Susan läste en bok och besökte författaren
Jag hade på eftermiddagen tänkt ta mig en spatsertur i byn, för motionens skull och för att begrunda vårens ankomst. Jo, vi hade ett litet bakslag igår med oväder, snö och blåst men idag är det mer eller mindre bortblåst. Dock blev det ingen utflykt i byn; jag fastnade för att läsa en lång artikel på nätet som tog sin rundliga tid. På lite mera avancerad engelska och artikeln var som sagt lång.
Först gjorde jag en översättning via ett tillägg i webbläsaren men tyvärr tyckte jag att översättningen var för dålig och föredrog därför att läsa den engelska texten om än med viss möda, men det gick! De flesta engelska texter får en hyfsad översättning till svenska via Google translate men så fort det är lite mera avancerat blir det ofta lustifikationer eller inslag av pannkaka. Och finska till engelska eller svenska är många gånger usel. Jag tror det många gånger handlar om hur stort språket är, hur många som talar språket för att få en bra översättning på nätet
Artikeln finns på The New Yorker och är skriven av Susan Sontag år 1987. Jag har läst några av hennes böcker och en finns i bokhyllan. Artikeln handlar delvis om ett möte med Thomas Mann, en nobelpristagare som jag dock inte har läst. Susan Sontag och Thomas Mann, en intressant kombination, tyckte jag. Och visst, det var mödan värt att traggla sig genom artikeln.
Susan var mycket begeistrad i boken Bergtagen av Thomas Mann. Kanske inte så märkvärdigt som sådant men ändå, vid så unga år, i övre tonåren. I artikeln framkommer att hon läste kopiösa mängder böcker och var allmänbildad som få redan i unga år.
Tanken slog mig hur få böcker som jag har läst trots att jag läser dagligen. Visserligen har jag en ganska stor bokhylla fylld med böcker men ändå, småsmulor jämfört med storkonsumenter av text. Hur kommer det sig? Trögt att fatta eller alltför noggrann, alltför driven att förstå allt, varje skiftning, varje nyans i texten? Val av litteratur?
Thomas Mann har jag som sagt inte läst men varför inte börja med Bergtagen, inspirerad av Susan Sontag. Vad var det som fängslade Susan Sontag i Thomas Manns berömda epos? Finner jag svaret om jag läser boken? Jag är nyfiken!
Trots utebliven promenad på eftermiddagen fick jag ändå min beskärda dela av motion och rörelse. Jag for på morgonen ned till Fladan och Byarådets projekt för att skapa ett våtmarksområde mitt i byn, bekostat av staten men med talkokrafter från byn. Talko = frivilligt, oavlönat arbete för det gemensamma bästa eller för att hjälpa en nödställd och behövande.
Arbetet bestod i att gallra och röja trädbeståndet i vissa områden och därmed skapa en löväng runt våtmarken. Löväng låter fint, tycker jag. Arbetet gick fint framåt om än med viss svett innanför skjortan. Det är kanske svett som behövs ibland för att skapa kondition och hälsa? Svett fick jag och därmed en ursäkt för att inte spatsera alltför häftigt på eftermiddagen utan i stället ägna mig åt en artikel skriven av Susan Sontag.
Vilken är din ursäkt för att undvika motion och rörelse? Eller är du principfast och uthållig? Huvudsaken är väl ändå att ha ett intresse och passion för något som är viktigt i ens liv?
Dagsfärsk bild från Hellnäs sund. Isen ser inte alltför pigg ut därför manas man till försiktighet de närmsta veckorna innan man medelst lämpliga kroppsrörelser kan förflytta sig och framför allt hålla sig flytande i elementet. Kommer snart!
Tea with Thomas Mann – The New Yorker. I artikeln berättas om Susan Sontags besök hos Thomas Mann.
6 kommentarer
annepauline
Jag behöver ingen ursäkt för att slippa undan motion. Jag bara går mina slingor i vilket väder som helst. Nu har vi haft kallt och iskall blåst flera dagar. Snöat har det gjort mest varje dag men snön har ju smält allt eftersom. Jag har oftast varit helt ensam i motionsspåret. En dag fick jag sällskap av ett andpar. Hanen med det vackra gröna huvudet, du vet, honan tråkigt brun. De tog liksom sällskap med mig, tyckte väl synd om mig som gick helt ensam, haha. Av de promenerare som jag brukar träffa syntes inte ett spår. Hundarna behöver tydligen inte heller motion när det är kallt och blåser nordliga vindar.
Det låter intressant det där att skapa ett våtmarksområde. Det behövs för många fågelarters och insekters bevarande. Under långa tider har våtmarksområden dikats bort och torrlagts. Människor ska då förstöra allt.
Per
Du bara går i ur och skur. Det handlar kanske om en vana sedan lång tid? Den tiden jag bodde i Malmö så cyklade jag till jobbet varje dag, från södra Malmö till norra, 8,5 km enkel väg. Även när det regnade eller snöade, i motvind eller medvind. Jag drog mig verkligen för att åka bil till jobbet.
Åh, andhanens gröna färg på huvudet, min favoritfärg!
Jag antar att våtmarkerna är ämnade för fåglar olika slag men kanske även för insekter. De kom jag inte att tänka på. Det finns också rådjur och hjortar där. Spåren talar sitt tydliga språk.
Gunilla Viklund
Sällan jag har ngn ursäkt för att inte ta mej ut på en motionsrunda. Det är nämnligen en naturlig del av min vardag – att gå ut. Men ibland kan vädret på veckosluten ställa till det, så jag hellre ätter mej i soffan o stickar el läser el ser på tv…..
Per
Det är klart att det är trevligare att motionera när det är fint väder, eller i alla fall inte regnar. Att cykla i kraftig motvind är inte heller kul. Då får du soffsporta, titta på sporten på TV. Hällregnar det stannar jag nog oftast inne också, nu för tiden.
annepauline
Jag kan väl säga att det är vana att jag bara går i ur och skur. Jag hade ju 7,5 kilometer till skolan enkel väg som jag fick ta mig fram året runt under skolåret. E va bara ti gaa, elo cyykel tå he gick…
Miljöaktivister hade ju lagt sig ner mitt i gatan här för att demonstrera mot försvinnande våtmarker. Vilket liv det blev! Trafiken stoppades upp och det blev rent kaos. Gissa om bilisterna blev som helt galna när trafiken stod still. Polisen kom förstås och det var visst allmän kalabalik. Allt för våtmarken!
Per
Då föddes den vanan tidigt och av nödvändighet!
Det har blivit populärt att protestera och demonstrerar genom att lägga sig på marken. Kanske en effektiv metod i sammanhanget? Jag så på TV en liknande manifestation men som symboliserade dödade barn i Ukraina. Ganska uttrycksfullt!