Fripassageraren

Jordens dragningskraft kunde inte ha fungerat i morse.

Jag vaknade pigg och nyter i morse. Morgongöromålen, inklusive läsandet av diverse tidningar på nätet, klarades galant av och jag anlände i god tid till Saltgruvan.

Något senare på dagen fick jag lustiga frågor om jag redan börjat köra in ved i lidret inför vinterns kommande behov eller om jag idkar transportrörelse. Vid närmare förfrågan kom det fram att det låg ett vedträ på Bruntes baklucka. Hur det kommit dit ville ingen vet, däremot uppstod ett och annat skämt om saken.

Till saken hör att jag höljer in Brunte med plast när han står i uthuset här hemma. Orsaken är att skydda honom mot svalornas skitbomber. Framtill och baktill har jag lagt några vedträn ovanpå plasten så att den inte skall blåsa bort. Inför varje körning tar jag bort vedträna och rycker med snits bort plasten. Detta är gjort på en sekund. I morse gick det ovanligt snabbt och vedträet på bakluckan blev liggandes kvar eftersom jag glömde att ta bort det. Där låg det tryggt ända fram till Saltgruvan utan att jag lade märke till sakernas tillstånd. Jag kör inte direkt i snigelfart och vägen är både kurvig och guppig på sina ställen. T.ex. en av broarna jag passerar har ett rejält gupp och ändå hölls vedträet kvar på bakluckan de 15 km som vägen till jobbet är. En och annan 90-graders sväng gjordes också i god fart. Varken gravitationen eller centrifugalkraften verkade ha fungerat i morse eller så har Brunte ovanligt fina vägegenskaper.

Fripassageraren är nu åter i uthuset och kommer att eldas upp kommande vinter.