Tänk så jag skrev om både dittan och dattan

Jag har bloggat i över 10 år med undantag för en kortare period innan jag började med denna blogg. Den första bloggen försvann delvis när deras server kollapsade men jag har vissa inlägg kvar. Den första maj 2010 startade jag denna blogg.

Det är ganska kul att gå tillbaka och se vilka inlägg jag skrev i början på november de olika åren.

Ifjol var jag ytterst trumpen när Trump blev president i USA. Det är jag fortfarande.
Jag är minst sagt trumpen (2016-11-10)

9 november 2015 kokade jag korvsoppa och skrev ett inlägg om denna händelse. Bl.a. beskrev jag ingående vilka varumärken som ingredienserna bestod av. Idag blev det också soppa, nämligen min egenkomponerade ärtsoppa med bl.a. saltgurka i bit som specialitet. Mera än så ordar vi inte om den soppan men god var den!
Korvsoppa! (2015-11-09)

För tre år sedan köpte jag en vedklyv för att underlätta vedhanteringen. En mycket bra investering visade det sig. Pigg och munter måste jag ha varit för jag trallade den gamla sången Vi skall gå hand i hand genom livet du och jag när jag skrev inlägget. Jodå, vedklyven och jag har varit sams hela tiden sedan dess. Särbo som vi är, vedklyven och jag.
Klyven (2014-11-08)

8 november 2013 kände jag mig matt och yr i huvudet på jobbet. Vad som då fattades mig vet jag fortfarande inte. Jag lever och mår som en prins än i denna dag! Samma dag fick jag också hem min nya radio som var betydligt dyrare än vedklyven följande år. Det blev jag glad av.
Yr (2013-11-08)

2012, den 10 november, satt jag och planerade följande sommars reseäventyr.  Bl.a. ville jag besöka linbanan mellan Örträsk och Mensträsk samt Urkult festivalen för första gången. Lite funderingar hade jag kring detta med att bo ensam i tält på en festival. Tänk, så bra det blev! Om jag bara känt till Urkult tidigare, mitt paradis på jorden! – Förresten beställde jag igår en liten resa en bit längre fram när det borde vara som kallast och mest snö här.
Nästa sommar (2012-11-10)

Sådant kan dyka upp i skogen i Norrland

2011 ungefär vid denna tid på året förde jag två rätt intressanta diskussioner i två olika inlägg. Det ena inlägget hade den mystiska rubriken Hjärtans hjärna får vinden vara blå (2011-11-07), det andra inlägget hette kort och gott (2011-11-11). Bl.a. berättade jag om vilken min favoritkö är när jag står vid kassan i köpladan. Jo, det kan man tydligen ha, favoritkö. Det andra inlägget handlade om mera komplicerade och populärvetenskapliga saker. Det handlade egentligen om ett TV-program men jag fick också med min egen visualiserade uppfattning av tiden. Djupsinnigt så det räcker!

Nöffis är i alla fall skär skrev jag då. Nu är Nöffis borta!

7 november 2010 höll det på att skämma ut mig inför en hoper unga damer. Ja, på det gruvligaste vis en man kan göra. Jag klarade mig dock med hedern i behåll men nära var det att jag blivit ful gubbe. Själva händelsen hade jag mer eller mindre glömt bort.
Flykt från stegen (2010-11-07)

Buenos Aires 2008 från min första resa dit. Vita byxor har även de.

Ja, mera än tio år har jag skrivit och jonglerat med ord och meningar. Ibland rent strunt, andra gånger lyckade inlägg. Mycket tid har gått åt. Hela 1538 inlägg, inklusive detta, har jag skrivit sedan 2010. Plus den gamla bloggens alla inlägg. Och alla bilder. Puh, det borde bli en ganska tjock lunta men vi låter det anstå med det.

Annonser

6 thoughts on “Tänk så jag skrev om både dittan och dattan”

  1. Du har minsann en väldigt varierad blogg i motsats till de flesta andra bloggare som bara ”tuggar” samma ämne hela tiden.
    Väldigt fina bilder har du också. Och så all denna nostalgi som jag drabbas av allt som oftast: Nu är det hästslädarna som du har i vedboden.

    Gilla

    1. Ja, jag har en allmän blogg där jag skriver vad som faller mig in eller sådant jag är med om. Skulle jag ha en specialiserad blogg och ha något att komma med skulle jag kanske ha fler besökare. T.ex. en ren fotoblogg eller reseblogg. Men jag är nöjd som det är.

      Hi, hi visst, hästslädarna eller styttingar som det heter på dialekt. Jag ser förresten att jag har en sparkstötting till som hänger där också. Jag blev tvungen att kolla om den hänger kvar och det gör den.

      Gilla

  2. Under tio år hinner man skriva om många ting och händelser, inte bara en borttappad skär gris. Jag log åt bilden, eftersom jag trodde vi var helt främmande där. Jag älskar små leksaker av olika slag – inte minst KinderEggs små överraskningar – men jag gillar inte pusslen. Småbilar i olika material. Tennsoldater, som jag en gång drömmer om att måla realistiskt i de svensk-finska regementenas färger, agerar aggressivt på mitt skrivbord. Jag tror på … men nu ska jag sluta, så att du inte får in mig på psykiatrisk anstalt.

    Under tio år hinner man göra ett flertal metamorfoser, inte minst som tänkare och skribent, en fjäril gör hela cykeln på en säsong. Men så skiljer sig också fjärilarna från oss. De har en sommar. Vi har decennier, om vi är drägligt friska.

    Och jag har två nyköpta jackor i min avlidnes fars hall. En av dem ska följa mig till Tierp.

    Gilla

    1. På tal om metamorfos så kom jag att tänka på att en fjäril gör ingen sommar. Fast det var väl fel mot svalan som var dess rätta upphovsflygare.

      Gummigrisen försvann inte men torkade i vissa partier vilket gjorde att hål uppstod i kroppen. Det tyckte jag inte var läckert och så slutade den att grymta när man klämde på den. Så den fick respass.

      På tal om förvärv av jacka så kom jag åter att tänka på några rader ur David Väyrynens dikt ”Drömmen om att aldrig behöva ta av sig jackan”

      ”Jackor finns det så många av
      att det är hopplöst
      när man till slut blir tvungen att ersätta en trasig
      att det blir att man får från någon som gått bort
      —–som den länge redan hängt över en annans axlar
      har den hållit och därför håller ett bra tag än”

      Jag är inte helt säker men kan din kommentar tolkas som att din far avlidit? Jag hade för mig att han levde ännu i typ vintras? Jag vet inte om jag är helt ute och cyklar men du får rätta mig!

      Gilla

  3. Måste ha missat ditt svar, eller åtminstone slutet därav. Jo, Den Gamle i Nordanö avslutade sin livsvandring 31/8 i år, 89 och ett halvt år gammal. Trodde nog att jag nämnt det tidigare. Jag hade varit hos honom på sjukhuset under kvällen, hela natten, och en bra bit in på förmiddagen. Han verkade piggare igen – det kändes tryggt – så jag sade att jag måste åka iväg en stund för att sova, men att jag snart skulle komma tillbaka. Jag minns fortfarande hans blick när vi skiljdes, och undrar fortfarande vad ögonen egentligen ville kommunicera. Några timmar senare avled han. Ensam.

    Min mor fick jag i alla fall privilegiet att vara tillsammans med, när hon om natten tog det där sista, mycket speciella, andetaget. Eller snarare gjorde sin sista utandning.

    Gilla

    1. Jag får beklaga sorgen. Han blev ändå rätt gammal, medelåldern för män är ju betydligt lägre.
      Själv missade jag min mors död med ett par timmar; jag skulle ha besökte henne lite senare på dagen. Snart är det 8 år sedan hon dog. Tiden går.

      Jag kan inte påminna mig att jag skulle sett det tidigare, kollade genom min epost.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s