Vi gick där och strövade längs bygatan i Näsåker, jag, sister Jane och svåger. Vi pratade dialekt med varandra, en svensk dialekt men något annorlunda än den som pratas i Sollefteå kommun och definitivt annat än både rikssvenskan och högsvenskan (finlandssvenskan). Vi kommenterade sinsemellan utbudet i stånden längs gatan. Vi kommer fram till Gretas stånd där hon och hennes man bl.a. säljer rån, det tunna bakverket ni vet. Jag pratar lite med henne på det lite finare språket som sig bör och blir också bjuden på hennes rullrån. Av någon anledning berättar jag att vi kom från republiken vilket får Greta att utbrista: ”Och jag som trodde ni var tyskar!”…