-
Glück, kan det vara något?
Häromdagen blev det klart vem som fick Nobels fredspris 2020, nämligen Världslivsmedelsprogrammet (WFP). Ett bra val eftersom mat är en första förutsättning för nöjda människor och fredlig samexistens. På många ställen på vår jord finns fortfarande svält och inte minst i krigshärjade områden är detta ett gissel och ett sätt att bekämpa en befolkning. Förstör skördar, hindra att mat kommer fram och driv folk på flykt. Då kan WFP vara den enda räddningen. Ett annat aktuellt Nobelpris är det i kemi. Emmanuelle Charpentier och Jennifer Doudna delar på årets Nobelpris i kemi för den så kallade gensaxen. Grensaxen Crispr vet jag ingenting om men det är något som är till…
-
En ny författare för mig, Arto Paasilinna
I morse läste jag ut den sista av min tre Arto Paasilinna-böcker. Eller rättare sagt, den ena är ljudbok som jag fått av en bekant och ävenledes bloggläsare. De tre böckerna är ”De oanständiga profeterna i Tibet” (2014), ”hoppsan, jag är död!” (2001) och ”Den ljuva giftkokerskan” (1993). Jag menar mig därmed fått ett något så när grepp om Paasilinnas böcker om än begränsat. Det är flera som rekommenderat AP och diger är hans produktion även om allt inte är översatt till svenska. Humor och fantasi präglar hans böcker och mången dråplig historia lyckas han framställa. Dock måste jag säga att AP inte fullt ut är min typ av författare.…
-
Att förstå en annan människa, en litterär utveckling?
Den överblivna rulltårtan har inte vållat mig något större bekymmer. Visst är rulltårta god, speciellt salig mors drömtårta. Himmelsk! – Inte ville jag att min nyligen inköpta rulltårta skulle förfaras p.g.a. av att jag inte är något kakmonster. Som tur är fyllde sister Jane år, hon på andra sidan landsvägen. Hon fick den. Så var det med det! Jag läste idag i Vasabladet att människor som läser skönlitteratur har större förmåga att förstå andra människor. Så påstod en skribent i en liten artikel på kultursidan. Som stöd för detta påstående har det gjorts undersökningar och experiment i USA. Med skönlitteratur menas seriös sådan och inte kiosklitteratur som mest är till…
-
Äntligen – Varsågoda!
Jag gjorde en runda i den lokala köpladan. Ut kom jag med sex ägg. Jag betalade hönsbollarna i kassan. Tjejen i kassan höstade in pengarna och tillbaka fick jag växel, kvitto och Varsågoda! Jag hejdade mig ett ögonblick och frågade: ”Varsågoda? Heter det inte varsågod när det gäller en person?” Tösen blev kanske förvånad över frågan. Hon sa att så har hon alltid sagt. Kanske det är hennes dialekt? – Lite yrvaken såg hon ut, nästan ursäktande. Men det behövde hon inte vara, ursäktande. Så kanske det är, att det finns en dialekt som säger Varsågoda i singularis. Jag har nämligen hört andra med samma ordsväng. Som en slags hövlighetsform? Men…