En ropande röst i obygden

När jag slutade jobbet för snart två månader sedan fick jag ett köpkort av facket. Ett köpkort till ortens järn- och byggmaterialaffär. Jag har inte riktigt vetat vad jag skulle använde de pengarna till. Några verktyg behöver jag inte direkt och inte heller något byggmaterial för tillfället.  Nu har jag kommit på vad jag skall köpa efter att ha läst en dikt.

Dikten är skriven av en debutant detta år 2017, David Väyrynen från Hakkas i Gällivare. Jag passerade orten i september under min road trip i norr, lade också märke till det ovanliga namnet Hakkas men tänkte inte mera på det då. Det finns ju så många andra märkliga namn där uppe… Nattavaara, Markitta, Dokkas, Tjautas, Vittangi…. det är nästan så att man inte tror att man befinner sig i Sverige.

Denne David Väyrynen har i år gett ut sin första bok ”Marken” på förlaget Teg Publishing. En bok annorlunda än jag läst tidigare; en kombination av prosa, påbud, förbud, poesi, predikningar, nekrologer, platser, texter. Jag blev intresserad för jag tänkte här finns en chans att ta ett steg för att verkligen känna Norrbotten och dess människor, livet där uppe. Jag som vet så lite om detta.

Jag har knappt kommit halvvägs i boken när jag tidigt i morse läste dikten ”Drömmen om att aldrig behöva ta av sig jackan”.

En jacka skall jag köpa, en sådan där rejäl och tålig arbetsblus – som vi säger här i trakten eller med ett gammalt dialektord, ”en kasol”. Här på denna sida Kvarken säger vi blus om ett ytterplagg för manfolk men i kungariket är det ett kvinnligt plagg för överkroppen. Ordet blus har sin brokiga historia.

Kanske en sådana där färgglad med massor av reflexer, starkt ljusgrön eller orange. Vinterfodrad, om det finns. Något sådant, vi får se vad som finns i hyllan.

Dikten tyckte jag var träffande för vad jag uppfattar som Norrbotten: enkelt, flärdfritt och kärvt. Jackan, ett plagg för vardag som söndag. Sommar och vinter. Ett par träskor till och en keps. Vad behöver man mera? …förutom ett par byxor. Jackan, ”en absolut frånvaro av fåfänglig strävan” som det står i dikten.

Jackan kan man använda som en långärmad tröja, men …”den är grövre med dragkedja och på nylonet har det bildats en hinna av fett och rök som skydd mot svetsloppor och mindre hundbett”. – Hör dikten, den finns som ljudfil. Den är genial!

Jag skall inte närmare gå in på att analysera boken, därtill är jag inte kompetent, men jag vill uppleva den som unik; jag har tack och lov halva boken kvar. Nedan finns några länkar om ni vill stifta närmare bekantskap med denna David Väyrynen. Det tycker jag ni skall göra, kanske långa hem boken om ni inte beställer den rakt av som jag gjorde.

(Rubriken kommer från titeln till en dikt i boken)


Drömmen om att aldrig behöva ta av sig jackan –  dikten som ljudfil

Låt det nu låta som det låter – Dagens dikt Sveriges Radio

Väyrynen – en unik röst       Recension av boken ”Marken”

Blus – Wikipedia

Fjällbäck på Dundret i Gällivare
Annonser

Q1 2017

Ofta ser man folk sitta med näsan djupt i sin mobil, skrollandes och hummandes, över något där borta i cyberrymden. Eller så ödslar de sin tid på att titta på roliga You Tube-videos för att inte tala om spel av allehanda slag. Facebook och Instagram tillsammans med ett flertal andra sociala medier stjäl också vår tid. Vi känner alla till olägenheter med den digitala världen där vi är både närvarande och frånvarande. Eller som Sara Lidman skrev i Hjortronlandet: ”He jer så man kan sääj att du var både allomstans å ingenstans”. – Fast den tiden, 1955, när Hjortronlandet gavs ut så fanns inget av det som vi idag är så vana vid, digital teknik bortom allt förstånd och ändå så välkänt.

Fast jag vill inte enbart skälla på nutidens tekniska påfund där vi kan vara allomstans å ingenstans.  Det mesta är ändå till nytta om det används på rätt sätt och med måtta. T.ex. har jag lärt känna en hel del folk via nätet som jag annars inte skulle ha en aning om att de finns. Vissa har jag träffa live andra är finns där bakom skärmen någonstans men är lika fullt levande personer med åsikter och liv. – Hur roligt är det inte när någon helt främmande person på Urkult kommer fram och försynt undrar om jag skriver blogg och kommer från Finland. Eller när jag får hem ett paket med posten som jag knappt vet vad däri är. Skickat av någon där långt borta i cyberrymden.

Igår fick jag ett sådant paket skickat från Sveriges västkust.

Jag har tidigare skrivit om Ulla Maria Johanson som driver bloggen ”Kreativ varje dag”. Bloggen där hon varje dag levererar en dikt och en målning. Varje dag! Jag är imponerad! Jag gillar verkligen hennes koncept och får mig varje dag till livs en abstrakt målning samt en dikt i rim som lockar fram både skratt och eftertanke.

På hennes blogg gjorde jag kommentarer där jag pushade för att hon skulle ge ut en bok med valda delar av hennes blogginlägg. Och förvisso, hon tog mig på orden och har nu gett ut sin första dikt/konst-bok via BoD, Books on demand och igår fick jag den i min hand.

En tung bok, trots formatet. Troligtvis beroende på den höga kvalitén på pappret eftersom målningarna som hör till dikterna kräver fotokvalité. Boken är också kvadratisk eftersom målningarna är kvadratiska.

Målningarna ger möjlighet till fri tolkning. Man ser vad man ser och det är högst individuellt. Dikterna föredrar jag att läsa högt efter att ha funnit rytmen i dem. Ibland krävas genomläsning ett par gånger för att sedan i känd Torgny Lindgren-stil läsa dikten. Konstpausen är viktig, ömsom snabb läsning, ömsom långsam läsning. Ofta är det en rolig knorr på slutet.

Boken finns också Adlibris och där beskrivs den som:

Denna kombinerade konst- och diktbok är tänkt både som förströelse i stunden och som inspiration för läsarens egna kreativa äventyr. Här blandas högt med lågt, nonsens med mera djupsinnigt, humor med allvar, ibland dagsaktuellt och andra gånger tidlöst. Första kvartalsrapporten från Ulla Maria Johanson innehåller dagliga målningar och verser från januari – mars 2017. Den spiralbundna utgivningen gör det också lätt att ställa upp boken och exponera önskad målning eller varför inte – riva ut någon bild och hänga upp den.

Dikterna och målningarna finns på Ulla Marias blogg men också på Facebook att läsa gratis men visst är det fint att ha ett eget exemplar av detta eminenta verk? Boken kallas ”Q1 2017” – kvartalsrapport 1 år 2017 – vilket innebär att fler böcker är på kommande med dikter och målningar varje dag från varje kvartal. Gör om det om ni kan!

Utan Internet och cyberrymden hade varken jag eller ni, kära läsare, fått nys om detta projekt. Utan Internet hade det troligen också varit svårare att få till denna bok, ja kanske inte en enda dikt eller målning hade lyft från kammarens skrivlåda.

Boken är, enligt min åsikt, en utmärkt julklapp eller gåva. Lite annorlunda, tankeväckande och humoristisk. Inte alls skrymmande utan den kan gott ligga framme att bläddras i då och då. Lite reklam får jag väl göra eftersom jag gav en puff en gång i tiden? 😉


Kreativ varje dag – bloggen

Umj på Facebook 

Mitt tidigare inlägg om Kreativ varje dag 

Books on Demand

Adlibris  – enkelt att beställa

Förutom boken fanns också i paketet en fin målning inramad. Min tolkning av målningen är: Dubai

Musik och en gnutta dialekt

Så glad jag blev igår när jag upptäckte ny musik. Highasakite, ett norskt indie band som spelar riktigt bra musik. Förra lördagen följde jag med när KAJ, en österbottniskt musik- och humorgrupp, gjorde ett framträdande på Ritz i Vasa genom streaming av Vasabladet. Som att se på TV.  Det var deras senaste CD ”Kom ti byin” (Kom till byn) som skulle uppmärksammas. Den österbottniska dialekten är deras verktyg parat med en stor dos humor och kreativitet. Jag blev smått imponerad!

För mina rikssvenska läsare vill jag meddela att det är en svensk dialekt som de sjunger på, även om ni förstår nästan ingenting. Eller?

Samma är det med en diktbok jag läste slut på igår, ”Utanikring” av Birger Norman. Nyutgåva av Anders Bodin. Boken köpte jag i somras när jag gjorde min roadtrip i Ångermanland. Dikterna i boken, skrivna på ångermanländsk dialekt, kunde jag läsa med lite hjälp av ordlistan i slutet av boken men att lyssna på dikterna som också fanns på en medföljande CD var betydligt svårare. Svårare men mycket charmigare. Eller, vid närmare eftertanke så förstod jag det mesta.

Ett litet smakprov:

På Soffa

Langsamt
å bäre sette.
Langsamt
å bäre gå.
Langsamt
å bara legge:
Omafallt
å ta sä na för.

Omafallt = besvärligt, gruvsamt

Man kan riktigt förstå tristessen i dikten. Så känner jag inför vedhögen jag har därute.

Dikterna är så enkla men ändå fyllda med kraft och direkt förståelse för vad de handlar om, det vardagliga livet på landsbygden i Ångermanland förr i världen. Jag är glad att jag köpte boken.

2016-10-15-002

Highasakite har jag inte hört tidigare och blev därför en stor överraskning. Världen är full av häpnad. Musiken finns också på Spotify: https://open.spotify.com/artist/5awQWdBpLqN2KFVRN8w56T 

Provlyssna ett par låtar!

KAJ på Spotify:
https://open.spotify.com/artist/4blbIMKwfzTxHGvN0Est1t

Här två smakprov på det rent musikaliska i kvällens inlägg:

Du kan ta pojken från byn
Men inte byn från pojken!

 

Humlebo

Gräsmattan hann jag klippa igår innan ett stilla regn kom. Det är jag glad för, det gäller att passa på mellan skurarna. Sen eftermiddag, idag, hördes åskan på håll men den höll sig borta. Jag tog en tupplur för att om möjligt bli av med något av den trötthet jag känt denna vecka.

Humlebo löd rubriken. Visst, när jag som bäst höll på med gräsklippningen igår började det surra kring öronen. Runt ett hål i gräsmattan surrade och snurrade ett halvt dussin humlor irriterat och jag vågade inte köra över stället igen med klipparen. Istället körde jag i närheten och sträckte fram klipparen med långa armar och fick så klippt färdigt.

Frågan är nu vad jag skall göra med humleboet i gräsmattan? Jag har hört att det inte finns mycket humlor i år och därför sker inte pollinering av bärbuskar och lingonris som det skall. Humlor är betydligt trevligare än getingar så jag får försöka att inte irritera dem mera än nödvändigt. Annars hade jag kunnat fylla en hink med jord och stampat fast hålet men si, det gör jag inte utan humlorna får ha sitt krypin ifred. Peace, love and understanding! Hoppas humlorna har samma inställning till min person.

Dikt av Lennart Hellsing som jag hittade på nätet.

HUMLAN

Humlan kan inte flyga
för vingarna är för små.
Den struntar i allt vad man säger
och flyger ändå.

Säg mig du lilla humla
hur går den där flykten till?
Men humlan den brumlar och mumlar:
Man kan allt man vill. 

moln bakom grönska
I nordost det flyende åskvädret for, hos mig en skara humlor bor.

En dikt

Nu tror ni att jag ha blivit kollrig eller så har jag fått för stora doser av Tranströmer. Jag fick ju rekommendation att han skall läsas i små passliga doser. Jag bedyrar, jag har inte förläst mig på diktaren, ej heller ätit lyckopiller men här kommer en dikt jag snickrat till.

Våga tänka

Ljuset är det första jag ser
Gå närmare
Bra, men ta nu ytterligare ett steg
 framåt, det steg du aldrig tidigare tagit
Sätt händelserna i centrum
Våga bryta mot konventionerna, tänk
annorlunda
Var inte rädd för motljus
Ställ dig där ingen annan ställt sig
Ta tid på dig!
Skapa förtroende

Ursprunget till denna dikt är högst prosaisk. Jag har nämligen rekonstruerat en annan text, närmast en vägledning om något som de flesta sysslat med i större eller mindre omfattning. Nu undrar jag vad denna text egentligen handlade om?

PS! Så här ett par dagar efteråt kan jag väl avslöja att dikten härstammar ur en vägledning för fotografering i DN. lagottocattleya gav flera förslag men ett var rätt!
Våga tänka annorlunda när du fotograferar!

Ljuset faller på Röda Kvarn en vinterdag.

Tidig väckning

Än ruvar dimman över kärren;
stå upp, driv nattens spöken ut,

Dessa rader finns i nyförvärvet jag lyckades införskaffa igår kväll på marknaden i Juthbacka/Nykarleby. ”Boken om vårt land” av Zacharias Topelius blev nämligen min för det facila priset av sex europengar.

Helst skulle jag vilja driva ut förkylningsspöket som nu fått mig i sitt grepp och som väckte mig med hostningar, rinnande näsa och täppta andningsvägar i tidig otta. Jag borde ha stannat hemma och kurerat mig igår men samtidigt är det synd att gå miste om en av sommarens bästa händelser.

Drick hälsa, liv och mod och hopp! står det också i samma dikt som heter ”Morgonsång”. Jag hoppas Finnrexin har samma inverkan och att hälsan återvänder.

Morgondimma över byn

Verser från rymden

Det är inget fel att sjunga eller vissla på jobbet. Det tyder väl på att man trivs? Igår drog Glada Tomaten och jag en kort duett. Valet av sång var något annorlunda och var bara något som dök upp ur tomma intet. Jag kunde någon rad här och där medan Glada Tomaten verkade till min förvåning t.o.m. kunna någon hel vers.

Tidigare i veckan dök något annat upp som en katt vid kylskåpsdörren. Salami och Zulamit. Paret bara fanns där helt plötsligt och pockade på uppmärksamhet. Det blir så när man knogar på i saltgruvan och tankarna fladdrar iväg. I förbifarten kastade jag frågan till ovan nämnda Glada Tomat; vem var Salami och Zulamit? Det visste han inte. Han fick hemläxa. Det var knappt att jag visste det själv men jag drog mig till minnes att det var ett kärlekspar i en dikt. Vem skrev dikten och vad handlade den om? Visst hette dikten Vintergatan?

Dikten lästes en gång i småskolan på en julfest. Programmet bestod av sedvanlig sång, ringdans, teater och en och annan dikt. Varför personerna i denna dikt stannade i minnet vet jag inte men dikten var lite vemodig och så fanns kosmos i den. Den tiden var det mycket rymdfärder på gång. Kanske var det så att jag tvingades läsa någon vers i dikten?

Glada Tomaten glömde naturligtvis namnet på de båda i dikten men gjorde ändå ett tappert försök på nätet för att få reda på mera. Salami och Zulamit var som bortblåsta ur minnet, istället dök Romulus och Remus upp av någon konstig anledning. Båda paren är mytiska men ändå vitt skilda i sina väsen. Själv kom jag att grunna på vad varginnan hette som tog hand om Romulus och Remus. Frågan fick en låsning i hjärnan och har inte släppt ännu. Hade varghonan alls något namn?

Sången som hördes i saltgruvans dunkel var ”Vi skall fara bortom månen” som en gång sjöngs av den gode Carl Öst. Den var väldigt modern på sin tid med raketer, kosmonauter och astronauter i texten. Tilläggas kan, är att Glada Tomaten inte är någon speciellt kyrklig person men kan, trots sin relativt späda ålder, en hel del gamla låtar, både sakrala och världsliga.  Han var inte ens född när Calle först gjorde en hit med sin sång.

Det är mera än 40 år sedan Carl Öst sjöng om ”dessa sista dagar” i sin sång. 1966 var året.