Minns ni John Holm?
Igår söndag (13.9) gick ett program på Svt2 om den smått mystiska John Holm, sångaren och låtskrivaren som hade sin storhetstid på 1970-talet. Han gjorde tre kritikerrosade album det årtiondet och sedan bara försvann han och blev en mytomspunnen legend med ytterligare ett par album 1988 och 1999.
Själva TV-programmet ”Det finns så många vägar – en film om John Holm” är kanske inte så märkvärdigt i sig men det skildrar en känslig, skygg person vars perfektionism också blev en hämsko för honom i hans musikutövande. Han var en krånglig och svårjobbad person för producenter och ljudmakare. Han krävde det perfekta in absurdum. Samtidigt led han av en svårdiagnosticerad sjukdom som troligtvis hade med njurarna att göra, något som han inte nämner i programmet.
Egentligen var det bara en låt av John Holm som jag hade i minnet men den var desto bättre och är enligt min mening en av de bästa svenska låtarna som gjordes på förra seklet, nämligen ”Vid ett fönsterbord mot parken”. Kolla texten:
Vid ett fönsterbord mot parken
av John Holm
Han satt där redan när jag kom, och stirrade ut mot parken
Och det var höst och det var kallt, och fullt av löv på marken
En liten grabb som blivit stor och som förlorat på rouletten
Som brutits av vinden som ett rö på öde slätten
Vår stad är full av sådana som inte vill va med mer
Och såna som tog sin roll, gud vete om de ser mer
Det rapas upp i riksdagshus och kommunala stior
”Men nu finns där nåt för mig”, sa han, ”i deras profetior?”
Man önskar att man vore fri som fågeln under himlen
Som flyr sin kos när det blir kallt och grått och trist och rivet
Så binds man upp i vilsen ort långt bort från livets vindar
Och offret får sin terapi och blir än mer förblindad
Men vad spelar det för roll att man sitter här och gråter
Och tänker sig till gårdagen som aldrig kommer åter
Plötsligt är vi från varann nånstans i människovimlet
Och missar till och med den lilla bit vi ser av himlen
Till slut tog jag farväl och gick, och ut i nattrafiken
Där satt han kvar i röken till salongs- och soulmusiken
Som tur fick jag en bil som hjälpte hem den tunga kroppen
Där låg jag tyst i baksätet och räknade de röda stoppen
Vid koll på Spotify så är det riktigt bra musik och något jag får fördjupa mig i den närmsta tiden. De tre första berömda albumen är Sordin (1972), Lagt kort ligger (1974) och Veckans affärer (1976).
Då på 1970-talet var han ung (född 1948), idag en äldre man. Vart for åren och tiden? Så är det för alla, tiden går och vi med den. Jag kom att tänka på en kort dikt av Stig Johansson, ”Förlusten”.
Alla dessa dagar som kom och gick
inte visste jag att de var livet
Egentligen var det mest de två raderna som jag kom ihåg. Inte visste jag att det var Stig Johansson som skrivit dessa ord i denna tvåradiga dikt och med den titeln. Man lär så länge man lever och när man slutar att lära så är livet kanske slut?
Idag är det en fin höstdag. Soligt och blåsigt som det skall vara. Bäst att ta vara på en av dessa dagar som oss bjuds och tänka: detta är livet. Det blir inte mycket bättre än så. Först skriver jag detta blogginlägg färdigt och sedan går jag ut i solen och ser vad jag hittar på.
Hösten kan vara gråmulen och lite dyster men…
(Bild från Gammel-Ahlnäs hamn i Oxkangar september 2016)
… också solig och grann. Detta är rengärden från Klimpfjäll september 2017.
John Holm – Wikipedia
Det finns så många vägar – en film om John Holm – Svt Play. Går bara att se i Sverige på Svt Play men kommer kanske i repris på TV senare?
7 kommentarer
Erik Forsling
Jag minns honom, och fr.a. hans mästerverk ”Ett enskilt rim på Sabbatsberg. Vad jag däremot inte är säker på är om jag har en LP med honom. Tror det. Får återkomma i ärendet Holm senare, eventuellt. Din rubrik fick mig att tro att artisten var avliden, men så verkar det inte vara.
Per
Vad jag vet så lever han, förmodligen i Malmö.
En annan av hans låtar som jag drar mig till minnes är ”Maria många mil och år från här”
Hoppas du hittar din förmodade LP.
Erik Forsling
enskilt rum ska det naturligtvis vara.
Erika
Har två LP med honom, på den tiden när han var som mest
känd gillade jag hans musik. Fick i samma veva höra att jag var
en rebell som lyssnade på hans musik. Jaja, så kan man kanske
också säga. ”Den öde stranden” minns jag som mest, eftersom det var
den LP jag inhandlade allra först. Sedan blev det en till som jag inte minns
namnet på. Undrar om han inte sjunger ännu eller lagt av, han är född -48
en aktningsvärd ålder. 😉
Per
”Den öde stranden” fanns på första LP:n Sordin. Jag tycker faktiskt han låter lite som Per Gessle i den låten. Eller om det är tvärtom, Per Gessle låter som John Holm. Per Gessle finns ju också med i Filmen.
Så det var lite udda att lyssna på John Holm den tiden? Därav rebell.
Jag undrar om någon annan artist gjort covers eller egna tolkningar på hans låtar.
Hans framträdanden nu för tiden är väl rätt sällsynta om jag förstått rätt. 2017 finns det en spelning på YouTube från Varberg.
https://youtu.be/FUNZRwbwNoM
Erika
Här är Gyllene tider med sin cover av ”Öde stranden” Jag är ingen
fan av Gyllene tider men, den låten gör de riktigt bra.
https://www.youtube.com/watch?v=wKYV4AYL3xU
Per
Och med spansk låttext, det var kanske inte väntat.