Där jag satt vid landsvägskanten, likt en annan Nils Utterman. Ni minns han token och spelmansfanten som figurerar i Gustaf Frödings visa ”Det var dans bort i vägen”? Dock utan bälgspel och förhoppningsvis vid sunda vätskor. Vätska intogs i form av saft. Med djupa klunkar drog jag i mig en halv plastflaska. Jag var törstig, lite andfådd och svettig i den soliga dagen. Just så som det brukade vara på höbärgningen förr i världen när mycket av arbetet gjordes för hand på slåtterängen. Solen stekte, hödammet kliade i skinnet, man var trött och framför allt törstig. Jag var i mina första tonår. Då, när det var som jobbigast och man…