No look? …häst…

Jag läste nyss i landskapets blaska på nätet att hela 89 procent av de utländska studerandena är nöjda med sina studier i republiken. Bra bibliotek, föreläsningssalar och it-tjänster är de främsta skälen för att studera här. Det som upplevs som mindre förmånligt är svårigheter att få jobb efter studietiden och den höga prisnivån.

Jag fick idag kort besök av en utländsk student som tydligen hade problem med den höga prisnivån eftersom han for omkring och tiggde pengar. Nyss hemkommen från saltgruvan på väg från Brunte gick jag tankspritt och bläddrade i postbunten när han som gubben i lådan dök upp.

En alldaglig farbror av obestämd ålder ledde en cykel över gårdsplan. Först trodde jag att det var en sedan länge bortglömd bekant men jag kunde inte placera honom i arkivet. När han var några meter bort tog han fram en lapp och visade mig. Jag läste några rader innan jag fattade galoppen.  ”Jag är en studerande som …..” Det var en av dessa utländska studeranden som med jämna mellanrum dyker upp och ber om ekonomiskt bidrag eller vill sälja någon tavla eller annat pynt.

Snabbt svarade jag honom på ren dialekt: ”Jag är inte intresserad” och fortsatte mitt snokande bland posten medan jag gick mot stugan. Han i sin tur fattade också galoppen och förstod att slaget var förlorat men gjorde ändå ett tappert försök att visa en svart trähäst av enklare modell i sin väska. ”No look? …häst…” sade han med en röst som dog i sista stavelsen. Häst kunde han på svenska och lappen var också skriven på svenska så helt ostuderad var han inte.

Nu är det inte så att jag inte vill hjälpa en utländsk, eller inhemsk studerande för den delen också, men jag har svårt att tro att det verkligen var frågan om en utländsk studerande som försökte dryga ut sin kassa genom att åka omkring på cykel i nejden att sälja trähästar.

Hur mycket kan han få ihop under en dag? Obetydliga summor vill jag påstå och är det verkligen lönt med tanke på allt det arbete han lägger ned för att eventuellt få någon euro här eller där. Allt han får in måste gå till mat och omkostnader. Mitt största tvivel gäller; kan det verkligen vara lönt? Och om det inte är lönt, varför gör de det då?

Man läser ibland om ligor från Östeuropa som dyker upp och gör snabba räder med brottlig verksamhet på agendan innan de lika snabbt försvinner ut ur landet igen. De har tidigare skickat ut spejare som tar reda på var det finns lämpliga offer besöka. Är jag helt paranoid som får dessa spekulationer i huvudet efter ett sådant besök? Kan det verkligen vara lönt?

Mannen ifråga såg helt fridsam och ofarlig ut. Tänk om jag har fel i mina dubier? Samtidigt blir lite jag nyfiken. Vem var han? Vilken är hans livshistoria? Vart går hans färd imorgon? Salig fader ställde ofta liknande frågor en gång i tiden när det kom diverse gårdfarihandlare och krämare till gårds. Han köpte sällan något men ville gärna ha en pratstund. Salig moder var däremot mera brysk mot dessa kringvandrande affärsmän av varierande slag och visade dem snabbt på porten. En som dock var välkommen var en handelsman (eller –kvinna?) vid namn Fellman som var resande i kläder. Jag tror att han var från norra delen av landskapet och han kunde få sålt ett och annat till mor. Kläder fanns det alltid behov av med flera barn i huset och stadsbesök  gjordes inte varje månad.

Nåja, någon svart trähäst behöver jag inte. Jag har ju nyligen köpt en skär gummigris och den kan säga nöff, nöff!