Det är länge sedan jag senast tog en skogspromenad i lugn takt, med kameran i hand och med öppna sinnen. Mitt på dagen var det fint med sol men senare på eftermiddagen kom en gråkall dimma sakta insvepande över landskapet. Det gjorde inget för det var mest i skogen som jag gick. November som sådan är en trist månad men skogen är som den är, den har gått in i vila och väntar på köld och snö. Knappt ett pip hördes, inte ens ett stilla sus i trädkronorna. Bara människornas skrammel och oväsen på håll, då och då. Novemberskog bjuder inte på stora, färgrika naturupplevelser men ser man sig omkring…