Allehanda

Bomullsskogen

Bakom varje gran, vid varje snöhöljd tuva, hos varje sten finns ett troll, en illvillig gråtomte, ett morrande väsen, ett fnissande otyg. Skogen är full av de som vill mig illa, de som lurar i mörkret, något som vill ta tag i min nacke med isande klo.

Denna beskrivning skulle kunna vara hämtad ur en saga, inledningen till en skräckfilm eller slutet på en mardröm. Så känner kanske många när de går genom en mörk skog på kvällen, snötyngd eller våt, droppande, mörk och ruvande.

Jag hämtade några ägg hos min granne fåraherden ikväll. Snabbast går det att gå genom skogsbacken som skiljer oss åt. På med pannlampan och iväg.

Det var då, under min vandring, som jag upplevde hur trygg och omslutande skogen är. Speciellt nu när det kommit snö och tjocka, vita lager lagt sig på kvist och sten, stubbe och stam. Visst var det nästan helt mörkt men snön lyste ändå upp i mörkret, det var vitt och dämpat. Det var en bomullskog jag vandrade genom. I trädtopparna susade vindens vaggsång, nere under hängande grankvist sov fe och rå. Tror jag.

Det var då tanken slog mig hur mycket tryggare det är att vandra i snötyngd skog än på snöröjda gator i storstan. Ju senare på kvällen/natten desto större skillnad.

Jag skulle kunnat vandra länge genom bomullskogen bara för att njuta av stillheten, vindens smekningar mellan träden, skogens mäktiga, snöhöljda katedral.

Så blev det inte, snart skymtade fåraherdens stuga mellan träden och jag fick mina ägg och ett snack om allt och inget. Jo, jag återvände samma stig jag kommit, snart skymtade min egen stuga, gammal och tung. Snöblask och regn igår, snöfall och vinter ikväll. Vilken skillnad! Lika stor som storstan och bomullskogen.

vinterskog
Mellan stammarna skymta byn och dess vägbelysning i skymningen. Uppe hos mig slipper jag denna ljusstörning. Fast på håll ser det lite småmysigt ut.

6 kommentarer

    • PJ

      Snön tillhör vintern och visst skall den finnas kring jul-nyår och kanske ett par månader till. Men sedan får våren komma med kraft. Tiden går snabbt, det gäller att ta vara på varje årstid.

  • Jagkraft

    Så fint beskrivet. Jag kan känna igen den känslan av omslutande trygghet i skogen. Naturens starka påverkan. Vi är ju sprungna ur moderjord så kanske finns det en naturlig koppling, när vi inkännande och uppmärksmt vandrar i skogarna. En fin känsla :).

    • PJ

      Tack! Min blogg heter ju ”Från by till fé” och ibland vill jag få in en fé. Då blir det något från naturen och vad är mera natur och naturligt än skogen. Även på vintern. Stora, trygga skogen – inte stora, stygga skogen. 😉

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.