Förr i världen

Himlens mörkrum – bilder ur arkivet

Jobba på distans; ofta är det att jobba hemifrån med dator och telefon. I coronatider är det rätt vanligt och jag läser på Internet att idag jobbar i Finland en tredjedel på distans. Förmodligen handlar det om kontorsjobb, administration, försäljning, ritningsarbete, planering och annat skrivbordsjobb med arbetstid 8-17. Spanar man in massmedia och sociala medier kan man nästan tro att alla jobbar på distans.

Men alla de andra, de som jobbar på verkstadsgolvet, i fabriken, i trafiken, inom jordbruket och inte minst inom sjuk- och åldringsvården? De som inte kan jobba på distans, vart försvann de? Förvisso är vårdbranschen nu speciellt uppmärksammad men annars är det kontorsjobb och icke tillverkande verksamheter som är normen i samhället. Tjänstesamhället är här.

När jag lyssnar på radio och ser TV får jag lätt den uppfattningen att det förutsätts att du har kontorsjobb av ett eller annat slag. Att du sitter vid en dator eller är på möte. Håller du på med svetsning, montering, städjobb eller annat lågstatusjobb är du i dagens glamourvärld i allmänhet inte intressant för massmedia. Du finns inte. –  Inte konstigt att många ungdomar drar sig för att söka sådana jobb.

Vart försvann ordet arbetare? Idag finns inte ens ordet kulturarbetare kvar. Nej då, man är anställd, medarbetare, operatör, löntagare eller till och med tekniker. Allt annat än arbetare. Arbetarna försvann någon gång i slutet av förra seklet. Trots det firas snart första maj som sägs vara arbetarnas högtid. I år utan förstamajtåg men annars är det marsch, fanor och plåtmusik.

Därför tyckte jag att det var extra roligt och intressant när jag på Svt Play hittade programserien ”Himlens mörkrum – bilder ur arkivet”. Programmen kommer att handla om de bilder som fotografen Jean Hermanson tog i slutet av 1960-talet och 1970-talet inom industrin i Sverige. Inte så mycket om honom själv utan om människorna bakom de bilder han tog. Deras berättelser och personligheter.

Sedan tidigare finns en film med namnet ”Himlens mörkrum” och den handlar främst om Hermansons fotografiska arbete. Också den är  mycket sevärd och filmen finns kvar på Svt Play. Hans bilder är helt fantastiska, svart-vita, direkt från industrimiljöer med arbetaren i centrum. Precis så skitigt, farligt och tungt som arbetet var. Men också kamratanda och små glädjeämnen.

Hermanson tog aldrig namnet på de människor och arbetare som han fotograferade vilket han efteråt tyckte var ett stort misstag. Detta tog Nils Petter Löfstedt och Johan Löfstedt tag i och reste runt i Sverige för att få namnen till bilderna och träffa de människor som en gång i tiden jobbade inom industrin. Inte sällan kom de från Finland.

Man kan se skillnad på de arbetsmiljöer som fanns då och dagens industrier med helt annat miljö- och säkerhetstänk. Det vore mycket viktigt att dagens ungdomar kunde ta del av denna programserie för att veta något om hur det var i arbetslivet för mer än 40 år tillbaka i tiden. Se de som byggde upp det samhälle vi har idag och grunden för den välfärd vi alltför ofta tar för given. Jag var själv en del av detta och får kanske återkomma till ämnet i något inlägg.

Det första avsnittet visar bilder från bl.a. Motala Verkstad, Norrbottens Järnverk, Kockums Kallinge och Volvo Skövde. I programmet finns också en kvinna med namnet Göta Österlund och jag tycker mig kunna placera hennes språk som kommande från Österbotten.

Programmet finns nu på Svt Play men kan bara ses i Sverige. Kan man däremot passa TV:n så kommer följande sändningar på Svt2 på fredag kl. 20.00 svensk tid, måndag 18.30 (4.5) och tisdag (5.4) 23.45. En programserie att hålla utkik efter!


Jean Hermanson – Wikipedia
Himlens mörkrum – Filmen om Jean Hermanson (går att se i hela världen på SvtPlay)
Himlens mörkrum – bilder ur arkivet – Första programmet på Svt Play som bara kan ses i Sverige.

Mycket av gamla Kockums varvsområde i Malmö finns inte kvar men denna klocka torde härstamma från den tid när här byggdes stora fartyg. Nu kallas området Västra hamnen och är fullt med moderna bostäder nära till havet och Öresund. Priset på bostäderna är nog av den klassen att en vanlig arbetare har nog inget här att göra.
Bilden är från 2018.

Om Cementas anläggning i Limahamn/Malmö finns kvar vet jag inte men så såg det ut år 2003. Det har dock förändrats mycket i området. En del av den gamla industristaden Malmö som jag lärde känna rätt bra.

 

Åh, Mazettis fabrik i Malmö på den gamla goda tiden. Så gott det luktade av choklad och godis. Jag jobbade bara ett kvarter från fabriken på Bergsgatan.  Idag finns här Kulturhuset Mazetti. Bilden är från år 2003.

2 kommentarer

  • annepauline

    Ja vart försvann ordet arbetare? Är det något fel på det ordet? Nu ska alla vara tekniker av något slag. Eller som här: manager. En alldeles vanlig säljare heter nu key account manager eller käckt förkortat KAM. Det är absolut dags att byta namn på Första maj. Det är väl redan på gång kan jag tro, ett gäng förstå-sig-påare sitter i oändliga möten och diskuterar. Nu i corona tider har de väl möten över Skype eller liknande.

    Ett ord som jag verkligen tycker illa om här är att man kallar vårdtagare inom till exempel åldringsvården för brukare.
    Vem tusan kom på det? Förmodligen har man haft möten om det i några hundra timmar. En åldring som har hemtjänst är en brukare. Barn med särskilda behov som behöver hjälp i hemmet är också brukare. Brukare?Jamen hallå.

    • Per

      Ja, det kan man fråga sig. Språket förändras, så är det bara, men varför? Det är det som jag är intresserad av. Av vem, när och hur ett nytt ord börjar användas eller ett annat försvinner. Som detta med att det nu för tiden ofta skall vara engelska titlar. Aha, så key account manager är försäljare. Nästa gång jag är i en affär och behöver hjälp skall jag fråga efter en KAM, ha, ha, det lär väl bli ett eller annat missförstånd, kan jag tänka mig.

      Klient var/är också vanligt förekommande tidigare inom sjukvården. Patient tycker jag låter bäst inom sjukvården. Värst är väl att bli kallad ett fall. Han är ett fall för socialen, socialfall,
      Jo, det skulle vara intressant att veta tankegångarna bakom ordet brukare i diverse sammanhang. Säkert är det några sakkunniga som lagt sina pannor i djupa veck och efter diverse möten och utredningar kommit fram till en rekommendation, vilket i Sverige betyder ett påbud, att nu säger vi brukare om våra kunder. Se där, kunder, ännu ett ord i sammanhanget.

      Men som sagt, arbetare. Det var nog inte ett tillräckligt fint ord så många arbetare var kanske glada av med det. Och arbetsgivarna lika så. Arbetarna var ju rekryteringsgrunden för vänstern med framför allt SAP i spetsen, som numera kallar sig Socialdemokraterna även om deras fullständiga namn är, om jag förstår saken rätt, Sveriges socialdemokratiska arbetareparti.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Translate blog »