats glädje inför den förtida avgången med dina ord om permitteringen – att du inte är så illa ute, utan att det är ganska skönt, om än oekonomiskt. [Min tolkning]. Och så verkar även du seg till sinnes. Men det går väl över.

    Är du reflekterande och öppen för existentiella frågor – läs Söderberg eller Dostojevskij.
    Är du dyster – läs Candide, Berättelser från träskmarkerna, eller Riddarna kring Dannys bord.

    • PJ

      Jag är nog mera inne på din fars linje, att njuta av pensionen den dagen den kommer och vara aktiv på olika sätt. Men det är inte alla som kan det utan blir försoffade dystergökar.

      Nej, min leido har inget att göra med nuvarande permittering eller framtida pensionering. Tvärtom så uppskattar jag all egen tid jag kan få. Det är det som det handlar om, min egen tid, som jag inte vill lägga på sysslor som numera är mig fullständigt ointressanta. Som jag skrev, det är inga stora saker, men ändå, varför lägga en endaste minut på sådant får mig nästan att spy.

      Din medicin mot leidon är litteratur och visst, där kan man finna mycken tröst och förströelse. Dostojevskij har jag läste en hel del men däremot inte Berättelser från träskmarkerna som jag minns att du pläderade för en gång tidigare. Tids nog blir det så!

  • Erik Forsling

    Hade tänkt att tiga ett tag, men när jag vid dygnsskiftet började snöa in på Kjell Höglund, och med tanke på gårdagens leidontema (låter nästan gotländskt – leidan tänker jag mig att det uttalas där) kunde jag inte låta bli att leta fram en fin länk till en av mina favoritsånger. Så mänsklig, men också tragisk. Kjell Höglund – kanske är följande skåpmat för dig, men inte alla känner till honom. Dina ord ”Det är det som det handlar om, min egen tid, som jag inte vill lägga på sysslor som numera är mig fullständigt ointressanta. Som jag skrev, det är inga stora saker, men ändå, varför lägga en endaste minut på sådant får mig nästan att spy.” Men som sagt. Man vänjer sig. Nu tror jag absolut att du har ett betydligt rikare liv än sångtextens huvudperson. Men man måste vänja sig!

    https://www.youtube.com/watch?v=aljALlp534g

    När nu ändå herr Höglund är på tapeten känns det självklart att också slänga med hans väldigaste drapa, den femton minuter långa ”Häxprocess” från LP:n ”Lokomotiv”. En stillsam inledning växer till ett pampigt crescendo, samtidigt som texten bara blir bättre och bättre. Kan bara tacka ”prylf” för att hen har lagt ut detta. Här är också mångfalden av kommentarer intressant att ta del av. Texten kan onekligen tolkas olika i olika läger, men jag ser den som generellt mänsklig. Tyvärr.

    https://www.youtube.com/watch?v=sK6WHxxWDdc

    Båda de här stycken tål – enligt mig – att höras om och om igen, och bör även göras så, eftersom innehållet i båda fallen växer undan för undan.

    • PJ

      Ja, det var ju en uppmuntrande sångsession…. :-))) Namnet kände jag inte till på rak arm men sen när jag hörde rösten så, visst har jag hört honom tidigare. Texterna lyfter ju verkligen upp den grå vardagen utan att framställningen blir trist. Tvärtom förvånas man över varje ny vändning som för texten framåt.

      Jag hittade också en intressant dokumentär i två delar om honom på tuben.
      http://youtu.be/GavE1dzgLUs
      http://youtu.be/4CMMCS2IPc0

      Jodå, det finns likheter mellan vår dialekt och gotländskan. Rent allmänt så menar man att Nylands befolkning, regionen längs kusten kring Helsingfors, kom från Gotland.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Translate blog »