Allehanda

Så bra svenska du talar! Del V

Många av författarna i boken skriver om samma saker men ur olika synvinklar och med olika erfarenheter i bagaget. Robert Åsbacka har musiken som röd tråd i sin texten. För mig har musik alltid betytt mycket men musikvalet hade kanske blivit ett annat om jag stannat i republiken. Nu är jag allätare. Innan jag flyttade till kungariket var det mest pop och svensktoppen. I Borås, dit jag flyttade först fick jag stifta bekantskap med klassisk musik och jazz, något som flera av mina norska vänner dyrkade. Bl.a. Grieg var den stora mästaren för norrmännen. Avdelningschefen på mitt första jobb i Malmö lyssnade också på klassisk musik och via honom fick jag upp ögonen, eller skall jag säga öronen, för Antonín Dvořák och hans mästerstycke Symfoni nr 9 ”Från nya världen”. Helt i klass med vår egen Jean Sibelius.

Musikens språk förstår alla om man bara är det minsta lilla intresserad. I Malmö köpte jag min första grammofonspelare och samma dag inhandlades också de två första Lp:n. som skulle ingå i min samling, nämligen Bob Dylans ”Greatest Hits” och en skiva med finska rockbandet Hurriganes. Bob Dylan kan jag lyssna på än idag men Hurriganes vill jag helst glömma. Det var/är för mycket raka rör i deras musik.

Istället var det många svenska band jag kom att lyssna på. Hoola Bandoola Band och den gruppens avknoppningar, mystiska grupper som Blå Tåget, Fläsket brinner, Kebnekajse, ”Träd, gräs och stenar” m.fl. Grupper som jag idag knappt minns men som ändå har en och annan låt jag känner igen när de spelas, om än sällan. Jo, Kebnekajse kan jag lyssna på än idag.

Den tiden var det Folkfest i Malmö sommartid och då var det musik i det gröna med mycket folk. Speciellt minns jag en folkfest som gick av stapeln på Tallriken i Pildammsparken. Filtar breddes ut, vinflaskor korkades upp och det var allmänt trivsamt i gräset. Jag bodde nära, hade gångavstånd och det var mina fösta upplevelser av folkfest och musikfestival. Musiken som spelades på Folkfesterna hade ofta anknytning till vänstern, själv blev jag övertygad folkpartist, frälst av Per Ahlmark. Än idag har jag kvar mina liberala ideal även om jag tycker att det som kallas nyliberalism inte har mycket att göra med mina värderingar, då som nu.

Hade jag stannat kvar i republiken hade kanske min musiksmak sett annorlunda ut idag. Dansband och country blandat med musik spelad på eurovisionsschlagerfestivalen?  Vad vet jag, men jag är nöjd med mina musikaliska erfarenheter från tiden i kungariket.

Det finns mycket att läsa i boken ”Så bra svenska du talar!”. Jag har bara berört några ämnen som väckt tankar hos mig. För den som vill fördjupa sig i den finlandssvenska emigrantens situation, glädjeämnen och problem rekommenderar jag boken. På köpet följer också med ett antal tankar och funderingar om framför allt det svenska samhället, dess utveckling och märkligheter, sedd från en annan synvinkel än den rent rikssvenska.

Det blev mycket skrivet om denna bok men jag tyckte den berörde mig så djupt och jag kände igen mig i så mycket att jag måste skriva av mig lite. Nu återgår jag snart till lite mera lättsamma ämnen, t.ex.  påskfirandet, om man nu kan kalla den helgen lättsam med tanke på långfredagen.

En fyr många sverigefarare i våra trakter passerat

5 kommentarer

  • stenuppsala

    Folkpartist – trevligt :). F ö intressanta och tankeväckande inlägg om ”Så bra svenska du talar” – läst dom med stor behållning.
    Och att vara kattvakt är ett hedersuppdrag – katternas vän är jag.

    • Don Juan (the PJ)

      Att jag sympatiserade med folkpartiet var kanske inte så märkligt med tanke på min bakgrund men jag måste nog säga att jag också röstat på ett annat parti i kommunalval p.g.a. viktiga sak- eller personfrågor. Men i grunden är jag liberal och kattvän. 🙂

  • lagottocattleya

    Det märks att boken har gått in till dig riktigt, för du skriver eftertänksamt och intressant om den – och om hur livet blev för dig i din situation. Varför flyttade du egentligen tillbaka till republiken senaste (sista ?) gången? Jag har inte riktigt förstått det. Hemlängtan eller jobbsituation eller vad? Kanske flera anledningar .

    Jag tror att det skulle vara svårt att höra till på två ställen, svårt att välja. En märklig situation egentligen. Tack för intressanta inlägg och reflektioner!

    • Don Juan (the PJ)

      Jo, detta med återflytten senast har att göra med att jag köpte den gamla släktgården som mina kusiner tidigare ägde och då ville jag prova på att bo i den. Det företag jag jobbade på i Malmö såldes till en konkurrent och framtiden såg lite mera osäker ut med tanke på jobbet samtidigt som det dök det upp ett, som jag trodde, passligt jobb i hemtrakterna. Verksamheten på mitt gamla jobb flyttades följande år till Danmark så mina farhågor besannades.

      Att höra till två ställen kan vara splittrande men också en förmån. Sådan är situationen för många emigranter. Det gäller att balansera tillvaron på rätt sätt.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Translate blog »