Vandra vidare
Har ni tittat på den stora älgvandringen som nu pågår? Någonstans i mellersta Norrland passerar den närmsta tiden en stor mängd älgar över Ångermanälven och detta har blivit en stor grej på Svt som i år har hela 29 kameror och diverse utrustning installerade för att visa detta naturens underverk i realtid. Nytt för i år är Myren där vi förhoppningsvis kan se orr- och tjäderspel. Det är mest detta jag sett ikväll plus ganska mycket renar men ingen älg än så länge. Räknaren i nedre vänstra hörnet visar till och med noll vilket betyder att ingen älg har ännu tagit sig över älven.
Nåja, det hela lär pågå ända till 9 maj så förhoppningsvis skall något älghorn siktas. Jag lyckades ta reda på var detta sker och platsen heter Kullberg, 12 km nordost om Junsele vid väg 90. Jag har passerat platsen flera gånger utan att tidigare känna till denna älgvandring.
Egentligen ganska märkligt att långa stunder sitta och titta på det som händer i naturen för det sker oftast väldigt långsamt. Mycket väntande för att se lite action. Det mest spännande ikväll var när en ren stångade en buske och två orrar mopsade upp sig mot varandra. Fast det var på håll. Men inga älgar. Det mest störande i dessa sändningar är tågen som drar förbi med jämna mellanrum. Eller är det bara vanlig trafik från väg 90? Mycket oljud som stör.
Fågellivet är verkligen på G i dessa dagar. Det kan jag konstatera så fort jag sticker näsan utanför dörren. Ett evigt kvittrande och skränande. Och igår när vi hos sister Jane intog kaffe och glass efter första sittningen ute på terrassen med grillning och god måltid så siktades de första skarvarna. Ett tiotal av dessa föga omtyckta fåglar flög snabbt över byn. Annars är det mest svanar och tranor som håller låda. Tofsvipan skriker också på åkern ned mot byn och snart får vi väl spana efter lärkan.
Det är inte bara slow-tv jag tittat i helgen utan även en rysande fin konsert igår kväll från Svt2, nämligen ”Django Reinhardt lever” från 2017. Så bra musik där spelades, jazz på gitarr, basfiol och fiol. Några av världens bästa romska musiker spelade musik i Django Reinhardts anda. Så bra, jag vill bara tipsa om denna konsert som går att fortsättningsvis se på Svt Play, dock inte i utlandet tyvärr.
Jag fastande för Django Reinhardt en gång i tiden och har också musik av honom på LP. Det märkliga med honom är att hans vänstra hand var gravt skadad efter en eldsvåda i hans hem. Trots detta var han en av världens bästa gitarrister. Han levde åren 1910 -1953.
Vi får väl säga till älgarna, det som Gunnar Viklund en gång i tiden sjöng: Vandra vidare!
Jag besökte idag min sommarstuga efter en längre tids uppehåll. Vägarna har inte varit så farbara under menföret men nu förbättras läget dag för dag. Isen har gått utanför min stuga men som vanligt ligger alltid isen längst i min strand.
Några älgar såg jag inte till med gott och väl en hög lortar de behagat placera på stigen till utedasset. Som en hälsning.
Även Stråkaviken på Österö besöktes idag och där fanns ingen is alls. Israpporten visar isfritt långt norrut i Bottenviken. Bara längst i norr finns ännu fast is längs kusten. Så båtlivet torde starta snart. Ett tiotal båtar var redan i sjön i Österö hamn.
Den stora älgvandringen – Svt Play
Django Reinhardt – Wikipedia
Django Reinhardt lever – Konsert från Paris 2017 på Svt Play
4 kommentarer
annepauline
Älgvandring, haha, man får kanske sitta och vänta flera dygn utan att det kommer en enda älg. Det händer ungefär lika mycket eller litet som i boken skriven av Proust.
Fåglarna är det minsann liv på. De börjar tidigt på morgnarna och det är ett väldans bobyggande. Jag har ett skatpar i en jättestor hägg här utanför. De bygger en ny våning på sitt bo för varje vår. Ett annat skatpar byggde bo i samma hägg två år i rad men tydligen blev skatfamiljerna osams så det nytillkomna paret fick flytta.
Skarvarna är inte kul. De har förstört mängder av hela öar här i skärgården. Öarna tar ju sig igen så småningom men det ser väldigt tråkigt ut i flera år. Jag har för mig att man skjuter av en del skarvar här då och då. Någon uppgift i naturen har de väl men jag fattar inte riktigt vilken. Krankar och fästingar är ju fågelmat, men skarvar?
Per
Jag var faktiskt inne på samma tankegång, att älgvandringen och Proust är lika upphetsande. Men både älgarna och Proust har sina poänger om än av skilda slag. Hos fåglarna är det däremot mera livat vilket också kan upptäckas på livesändningen av Älgvandringen. Ibland tutar de och galer så man får nästan ha hörselskydd på även vid datorn. Mest är det svanar som ropar.
Problemen med skarven är två, dels skitar de ned något fruktansvärt, dels kan de snabbt tömma en fjärd på fisk till förtret för andra fåglar och fiskarna. Alltså fiskarna, de med två ben och sydväst på huvudet. Skarvarna får gärna vara kvar men med kraftigt decimerat antal. Som det är nu är de alldeles för många men säg det till de bakom skrivborden som bestämmer.
Erika
Såg älgvandringen förra året. Den tystnaden som hördes t.o.f
var balsam för öronen, en tystnad det gick att tar på. Endast lite
trädkronors sus och, fågelkvitter, det kallar jag för tysnad som
är behaglig och, alla inslag var verkligen något som gav intryck.
Denna gång skall jag ser det igen. Det var reellt med älgar förra året,
en och annan ren gick det också att se. Allt var verkligen sevärt.
Per
Tystnad är idag en bristvara för många. Speciellt för de som bor i städer med ett ständigt brus i bakgrunden, även nattetid. Sak samma med mörkret. Det börjar bli allt färre som kan uppleva ett riktigt vintermörker utan störningar från samhällen miltals borta. Vintergatan blir mycket mera närvarande om den inte utsätts för ljusförorening, eller vad man skall kalla det.
Själv har jag denna tystnad för det mesta rakt utanför dörren även om jag också har en landsväg alldeles bredvid. Bäst tycker jag om vinden i trädens kronor, ett slags trygghetens ljud, tycker jag.
Igår när jag tittade fanns det ganska många renar innan skymningen kom. Kollar ibland och väntar på den första älgen.