Allehanda

Kati, en röst i morgonen

Jag vet inte, kanske har jag skrivit om det tidigare, det är mycket att hålla reda på, men jag blir på bra humör varje morgon när jag hör Kati Enkvist på Radio Vega Österbotten. Hon har en sådan pigg och positiv röst att jag bara måste hälsa tillbaka till henne med ett ”God morgon Kati”. Och det bästa, hon har ett rakt och bra ordflöde utan hummande, sönderhackande av ord och meningar, upprepningar och stammande. Det är som om hennes mun och hjärna är perfekt synkade. Tyvärr har inte alla mediapersonligheter och kändisar i republiken denna förmåga.

Radio Vegas nyheter halv sju tillhör morgonrutinerna. En annan rutin och kanal är Svt1 och deras Morgonstudion kl. 07. Koll av senaste nyheterna och aktuella inslag. Jag är den sista som skall svänga mig med uttryck som ”politiskt korrekt” (pk), ett slagträ som högerpopulister ofta dänger i huvudet på sina motståndare, men Morgonstudion är ett av de mest korrekta program som finns. Allt enligt normen, anpassat till den ”korrekta” linjen i samhället och gärna med en moralisk pekpinne. Programledarna går på tå för att ingen skall känna sig trampad på tårna. Och ingen reklam! Det finns ju också andra som säljer ditten och datten skall det sägas om någon råkar trampa i klaveret och oförhappandes säga IKEA. En reflektion jag gjort, annars ett småputtrigt program som förutom nyheter och väder ibland också bjuder på intressanta inslag.

Detta med programledare i radio och TV är annars en sak som folk har synpunkter på. Är det inte samma nyhetsuppläsare kväll efter kväll är det något som stör och det blev en mindre jordbävning nära Arne Weise inte dök upp i rutan på julafton. Gustav Svensson var nog inte ensam där. Vädergubbarna och -gummorna har också hög igenkännlighetsfaktor. Vem av oss något äldre kommer inte ihåg John Pohlman? En klippa! Och Loket, denna runda herre som blev kungen av Bingolotto. Lennart Hyland och hans hörna får vi inte heller glömma bort. Ingvar Oldsberg, Hylands kronprins, som glad och munter började inom sporten.  För att nämna några.

Ett tidevarv skulle också en hallåa påannonsera programmen i TV. Jeanette von Heidenstam var en av de första. Frisyren var mer än perfekt på hallådamerna. I något skede slopades hallåorna, tekniken gjorde framsteg.

Med radion är det lite annorlunda. Rösterna känner vi igen som om vore de vår egen mammas men hur ser personerna ut? Sigge Fürst i Frukostklubben var en känd sådan röst när jag var liten kotte. Far skulle varje vecka, lördag eller söndag, jag minns inte så noga, lyssna till Frukostklubben och då fick vi barn också höra denna muntra signaturmelodi ”God morgon, god morgon…..”. Lika uppspelt blir jag idag när jag hör Kati Enkvists röst halv sju på morgonen, ha, ha.

Har du någon radio/TV-personlighet eller programledare som du blir glad och uppiggad av? Och tvärtom, någon som får rynkorna i din panna att bli extra djupa? Skall jag säga som det är så var jag aldrig riktigt förtjust i Bert Karlsson.

Så mycket mera radiorelaterat än så här hittar jag inte  för tillfället. En av SR:s inspelningsbussar på Urkult i somras.  Sveriges Radio gjorde ett antal inspelningar som sedan under hösten och vintern spelats i  P2. Blomsterarrangemanget var väl det egentliga motivet. Hmm jag vet inte hur jag tänkte här.

8 kommentarer

  • Erika

    Den första person jag kom att tänka på är ”Henrik Ekman” som har sina enastående naturprogram. En röst som slår det mesta för att inte säga alla röster. Har sett en bild på honom på internet. Hans röst är oslagbar i dessa naturprogram. Sedan minns vi säkert ”Bo G. Erikson” med vetenskapens värld. Även här en behaglig röst som var lika oslagbar som föregående jag nämnde. Några morgonprogram lyssnar jag inte på varken på radio eller tv. Min tystnad på morgonen får inte störas av en massa hackande vare sig det är på radion eller tv, den är helig för mig.

    Tids nog surrar det i öronen så fort jag lämnar bostaden oavsett tid på dagen, det räcker och blir över… så länge förmiddagen varar. 🙂 Frukostklubben var ett trevligt radioprogram på den tiden. Sigge Furst gjorde sig bra i detta program. Håller fullständigt med om Bert Karlsson, har aldrig kunnat med den mannen. 🙁

    Det ändras och det ändras mest hela tiden, det är tidens gång. ”John Pohlman” var bra. Visst minns man en del av dom. Aktuellt uppläsaren ”Olle Björklund” var en på sin tid. Här kommer ännu en ”Sven Lindahl” – första stora nyhetsankare i TV. Det var allt från mig. 🙂

    • Per

      Jag har naturligtvis tittat på programmen du nämner men rösterna var inte så lätta att minnas. Därför gjorde jag ett par googlingar och fick fram följande
      https://youtu.be/VNG2xruS5EY
      https://youtu.be/OLbty1xVn8k
      Och visst jag sett de programmen och hört de rösterna. Lugna förtroendeingivande röster. Speciellt Henrik Ekman.

      Och Sven Lindahl, visst minns jag honom. Det är många röster som passerat SR och Svt under årens lopp.

  • annepauline

    Vem kommer inte ihåg Sigge Fürst med Frukostklubben? Ojoj. – Men en radioröst som jag aldrig glömmer är mannen som talade i Radio Luxemburg på 60-talet. Vilken röst! Jag har försökt hitta klipp med hans röst utan att lyckas. Inte vet jag vad han hette heller så jag har sökt på allt möjligt och fått fram andra Radio Luxemburg röster men inte den jag tänker på. Han hade en väldigt djup, mörk röst och jag har för mig att han talade sena kvällar och nätter.

  • Sitter Jane d.y.

    Lyssnar ibland på radio Vega på morgonen , minns inte namnet men det finns en vars röst och framförande jag gillar. Sen finns också en annan men hon använder ordet ”snacka” i tid och otid. Det gillar jag inte, i Österbotten heter det prata, tala eller diskutera, inget snack om den saken. Då vi far över potten till vårt västra grannland kan vi använda snacka…. Hrm, jag blir alldeles förgrymmad av det hela.

    • Per

      Lokala radion är alltid bra att låna öronen till. Oberoende var man befinner sig.
      Oj, här kan vi snacka om åsikt. 🙂 Inget snack om saken.
      Hur är det med fika då?

  • annepauline

    Tack för länken! Jag ska lyssna igenom och hoppas att ”min” röst finns med. Märkligt hur man kan minnas och fästa sig vid vissa röster. Nästan som med dofter, fast med dofter är det nog mera utpräglat tror jag. Nu kom jag att tänka på doften i Montins bokhandel. En så härlig doft! Det luktade inte alls likadant i Gros bokhandel. Förklara det den som kan, de sålde ju nästan exakt likadana grejer.

    • Per

      Den satt kanske i väggarna? Doften alltså.
      SJälv minns jag den först skoldagen och den dofta jag då kände i näsan. Kommer nog aldrig att känna den doften. Svarta tavlan, kritor och våta svampen.
      Gros skall nu gå ihop med Akademiska bokhandeln och flytta till ”Asko-huset”. Handelsesplananden/Vasaesplanaden.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Translate blog »