Funderingar

Vart är bloggandet på väg?

Min niece Christina lägger ned sin blogg Fina Christina eftersom hon anser att hon är för vanlig, gnistan finns inte längre och hon upplever att det hon skriver har någon annan redan skrivit. Målet med många följare och ett stort nätverk uppstod aldrig. Synd, för hon hade en välskriven blogg med fina bilder och uppdaterade regelbundet. Och hennes blogg var klart större än min.

Frågan är om den traditionella bloggen är på väg bort, utslagen av Youtube, Instagram och andra liknande plattformar?

Själv har jag tuggat på mer eller mindre oavbrutet sedan 2007 när jag startade min första blogg och fortsatte med min nuvarande blogg i maj 2010. Börjar bli en riktig långkörare, haha… Och jo, före det skrev jag inlägg på en hemsida för resor. Vad den hette har jag glömt bort. Tydligen är jag en skrivande människa.

Min blogg är ganska liten och ligger kvar år efter år med ungefär samma läsarskara. 50–80 unika sidvisningar per dag. Ibland någon topp till 300 men mera sällan. Visst hade det varit kul med en uppåtgående trend vad gäller antalet läsare men det är svårt, mycket svårt. Och jo, jag är vanlig och är inte nischad på något sätt. Jag skriver vad som faller mig in och det kan vara både en styrka och en svaghet. Mitt nätverk i verkliga livet är mycket litet, knappt så jag känner någon alls, haha… Nåja, det var en liten överdrift men visst hade det hjälpt om jag varit en kändis. Åtminstone lokalt. Trots detta är jag ändå ganska nöjd med min blogg.

Igår visade Svt programmet ”Ekonomibyrån” som leds av Carolina Neurath. Kvällens tema var just bloggare, influensers och entreprenörer av olika slag. Kan ni tänka er, ett enda blogginlägg eller bild på Instagram kan inbringa 1 miljon kronor för den som har tillräckligt många följare, är smart och förstår vad som lockar den stora massan.

I programmet listades fem stora influensers i Sverige med Felix Kjellberg i toppen. Jag har inte hört talas om en enda av dem. Jag kollade en del av deras innehåll och aktiviteter och kunde ganska snabbt konstatera att de knappast har något som intresserar mig. En glittrig, sönderpratad värld – mode, spel, den perfekta kroppen, tjusiga tillrättalagda bilder. Är det faktiskt detta vad folk vill ha? Tydligen, eller är det bara smart marknadsföring? Enligt min mening saknar många av dessa proffsbloggar, videor och Instagrambilder charm och spontanitet.

Jag föredrar den genuina amatörbloggen med ett berättande som kan läsas som vore det ett personligt brev. Är jag gammalmodig eller är det en generationsfråga? För min del handlar det också mycket om hur välskriven texten är och att det finns humor och variation i språket. Och naturligtvis får det också finnas fina bilder som är tagna med konstnärligt öga och ovanliga motiv.

Christina anser att det hon skriver om har någon annan redan skrivit och visst kan det kännas så ibland. Även jag kan upprepa mig och jag har på känn att jag tidigare skrivit om bloggandets konst men förhoppningsvis ur en annan synvinkel. Samma är det med fotograferandet. Jag tycker att jag tagit bilder av snart sagt allt som finns i byn och dess närhet. Frågan är hur mitt skapande skall utvecklas. För det är skapande som det handlar om.

Kommer min egen blogg att finnas för evigt och svaret är naturligtvis nej. En vacker dag är också den borta. Allt är förgängligt. I detta nu har jag nästan 5000 bilder på bloggen som tar en hel del plats och den dag min nuvarande kvot är fylld skulle det behövas mera utrymme på blogghotellet vilket kostar en vacker slant. Kanske senast då vore det dags att sadla om?

En idé vore då att stänga ”PJ:s Byffé – från by till fe” och börja på ny kula efter att jag samlat mina bästa inlägg i en bok. Då lever åtminstone en del av allt material från bloggen kvar. Detta är dock ett ganska omfattande projekt som tar sin tid och kräver sin finansiering. Vi får se var vi landar.

Skulle du köpa en bok med valda blogginlägg om jag dristade mig till att ge ut en sådan? Naturligtvis signerad!

Snöhättan, fjället i Oxkangar

Av dagens utlovade snöoväder bidde en tummetott. Och jag som trodde att jag åter skulle få skotta mig fördärvad. Som tur är, är meteorologen en luring ibland.

Detta är Snöhättans fjäll i Oxkangar som jag presenterade igår på Facebook. Intresset blev stort och jag fick till och med in en bokning på en sportlovsvecka i vandrarhemmet Kantouri. Däremot var klientelet mera fundersam inför en vecka på Hotell Uthuset för 1200 europenningar. Halvpension. Där blev de allt lite snåla men då har de inte tänkt på att de inte behöver åka ända till Lappland och att byn är  coronafri! Någon frågade om bubbelpool finns och jovisst, under stora bykgryta i gamla bastun eldas det varje kväll och där lär det bubbla en hel del. Två ryms per gång.


Fina Christina – blogg

Makthavarna – gårdagens program på Ekonomibyrån. Programmet går även att ses utrikes

13 kommentarer

  • Wesber

    Håll fast vid din blogg ett tag till,det är roligt att läsa och jag kommer att sakna den om den försvinner. Visst kan jag köpa en signerad bok men skynda dig då för om 3 år fyller syrran 70 år så det blir en perfekt present, Jag ska i alla fall ha kvar mitt instakonto 2021 ut sen får jag se, jag brukar tröttna till sist . Är ganska trött på alla selfies som folk lägger ut i tid och otid, har dom inget annat att fota än sig själv så lägg ner. Dina foton är fina, gör en fotobok av dom som jag gjorde av 2020-s Instagrambilder, jag blev sååååå nöjd.

    • Per

      Där fick jag en riktig sporre för att få ändan ur vagnen! Tre år, visst måste jag hinna få boken klar tills dess om viljan finns.
      En fotobok vore också intressant. Eller flera blir det egentligen för materialet att välja bland är så stort.
      Du har många fina bilder på ditt Intagram och vi har fått ”turista” mycket i dina trakter. Du bidrar till att göra Dalarna känt. Så jag får säga samma: håll fast vid ditt Instagram ett tag till.

  • Erika

    Det finns uppsjö av bloggar där innehållet endast handlar om utseende, perfekt kropp
    smink, hårprodukter samt bilder av vad de själva tror en kropp slimmad och snygg, nej
    inte från mitt perspektiv sett. Jag mister matlusten t.o.f när jag råkar kom in på en sådan blogg.
    Det är en konstlad värld, i den världen befinner sig en viss kategori yngre personer, för egen
    del måste det finnas ett djup och något som fångar mitt intresse i en blogg för att jag ska
    återkomma och läsa.

    Själv har jag börjat skriva om de orättvisor som finns dagligen i vårt samhälle. Jag skrev för
    inte så länge sedan vad jag själv råkat utför inom sjukvården men, någon kommentar infann sig aldrig.
    Vet att min blogg läses av en hel del, varför det då inte finns en tanke att kommentera vad man anser
    som individ ute i vårt samhällle, är mig en gåta. Är man rädd för att synas vem man är vid en
    kommentar? Skriv anonymt, hur svårt kan det var. På min blogg finns det en enda som t.o.f
    kommenterar och, har en åsikt. Resten som är där och läser, ja vad dom gör där tvistar väl de lärde om.

    Har bloggat sedan 2007, ränker fortsätta ännu ett tag, hur länge återstår att se. Anser att min blogg
    är läsvård, med både egna foto och, ord som vem som kan tar till sig.

    • Per

      Så sant, det finns miljoner bloggar och tur är det så att inte alla är samma. Svårigheten kan vara att hitta de bloggar som just jag är intresserad av. Intressena varierar högst påtagligt men jag skulle tro att en stor del handlar om mode, träning, kroppsfixering och den perfekta tillvaron. Sådant som många gånger intresserar unga kvinnor under 30. De är liksom main stream i bloggvärlden och på de olika plattformar som finns. Inte minst Instagram har avancerat och där det handlar mycket om bilden. Jag som äldre herre är nog förvisad till en vrå.

      Något jag noterar ibland är att vissa bloggar kan vara hur bra som helst och även ha många följare men knappt har några kommentarer alls. Jag blir förundrad. Det kan vara så att dessa bloggar attraherar sådana människor som inte själva vill skriva, bara läsa, men visst är det otacksamt för bloggaren som inte får respons. Jag brukar säga att givande kommentarer är halva bloggen.

      Visst är din blogg läsvärd, kämpa på! En sak jag skulle rekommendera är att öka storleken på fonten något, kanske + 25%. Om det ökar kommentarerna vet jag inte men åtminstone för mig personligen skulle det underlätta läsandet.

      • Erika

        Förstår att det är textsnitt-stl som du syftar på. Stl-normal-textsnitt-Arial.
        Är texten liten kan jag faktiskt inte var orsak till det. Stl-stor ser endast dumt ut.
        Vad har du för skärmstl? Att sedan en del läser och inget mer kan var av olika
        orsaker, själv kommenterar jag om jag finner inlägget intressant, annars går
        jag bara vidare. Blogspot har också gjort om så mycket att jag numera varken
        hittar det ena eller det andra. Varför göra om något som var bra och, lättförståerligt?
        Om det nu är som så att text är pluttrig kan man öka upp det själv.

        • Per

          Jo, det är storleken på texten som jag avser. Jag har en 27 tums skärm. Nåja, det går att öka storleken i egen webbläsare.

  • E

    Jag hoppas att du inte ger upp ännu! Du är avgjort en skrivande människa och jag gillar att din blogg är vardaglig och inte det minsta pretentiös. Jag är säkert också gammaldags för dagens nischade bloggar är inget för mig. Och så alla dessa selfies… kunde inte intressera mig mindre!

    Om inte av annan orsak så måste du behålla din blogg för att inte förlora förmågan att skriva. Så gick det för mig, När jag slutade blogga så slutade jag också att skriva. Numera får jag knappt ihop en inköpslista. Facebook är inte mitt forum och Instagram har jag inte ens gått med i. Jag har en känsla av att ungdomar nuförtiden inte kan skriva en text som är längre än högst ett par meningar, fast jag hoppas jag har fel.

    Fortsätt gärna med bloggen…och ja, jag reserverar redan nu ett exemplar av din kommande bok.

    • Per

      Nej, jag slutar inte nu. Det jag spekulerade i är att allt har en början och ett slut, så även en blogg. Om inte förr så när skribenten kastar veven. Roligt att du gillar bloggen och den stil jag kör med. En stil jag egentligen inte valt medvetet utan det har bara blivit så.

      Ja visst, du hade också en blogg, det minns jag. Kanske det var under stora österbottniska bloggvågen på slutet av första decenniet av 2000-talet? Sedan hände något och många lade av. Jag tror det är bra att skriva; både för skapande av texter och för att motionera intellektet. Jag skriver också dagbok. Det kan bli en 150–200 A4 per år som dagbok. Man håller liv i konsten att skriva med två händer.

      Vissa ungdomar skriver jättefina texter, det ser jag ofta, medan andra knappt kan stava till sitt namn. Och språkbehandlingen är inte sällan under all kritik. Det kan man också se i journalistiska texter.

  • annepauline

    Neeej, sluta inte blogga! Tänk på mig som läser endast din blogg! Dagny Carlssons blogg har jag läst men nu har hon nog dessvärre tacklat av. De här bloggarna som finns kvar kör ju samma allihopa, mode, smink och selfies med plutande munnar. Den ena munnen mer välfylld med fillers än den andra. Nåja, de är väl tänkta för åldersgrupperna 14 till 25 år. You tube är så vansinnigt tråkigt så det är inte klokt. Reklam. reklam och åter reklam, men det är förstås det som de lever av. Instagram och Facebook begriper jag mig inte alls på. Dumma inlägg och ännu dummare kommentarer. Ojoj, så negativ jag är till sociala medier märker jag men jag blev ju i chocktillstånd när du funderar på att lägga ner din blogg. Må så icke ske! Men jag ser fram emot din bok, jag preliminärbokar en nu för säkerhets skull. Ibland roar jag mig med att läsa dina gamla inlägg. Det finns många verkliga godbitar till inlägg där så du får nog ihop Bok1 och Bok 2 !

    • Per

      Neeej, inte nu, sedan någon gång bakom horisonten. Jo, jag tänker på dig och ditt bloggläsande. Du får kanske spana in någon blogg till som reserv, uti fall att jag liksom Dagny tacklar av.

      YouTube-videor kan vara bra men ofta, liksom många poddar, så pratas de sönder med kallprat som inte ger så mycket. Vissa videor kan dock vara enormt skickligt gjorda, och även om innehållet inte alla gånger intresserar till 100 % så kan de vara sevärda. Ett fel med många YouTube-videor är att de är för långa. 10–15 minuter max, skulle jag föredra och oftare uppdateringar.

      Facebook är en värld för sig. Vissa saker är bra men det finns också enormt mycket dumheter där och ännu dummare kommentarer. Något jag ofta förargar mig över att folk inte läser en text utan går igång på en braskande rubrik. Ofta delar också folk saker utan att tänka sig för; sådant som uppenbart är en lögn. Den ökade polariseringen i samhället syns också ofta genom oförsonlighet och vulgärt språkbruk.

      Boken ja, vi får se, inget jag lovar men jag har faktiskt kommit igång lite med att välja texter. Ett tidsödande arbete.

  • annepauline

    Puh, du fortsätter blogga ett tag till. Härligt! Inte skrämmas så där! Det finns en video på Youtube som jag tycker är vansinnigt rolig. Djur som äter jästa amarula frukter och blir berusade. Har du sett den?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Translate blog »