Allehanda

Sprutan

Sticket i övre armmuskeln fick jag igår och det var snabbt överstökat, max 15 sekunder. Jag hann inte ens märka det. Så hade jag förberett mig genom att bära t-shirt vilket avsevärt förenklade proceduren. Det mesta av tiden gick åt till att knappa på datorn. Alltså sjuksköterskan, inte jag.

Själv fick jag sätta mig och vila 15 minuter för att upptäcka eventuell snabb reaktion men jag mådde som en prins. Samtidigt fick jag en pratstund med en före detta arbetskompis så de minuterna gick snabbt. Vi kunde enas om att det finns ett stort uppdämt behov av att resa.

Resten av dagen gick bra och jag märkte inte av några reaktioner, inte ens där hon pickade, som vi sa förr i världen. I stället tillbringade jag en god stund med att klyva ved med yxa. De flesta klabbar var lättjobbade men några som var tjuriga och kvistiga krävde verkligen lite kraftansträngning. Där fick jag minsann upp pulsen.

Sistlidna natt vaknade jag upp på morgonsidan, kanske vid fyratiden. Då kände jag mig som en varm kamin. Så varmt och jobbigt, hade jag feber? Morgonen kändes konstig och någon riktig matlust hade jag inte. Som vanligt åkte jag till köpladan för mitt veckohandlande, fortfarande seg i kropp och ben.

När jag kom hem blev jag plötsligt mycket trött och jag stöp som en klubbad oxe i soffan för en tvåtimmars-tupplur. Den gjorde susen! Jag tog till och med en promenad efteråt men lite gelé kändes det i benen. När jag kom hem provade jag feber och den visade 37,2 vilket är mycket för mig. Det är sällan jag har feber utan min kroppstemperatur ligger konstant på 36,8. Så någon reaktion hade jag fått. Nu på kvällssidan känns det bättre och jag är förhoppningsvis på bättringsvägen från min lilla åkomma. Jag tolkar det som positivt att jag reagerat på vaccinet av märket Astra Zeneca och att kroppen satte i gång med att producera immunskydd.

Jag hade något som Svenskfinland kallar stegring, det vill säga en lättare feber. Vad då stegring, ett ord jag inte begriper mig på i detta sammanhang. En typisk finlandism. Säger jag i kungariket att jag har stegring kan det lätt tolkas som något annat, inte fullt så salongsfähigt.

Annars kan jag säga att efter pensioneringen för tre och ett halvt år sedan har jag inte en enda gång haft en rejäl förkylning eller influensa. Kanske lite småhosta men snabbt övergående. När jag jobbade drabbades jag 1–3 gånger per år av förkylningar och influensa och ibland måste jag stanna hemma någon dag eller en vecka. En gång sa läkaren till och med att jag hade lunginflammation, något som jag trodde var ett värre tillstånd.

Jag har hittills klarat mig bra genom livet vad gäller sjukdom och krämpor. Bäst att knacka i trä… Värst var det den gången jag hade sorkfeber och låg utslagen en hel vecka. Det var ingen rolig historia och fullt i klass med svårare covid-19. Det tog också länge innan jag blev fullt återställd.

Såja, då kan intresseklubben anteckna att jag lever och mår bra efter genomförd vaccinering mot covid-19! Nu får man också hoppas att jag har någon nytta av detta gratis nålstick och då tänker jag inte bara på det rent medicinska. Jag vill ju resa och röra på mig utan att ständigt bli påmind om denna farsot som hittills stulit mera än ett år av vår tid.

Brygga vid Gammel-Ahlnäs i Oxkangar

Det var hit jag gick idag, byhamnen där gubbarna förnyat en brygga. (Den som är längre bort) Fint va? Själv hade jag ingen hand med i detta projekt men tidigare om åren har jag till lust och leda hållit på med bryggunderhållet varje vår.

Oravais fjärden

Igår tisdag, efter att jag haft Bettan på den årliga kontrollen, tog jag en tur till stranden i Oravais och kunde konstatera att snart är fjärden isfri.
Och hur gick det för Bettan då? Jodå, med beröm godkänt men en lite detalj i bromsen på höger bakhjul bör åtgärdas för undvikande av mera kostsamma reparationer längre fram. Fint att besiktningskvinnan påpekade detta!

Vårblomma

Åh, titta! Den första riktiga blomman som behagat titta fram denna vår. Så glad jag blev när jag såg den. Samtidigt vet jag att våren går hiskeligt fort fram och snart har de första blommorna blommat färdigt. Nu gäller det verkligen att vara ute och ta vara på våren efter denna dag som jag betraktar som en parentes.

 

9 kommentarer

  • Sister Jane d.y.

    Det är bra att du fått den första sprutan, men det gäller att va försiktig även efter den. V fick vår dan före, inga direkta åkommor utöver det vanliga, endast lite öm i armen.
    Jag gillar speciellt ditt foto med blåsippor, de ger oss hopp.

  • Wesber

    Så fina foton du lagt ut och den nya bilden högst upp är jättefin, var är är den tagen nånstans. Stegring är väl inget specifikt ord för Österbotten det sa alltid sjuksköterskorna på mitt jobb om personer som det skulle hållas extra koll på med febern , minsta lilla stegring så skulle vi säga till.
    Igår när vi kom hem så ringde vår granne nere i backen, han hade hittat sin fru död i sängen igår. Hon sa att hon var trött runt halv 10 och gick för att vila, när hon aldrig kom upp nån gång så gick han och tittade och hittade henne död. En chock för både honom och sonen, hon vara bara lite över 70 år. Till nästa vecka kommer värmen 15 gr har utlovats här , solen tar väldigt mycket redan jag blir fort brun och det ser ut som om jag kommer direkt från en Spanientripp. Har du hört nåt om Finland ska öppna upp till sommaren för vaccinerade svenskar, storasyrran och jag vill åka hem. Hon ska få sin första spruta på onsdag i Norbergs Folkets hus , det skulle bli Pfizers där också. Då är vi färdigvaccinerade båda två i slutet på maj början på juni, så skönt. Trevlig helg.

    • Per

      Visserligen kan man använda stegring om förhöjd temperatur när det gäller feber men jag menar ändå att det är en finlandism. Skillnaden är att i Finland vet de flesta vad som avses om man säger att man har en stegring, utan att på annat sätt påtalat att det handlar om feber. Om man däremot i Sverige säger bara rakt ut i tomma intet ”jag har en stegring” och inte innan dess klargjort att det handlar om feber så höjs ögonbrynen och sammanhanget är inte helt klart. Testa på några i din bekantskapskrets att bara säga ”jag tror jag har en stegring” utan att innan klargöra att det handlar om feber. Det skall bli intressant att höra utgången av experimentet. När jag googlade hittade jag följande artikel på nätet: https://www.sprakinstitutet.fi/sv/publikationer/sprakspalter/reuters_rutor_1986_2013/1998/stegring_och_tuttar

      Ack ja, den plötsliga döden kan komma när man minst anar det och värst är det för de som överlever besöket, det vill säga de anhöriga. 70 år är ju ingen ålder nu för tiden.

      Hur det blir med resandet i sommar inom Norden är ännu höljt i dunkel. Jag befarar det värsta, pessimist som jag blivit angående allt som har med pandemin att göra. Jag tror att smittläget i Sverige måste bli nästan noll innan regering och myndigheter i Finland lättar på reserestriktioner. Möjligen kan ett så kallat vaccinpass tillåta resa men det ser ganska segt ut även på den fronten. Allt tar sådan tid att utreda och fundera på att jag misstänker att de med flit fördröjer även den möjligheten. Ha även du en fin helg!

  • annepauline

    Mycket fina bilder, speciellt den med blåsipporna. Jag fotade själv blå- och vitsippor för ett tag sedan. Inte blev min bild så där fin. Jag skyller på kameran…
    Nu finns det gott om vaccinationstider men så blir jag skraj inför alla skriverier om Astra Zenecas vaccin. Puh, vad ska man välja, pest eller kolera känns det som. Man borde inte läsa alla skräckhistorier utan bara göra. Skönt att det gick smärtfritt för dig. Lite ”stegring” får man stå ut med om det inte blir värre än så.
    Bettan kan också känna sig nöjd som klarade besiktningen. Hon behövde inte ens ta någon spruta.
    Vilken chock för Wesbers grannar som fann sin fru och mamma avliden i sängen hemma. Hur i hela världen kan det gå så. Var det hjärtinfarkt eller stroke. Ruskigt hemskt. Man går och grubblar ibland på både det ena och det andra, ska man välja ett vaccin eller ett annat och mitt i allt släcks bara lampan för alltid.

    Fint väder här men en kall vind pinar på. Solen skiner men jag har nästan inga pigment alls i mitt skinn. Solbränd blir jag aldrig, bara lite grisskär och sedan snabbt vit igen. Man kan nästan tro att jag är en albino.

    • Per

      Visst är de fina, sipporna både blåa och vita, vårens budbärare.

      Som jag skrev innan på något ställe, nästan alla mediciner och vacciner kan ha biverkningar, vissa svåra, det är bara att läsa på packsedeln till vanliga medikamenter. Skulle man ta allt det till sig skulle man inte kunna ta någon medicin alls. Men jag förstår att folk blir skraja, det hör liksom ihop med pandemin att allt och alla är farliga och misstänkliggjorda. En rädslans tidevarv som eldas på från olika håll. Själv bedömer jag att risken med att ta vaccin är mycket mindre än att få svår covid-19 och framför allt tror jag det är enda vägen ut ur pandemin inom rimlig tid. – Jo, min vaccinering gick fint, och så är det för de allra flesta. Hoppas att du snart är ur din beslutsvånda!

      Själv är jag ingen soldyrkare och undviker nästan solen. Lite grann brun kan jag bli men inget jag aktivt arbetar för genom att ligga och steka på stranden. Finns det något tråkigare?

  • Wesber

    Haha, ja nu förstår jag hur du menar när jag läste artikeln förutom att jag aldrig förut har hört att mannens fjång skulle kallas stegring i Finland. Men detdär med tutte ( napp) det kan då ställa till med genanta scener här i Sverige det vet jag. Nu kom jag att tänka på alla fadäser med vår dialekt och ordet ”pårrin” . Ja kära hjärtandes såna missförstånd det kan bli ibland mellan Finland och Sverige.

    • Per

      Nja, det är snarare tvärtom, i Finland avses stegring som feber medan ordet i Sverige oftare kan leder tanken till fjång. Det sistnämnda ordet är det länge sedan jag hörde senast, haha…

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.