Gott om tid eller kiky?

När vi ändå är inne på detta med tid så kan jag tipsa om en bok av Bodil Jönsson med titeln ”Gott om tid”. Recensionen, skriven av Katarina Östholm i Öviks Allehanda, kom idag. Katarina har tipsat mig om många intressanta synpunkter, händelser, böcker, musik och kulturhändelser, så även idag. Det är främst på grund av henne som jag har prenumeration på ”Sveriges Lokalnyheter”, webbversionen av ett 40-tal lokala tidningar i Sverige. Annars är det mesta dolt bakom betalväggar.

Boken har som utgångspunkt att arbete och Internet tar allt större del av vår tid och att man till och med kan bli stressad av alltför mycket informationsflöde och att vara tillgänglig 24/7. Förutom att man kan bli nådd kan man själv nå. En ständig jakt på senaste nytt. En känsla att man jobbar dygnet runt.

Bodils idé är att människans hjärna inte är skapad för denna intensiva kunskapstillvaro utan för ett tillstånd många tusentals år tillbaka i tiden. Jag citerar ett kort stycke ur artikeln. ”Att vara ständigt tillgänglig på mejl, telefon, facebook, jobbets internkanaler och annan kommunikation genererar ett stresspåslag som kan vara skadligt. Hjärnan, som inte ändrats det minsta på många tusen år, är konstruerad för ett liv i betydligt lägre tempo, i naturens långsamma flöde, med enstaka stresspåslag under exempelvis jakt eller flykt från rovdjur.”

I Japan, som är ett mönsterland ifråga om flit och arbetsmoral, finns de som fått betala ett högt pris för denna idoghet. De kan till och med jobba ihjäl sig, karoshi, som det heter. En undersökning visade att omkring 2000 japaner begick självmord på grund av jobbet bara under de fyra månader som undersökningen pågick. Andra har inte tid för kärleken och därmed vissa fysiska aktiviteter; en fjärdedel av Japans befolkning mellan 30 och 40 år är fortfarande oskulder. De har helt enkelt inte haft tid! Den japanska demografin ser därför ut som den gör. Som tur är infördes 2017 ett övertidstak på 100 timmar per månad. Jag vet inte om jag skall skratt eller gråta. – Och detta ser vissa som idealet, så länge avigsidorna inte drabbar dem själva.

I Norden är det inte lika svårartat men krafter pressar på att vi måste jobba mera, inte mindre. Detta eviga jobbkrav som inte har någon måtta! Regeringen Sipiläs Kiky-timmar var ett halvhjärtat försök att styra upp konkurrensen mot omvärlden. Finlands löntagare skulle jobba 24 timmar gratis varje år för att arbetsgivarna skulle få mera pengar i börsen som sedan skulle hjälpa upp lönsamhet och skapa investeringar. Bah, ett slag i luften men säkert fick några storgubbar mera pengar i fickan. Vart de extrapengarna for är det ingen som vet. Kanske till mera kaviar och champagne?

Nu står republiken inför stort strejkvarsel och kravet är: kiky-timmarna bort! Det är nu det skall göras. Jag kan inte göra annat än hålla med.

För att återgå till Bodil Jönsson så menar hon att vi måste ha ett annat förhållningssätt till tiden. Hon anser att vi har mycket mera tid än vi tror. Vi måste se tiden som en helhet, inte som små bitar som stressar sönder våra hjärnor. Inte göra multitasking utan koncentrera oss på en sak i taget. Det där med ”många bollar i luften” är kanske inte så bra? Bodil tog timeout men vem mitt i arbetslivet har råd till det? För ofta handlar det om pengar. Kanske handlar det också om prioriteringar, vad som är viktigt i ens liv och vad är man beredda att avstå från?

Boken har jag inte läst men den står på min önskelista och är kanske också intressant för någon annan. Vi behöver en motvikt mot dagens stress-samhälle och en annan syn på tillvaron. Kanske finns något av lösningen i denna bok?

Själv kan jag inte direkt säga att jag stressar ihjäl mig men fenomenet med allt större krav på arbetstagare och ett uppskruvat samhällstempo är intressant även för en friherre att ta del av. Istället kan det vara annat som stressar.

”Tiden är oändlig” sa Caféz-ensemblen på Urkult för några år sedan när de uppträdde för barna. Tänk om det är sant?

Solen går ned i vacker eftermiddag men alltid är det något som stör. El-linjen mitt i bild! Borde man hänga upp sig på det? Cool down, på något annat ställe en stund senare finns inte förargliga el-linjer.

Som till exempel tidigare på dagen när jag stod en stund och insöp frisk luft och vilade ögat på skärgårdens vinterskönhet. Helt fri och utan krav från klockan. Men måste man vänta tills pensionen?

EDIT: Som på beställning hittade jag i dagens (14.1) Vasabladet följande uttalande av Shakespeare-gubben.

---

Dags att ändra inställning till tiden – Tidningen Vision.
Artikeln i Öviks Allehanda är bakom betalvägg men i Vision kan ni också läsa som samma bok, Gott om tid.
Japans demografi – Wikipedia
Sveriges lokalnyheter – många lokala tidningar i Sverige till ett pris