Mission completed

Egentligen vill jag bara berätta att jag är i livet och finns till. Det har blivit en paus i bloggandet och det har sina orsaker.

I onsdags for jag med buss norrut till Haparanda och stannade där en natt. Följande morgon blev det ytterligare en bussfärd och denna gång till Pajala. Där hämtade jag en bil som skulle köras till Skåne och detta har sysselsatt mig de senaste dagarna. Detta uppdrag har jag skrivit om tidigare men det är först nu som det blev genomfört.

Jag körde en 82:ans Peugeot pick-up med bur på flaket och i äkta norrlandsstil välutrustad med belysning på taket genom nästan hela Sverige från norr till söder. Det var en utmaning! – Jag behövde inte använda den väl tilltagna belysningen eftersom jag inte körde på natten. Det borde jag ha gjort, kört på natten!

Utmaningen var att det är en gammal bil med den teknik som då fanns och man vet aldrig vad som händer med en begagnad bil trots löftet om att ”de o bar å kör” på ren norrbottniska. I princip kan nästan vad som helst inträffa. Lägg därtill att det var fruktansvärt hett med temperaturer från +25 C och uppåt, speciellt igår fredag. I en bil utan ac! Kanske ett litet under att chauffören klarade av detta?

Jag har helt enkelt inte haft tid och ork att skriva blogg. Nästa vecka hoppas jag kunna skriva ett eller ett par inlägg om denna krävande men ändå lyckade resa.

Nu är jag i Malmö ett par dagar. Tågfärden hit från Höör hade sina sidor: försening på drygt 1,5 timmar. Allmänt  elfel var orsaken och tydligen inte första gången det hände. Ett tåg blev ståendes mitt i skogen och folk tappade tålamodet och genomförde något som så vackert kallades spontanevakuering. De öppnade helt enkelt dörrarna och bara stack. Det gjorde att trafiken inte kunde komma igång när väl det tekniska strulet var löst utan man måste också kontrollera att folk inte fanns längs med spåret vilket ytterligare fördröjde uppstarten av systemet.

Nåja, fram till Malmö kom jag och fortsättning lär väl följa!

Endast en bild denna gång och  det som jag såg i morse när jag på  tidig morgonpromenad skådade uppåt. Nog är väl ändå Skåne vackert?  – Bara en liten detalj från Skåne men jag återkommer.

Fripassageraren

Jordens dragningskraft kunde inte ha fungerat i morse.

Jag vaknade pigg och nyter i morse. Morgongöromålen, inklusive läsandet av diverse tidningar på nätet, klarades galant av och jag anlände i god tid till Saltgruvan.

Något senare på dagen fick jag lustiga frågor om jag redan börjat köra in ved i lidret inför vinterns kommande behov eller om jag idkar transportrörelse. Vid närmare förfrågan kom det fram att det låg ett vedträ på Bruntes baklucka. Hur det kommit dit ville ingen vet, däremot uppstod ett och annat skämt om saken.

Till saken hör att jag höljer in Brunte med plast när han står i uthuset här hemma. Orsaken är att skydda honom mot svalornas skitbomber. Framtill och baktill har jag lagt några vedträn ovanpå plasten så att den inte skall blåsa bort. Inför varje körning tar jag bort vedträna och rycker med snits bort plasten. Detta är gjort på en sekund. I morse gick det ovanligt snabbt och vedträet på bakluckan blev liggandes kvar eftersom jag glömde att ta bort det. Där låg det tryggt ända fram till Saltgruvan utan att jag lade märke till sakernas tillstånd. Jag kör inte direkt i snigelfart och vägen är både kurvig och guppig på sina ställen. T.ex. en av broarna jag passerar har ett rejält gupp och ändå hölls vedträet kvar på bakluckan de 15 km som vägen till jobbet är. En och annan 90-graders sväng gjordes också i god fart. Varken gravitationen eller centrifugalkraften verkade ha fungerat i morse eller så har Brunte ovanligt fina vägegenskaper.

Fripassageraren är nu åter i uthuset och kommer att eldas upp kommande vinter.

vedträ
Där ligger vedträet dolt bakom bakrutans bromsljus.