Bruntes sista färd

Jodå, jag är hemma trots att jag ett tag befarade att Brunte skulle dra sin sista suck längst uppe på kalfjället vid Stekenjokk och lämna mig ståendes ensam bland renar och fjällbäckar inväntandes den första snön.

Sist jag bloggade, i söndags, befann jag mig i Å, längst söderut på Lofoten. Natthärbärget den kvällen var av enklare sort men eget rum hade jag med både toalett och dusch. Internet fungerade bra men frukost fick jag ordna själv eller låta bli. Luktade lite konstigt i rummet. Doft som nymålat men nya strykningar torde inte ha gjorts den senaste tiden.

Följande morgon, på måndagen, tog jag rederi Torghatten Nords färja från Moskenes till Bodø. Alltså vilket härligt namn på ett rederi, Torghatten Nord. – Planen var att stiga upp 04.30 och en timme senare, 05.30, köra till hamnen i Moskenes. Följaktligen ställde jag mobilen på väckning 05.30. Klantskalle! – Rusa upp, snurra runt, borsta tänder och rusa åstad.

Alltnog, jag hann gott och väl med färjan till Bodø och frukost kunde jag inta ombord. En fin överfart på 3 h 15 min.

Brunte hade ända sedan jag först kom till Norge haft spasmer i motorn. Ryckningar här och då, ibland mera, ibland nästan inget alls. Söndag morgon, i Svolvær, fick han ett första anfall av allvarligare sort. Motorn lät som den gick på två cylindrar och han hade förfärliga frossbrytningar. Dock lugnade han ned sig efter att jag fyllt på bränsle och dagen gick väl ändå ganska bra med bl.a. utfärd till Hovsundshamn.

I Bodø gjordes ny bränslepåfyllning och nu gick färden framåt som en dans. Inga som helst problem, gasa och tuta. Från Saltfjell och mot Mo i Rana fanns stor vägbyggen på gång men passerades relativt lätt. Så fint det var där uppe. Påminde om Stekenjokk.

På tisdag närmade vi oss Saxnäs och då gjorde Bruntes krämpor sig mera påminda. Visserligen kunde besök göras på Fatmomakke och färden styrdes också mot Stekenjokk men där uppe på kalfjället trodde jag att Brunte skulle lägga sig ned och dö. Inte var det heller mycket trafik att lifta tillbaks med. Dock repade han sig men därefter var det att köra på gehör och med lämpor. Varvtal kring 3000 v/min för att inte maskin skulle vibrera sönder. Femmans växel kunde jag glömma eftersom hastighetsbegränsningarna oftast var på 80 eller 90 km/h. Jag körde på onsdag från Saxnäs till Holmsund på fyrans växel och med ett varvtal på ca 3000v/sek. 350 km. Snacka om att det gick mycket bränsle.

Detta inlägg handlar mycket om Brunte och med rätta. Brunte gör sin sista tjänst dessa dagar och snart hoppas jag finna en annan bil som kan vara mig lika trogen som Brunte alla dessa år sedan 2004, året när vi träffades. Annars är årsmodellen 1996.

Diagnosen på Bruntes krämpor varierar; allt från att ettans tändstiftsgängor är kaputt till att en avgasventil är bränd. Hur som haver, Brunte sjunger på sista versen. Finns där ute en bra bil till salu, combi med dragkrok?

Förmodligen kommer mera om min road trip i Norrland och på Lofoten men just nu känner jag mest för God Natt!