Mina vänner listan
Jag snappade upp en lista på en blogg om jag regelbundet läser, nämligen ”Naleis nätt”. Annars är jag inte mycket för listor och dylikt men denna fann nåd inför mina ögon. Det fanns tydligen Mina-vänner-böcker med listor som kompisarna skulle fylla i, ett nöje för unga flickor. Därav namnet för det handlar inte om mina vänner.
Mitt namn och smeknamn: Per-Johan men kallas oftast PJ. Jag har också haft andra smeknamn, kärt barn har många namn. Ett var Helmut men det är en annan historia.
Till min familj hör: Ingen om man bortser från en och annan mus som våldgästar mig men det slutar alltid illa för musen. Också länge sedan jag sist såg en myra på tangentbordet.
Jag bor i: en gammal bondstuga i Oxkangar, en trevlig liten by i den österbottniska skärgården. 6 minuters bilfärd till riksåttan och till torget i Vasa tar det 40 minuter. Förmodligen ännu snabbare senare i höst när förbättringen och breddningen av sträckan mellan Ölis i Maxmo och Vassor fjärdsändan blir klar. Ett vägbygge som blir färdigt ett år tidigare än beräknat vilket torde höra till ovanligheten men så har också en av underentreprenörerna Oxkangar som huvudsäte. Bra jobbat!
Egentligen är Oxkangar en perfekt by att bo i som pendlare om man vill ha lite avstånd till stadens stoj och stim men ändå ha relativt nära till butiker, skolor, flygplats och hamnen i Vasa. 13 minuter till närmaste butik i Oravais. – Tyvärr har vi inte varit speciellt duktiga på att bjuda ut tomter och hus till hugade. Utan reklam finns man inte.
Som tips kan jag meddela att just nu finns ett helt radhus till salu för en rimlig penning.
Min favoritfärg är: den gröna färg som andhanen har på sitt huvud. Nästan som metallackad.
I min godispåse finns: naturligtvis Skolekridt! Dock äter jag godis ganska sällan men ligger en påse Skolekridt framme på bordet försvinner den i ett nafs. Samma med julchokladen som jag brukar få.
Jag lyssnar helst på: världsmusik vilket betyder ett mycket brett fält av musik. Allt från blues, rock, reggae, afrikansk musik, orgelmusik till folkmusik. Det är lättare att säga vilken musik jag inte gillar och det är den värsta sorten av hårdrock och liknande, typ death metal och allt vad de heter. Ren dansbandsmusik är inte heller min favoritmusik.
Senare tid har jag lyssnat en del på musik spelad på hammondorgel.
Om jag var ett djur skulle jag vara en/ett?: ekorre. Det verkar vara ett piggt och rörligt djur.
Detta tycker jag om att göra: fotografera, resa, stöva i skog och mark.
Detta stör jag mig på: folk som skräpar ned! Att det skall vara så svårt att ta hand om sitt eget skräp. Urusla manualer är också något jag stör mig på.
Jag är bra på: att organisera information och göra manualer, något som jag också jobbade med ett tidevarv. När jag ofta ser hur dåligt informationen om pandemin, restriktioner och rekommendationer presenteras för allmänheten tar jag mig för huvudet. Det är ett virrvarr och ofta med dubbla budskap. Jag skulle kunna göra det betydligt bättre.
Jag har en viss pedagogisk förmåga. Kanske jag borde ha blivit lärare?
Jag vill lära mig: språk och spela något instrument. Piano/orgel samt gitarr har jag klinkat på men det är länge sedan. Jag skulle gärna lära mig något av de samiska språken/dialekterna men det är inte helt lätt för en utomstående. Och naturligtvis förkovra mig ytterligare i de språkkunskaper jag redan har.
Detta önskar jag mig: att få leva länge med hälsan i behåll. Jag är nyfiken på framtiden men så kommer denna pandemi och stjäl värdefulla år av oss som är på äldre sidan. Är man 25 betyder inte 2–3 år mycket, man har fortfarande största delen av livet framför sig, men för den som rent statistiskt bara har 15 år eller mindre kvar att leva är tre förlorade år mycket. Förlorade i den meningen att man inte kan göra allt man vill eller annars hade kunnat göra. Att inte riktigt säkert kunna planera någonting som omfattar resor och evenemang samt denna nyckfullhet rent allmänt. Jag räknar med att pandemin kommer att påverka livet och rörligheten lång tid framöver, speciellt på global nivå. Det handlar inte om veckor utan om år och jag är innerligt trött på alla dessa munskydd som jag känner obehag inför. De lägger sordin på stora delar av samhället.
Det var den listan med en något dyster avslutning. Någon punkt du själv vill kommentera?
En andbild hittade jag i mitt bildarkiv för att ni riktigt skall se min favoritfärg. Det kvinnliga könet brukar vanligtvis framvisa skönhet och elegans men hos änderna är det tvärtom. Fast hon är ändå lite nätt och näpen.
När jag ändå var på gång så hittade jag också denna påse med godis, Skolekridt. Vilket är ditt favoritgodis? (Det kan vara annat än sötsaker)
Naleis Nätt – blogg
Smakprov från min spellista 2021 på Spotify. Fylls på varje vecka och har nu 148 låtar med över nio timmars speltid.
Du kanske också gillar
8 kommentarer
annepauline
Någon Mina vänner bok hade jag inte. De hade nog inte kommit. Men minnesbok hade jag. Den är så himla rolig att bläddra i, den har jag kvar. Jag har för mig att även min brevvän Inger skrev i den.
Jag tyckte att andhanen hade så fin färg på huvudet när jag var liten. Min mor sa att det var en hane som var så fin och jag kunde inte förstå varför hanen var så fin och honan helt brun och grå. Jag ville ha det tvärtom. Färgen är väldigt fin tycker jag än i denna dag, jag tycker också mycket om hallonrött.
Jag har fått boken Mamma, min syster och jag?. Nu blir det till att börja läsa!
Per
Idag hade den minnesboken varit värdefull men ofta förkommer sådana saker under flyttar och livets gång. Själv hade jag inte någon sådan bok eller andra anteckningar.
Hallonrött låter också fint och är fin färg för att inte tala om smaken på stora färska hallon. Tyvärra har hallonen inte varit så stora i år. Aha, så boken har kommit. Min är på väg, fick meddelande idag.
E
I något skede i mitt liv brände jag upp alla gamla dagböcker (fanns nog någon vänbok också), alla gamla brev och gjorde mig av med en mängd bråte från mitt förflutna. Ibland kan jag tycka att jag var väl drastisk, men…then again… jag är inte vidare nostalgisk av mig och så har jag ju min döstädning avklarad! 🙂
Favoritgodiset heter Häxvrål i Sverige och Noitapilli i Republiken. Och så choklad, inte för söt (Marabouchoklad går inte att äta!) och gärna med salmiakfyllning. Och lakritsbåtar!
Per
Grattis till att du har din döstädning avklarad! Det borde alla ha men samtidigt gäller det att välja och förvara på rätt sätt det som man av en eller annan orsak vill spara. För mig är dagböcker och gamla fotografier viktiga och jag har också dragit på mig många andra gamla fotografier som annars hade kastats.
På tal om söt choklad så har jag en platta som snart skall smakas. 65 % rönnbär och lingon står det på förpackningen så det torde garantera att den inte är för söt?
Erika
Vill minnas jag hade en ”vännebok” roligt om den hade funnits kvar.
Har inte mycket saker kvar från en tid för länge sedan. Trodde väl jag skulle
var ung för evigt men, så blev är det inte. Några skrivböcker från första/andra klass
med guldstjärna fanns kvar under många år, flytt och annat har gjort att det här
förmodligen hittade till en annan plats eftersom jag inte har det kvar.
Godis är så minimalt hos mig. Det som ligger i din påse är gott, inget jag köper.
Under många år var det ”Mariannekarameller” som gällde, åt tills allt var slut,
idag undrar jag hur jag kunde sätta i mig allt det. Allt sött är ett minne blott.
Klara mig utan, köper ”Bars” lite nyttigare än allt godis i världen.
Per
Jag har inte heller mycket kvar från skoltiden och definitivt inga vännerböcker. Killar sysslade inte med sådant haha… Lite material från skolgången kan eventuellt finnas kvar i det andra huset.
Även hos mig är godis minimalt men får jag tag i rätt sort så försvinner det snabbt. Där är vi allt lite lika! Bäst att inte köpa alls. Ett tag gillade jag Geisha-choklad med det slutade jag köpa, tack och lov.
Go
Jag gillar nästan allt godis, fast jag borde inte äta sådant på grund av min typ 2 diabetes.
Nedskräpning gillas inte heller av oss. Vi plockar skräp ur dikena här på Lill-Oxkangarsidan varje vår också däremellan. För en tid sedan fanns två fulla avfallspåsar på dikesrenen och innan vi han ta hem dem till vår tunna spred vägverkets slått den ena påsen i terrängen. Vi samlade upp det nu i måndags, en stark odör spred sig.
Angående musik gillas allt som kan kallas lätt och även dansband! Även Dan Andersson gillas. En favorit på senare tider har blivit Marvin Agne. Har upptäckt honom på Facebook och Youtube. Han är blind och
spelar och sjunger fantasktiskt. Även Clarissa som uppträder är bra. Det som är bra är att allt verkar väldigt primitivt och enkelt. De är visst från Filippinerna.
Pingback: