Något vill jag orda om ord

Jag läste på nätet att en ny utgåva av SAOL (Svenska akademins ordlista) är på gång. Det blir tydligen en hel del nytt vilket är bra men samtidigt försvinner också ca. 7000 ord som anses förlegade. Undrar om ordet förlegad kommer att finnas kvar? Jag har ju förkärlek för gamla ord och uttryck och jag är rädd att många av mina favoritord inte ryms bland de 123 000 som finns med. Som tur är har jag en och annan ordbok av äldre datum så jag har möjlighet att kolla de kluringar som dyker upp i min skalle. Bl.a. har jag ”Kortfattad etymologisk ordbok – Våra ord – deras uttal och ursprung” av Elias Wessén från år 1932 som utvidgad utgåva av nyare datum. Där finns många guldkorn och ibland blir jag sittandes långa stunder med näsan i den boken fast jag bara skulle söka ett enkelt ord.

Jag tror faktiskt jag skall köpa den nya utgåvan av SAOL när den kommer ut för min minst sagt nötta SAOL är från 1973 så den bör kanske förnyas. Men kastar den gör jag inte!

Det kommer en hel del nya ord också och Nyordlistan som ges ut av Språkrådet är aktuell. Nya ord kommer, ibland är jag minst sagt kluven inför nymodigheterna, men samtidigt nyfiken på varifrån orden kommer. Jag tror att det är massmedia som snappar upp orden i något sammanhang och med den oerhörda genomslagskraft som massmedia besitter så sprids ordet snabbt och förklaras som etablerat. Tittar man på källorna till orden i Nyordlistan så är det ofta tidningar som anges. Som tur är en del av dessa nyord en tillfällig slagdänga och försvinner snart i glömskans barmhärtighet.

Ett ord som jag hummar och rynkar på näsan åt är hen som plötsligt blivit så populärt. Tyvärr är jag rädd för att det kommer att stanna. Det finns dock nyord som jag också gillar t.ex. carpa, det visste jag vad det betydde utan att ha läst förklaringen. Funktionell dumhet är ett annat, mycket beskrivande från arbetslivet. Mobilmissbruk ses överallt och betalskugga skulle jag gärna vilja befinna mig i. Fast det sista ordet har jag nog en egen förklaring till: ett ställe där allt är gratis. Tänk om det fanns sådana platser!

djävulssylt
Det är inte bara ord som är nya. Denna Djävulssylt som jag hittade senast i köpladan är ny för mig. Inget jag vågade köpa men undra kan man över smaken.

Annonser

7 thoughts on “Något vill jag orda om ord”

  1. Mitt i natten, eller tidig morgon. Min dagstidning damp för ett bra tag sedan ner genom lägenhetsdörrens brevinkast, och jag fann genast något som jag ville delge dig, samtidigt som jag på låg volym (för att inte störa grannarna) försöker följa med i Pär Lagerkvists ”Barabbas”, i radioteaterns datorrepriserade utsändning. Har såväl läst boken, som lyssnat till pjäsen förr – men den är så stark att jag gärna åhör den igen. Ja, Barabbas, den frigivne, brutale brottslingen, ”den harmynta” och medfången i gruvorna. Tre personer man minns. En annan stark historia av Pär Lagerkvist, som jag avnjutit i radioteaterbibliotekets regi, är ”Bödeln”.

    Lustigt. Det jag tänkte på, angående dagstidningen, handlar om språk. Och så skriver du om språk, och SAOL! Så sprack då min tanke om ett snabbmeddelande som ett troll i solen. Vad gäller SAOL så har jag faktiskt ibland tänkt tanken att antikvariskt samla på mig de olika utgåvorna – det hela handlar ju hela tiden om förändring, från första utgåvan till den kommande. Den i min ägo, som jag lyckades finna i natten, är tionde upplagan, åttonde tryckningen, Stockholm 1984 – inköpt 21/8 1984. Tror att det finns andra upplagor här också, någonstans. Min upplaga av Wesséns ”Våra ord”. är tryckt 1982, och inköpt 24/4 1985. Men detta är ju helt irrelevant information.

    Apropå förlegade ord så var det länge sedan jag såg några spår av dig på bloggen ”Glömda ord”.

    Men, back to business. Detta tror jag kan intressera dig. Kulturbilagan till dagens SvD…

    … så tänkte jag i alla fall, men nu har jag ägnat en oproportionerligt lång åt att finna det jag ville vidarebefordra. Kanske är jag för tidigt ute på dygnet. Hela SvD.s kulturbilagas frontsida ståtar nämligen denna söndag med en bild på ett par vägskyltar:

    VASA/VAASA 104 >
    < 87 BJÖRNEBORG/PORI

    med (under)rubriken: "Vägskäl för svenska språket".

    Två blaffiga rubriker täcker varsin sida på uppslaget 12-13:
    "Språket som delar Finland" respektive
    "Kieli joka jakaa Suomen".
    Därefter följer ett stort uppslaget reportage (sex sidor text och bilder) om språkfrågan i Finland.

    Om du är intresserad, men inte hittar reportaget får vi lösa frågan senare. Nu ger jag upp.

    Gilla

    1. Då har vi delvis samma böcker i våra bokhyllor även om jag inte har ambitionen att samla på SAOL. Ett par andra böcker jag också gärna fastnar i är Bevingade ord av Pelle Holm och Ord med historia av Gösta Bergman.

      Ja, jag har inte gjort stort väsen av mig på Glömda ord på senare tid men tittar in från och till. Idag gjorde jag dock en kommentar till ett ord, få se om du hittar den.

      På SvD:s webbplats fanns en hel del som täcker det mesta av skriverierna i papperstidningen, skulle jag tro. Annars intressant för intresset för svenska språket i Finland är ofta obefintligt i Sverige. Jag hittade också dagens SvD. i sin helhet på nätet och kan där läsa de fylliga reportage och texter som handlar om vårt kära modersmål i republiken. Annars tack för erbjudandet!

      I samma tidning finns också Språkspalten på sid 80 som denna gång handlar om dubbleringar, något som jag inte alltid tänker på. Också det intressant.

      Gilla

      1. Jo, jag såg för ett tag sedan, efter ett sent vaknande efter ugglandet, att artikeln nu finns på internet – under kultur. Jag var väl för tidigt ute där i natten helt enkelt! Inte heller jag har ambitionen att samla ihop alla SAOL, det var bara en tanke som fanns en gång i tiden. Jag var mycket för det där med referensbibliotek tidigare. Nu tänker jag snarast att jag borde minska ner beståndet. Jag har t.ex. även (nästan) alla KUNGLIGA VITTERHETS HISTORIE OCH ANTIKVITETS AKADEMIENs ”Upplands runinskrifter” (ett hyggligt antal folianter) – hur ofta tror du jag studerar dem!

        Apropå Glömda ord så var det inte så svårt att hitta din kommentar. De fem senaste står alltid listade i marginalen!

        Gilla

      2. Testade du den virtuella kartan? Annars finns den här:
        http://www.svd.se/kultur/spraket-som-delar-finland_8842316.svd
        Jag tyckte att det var roligt med de fyra personerna som gav prov på sin finlandssvenska via Runeberg. Närpesdialekten tyckte jag påminde om hur du ibland i text brukar exemplifiera språkbruket i dina trakter. Och en kvinna tyckte jag nästan lät som en gotländska!

        Svenskan i Finland är kanske inte ett dagligt samtalsämne, men jag vill nog trots allt påstå att frågan inte är sopad under mattan. Här är tre andra artiklar som jag fann av bara farten – och det bara i SvD. Den första från tidigare i december, den mellersta från i sensomras, och slutligen den tredje från i juni (bakvänd kronologisk ordning):
        http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/svenskan-allt-mer-osynlig-i-finland_8798874.svd
        http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/svenskan-i-het-debatt-i-finland_8488616.svd
        http://www.svd.se/nyheter/inrikes/svenska-spraket-har-lett-till-dodshot-i-finland_8229482.svd

        Scrolla ner lite i följande kultursvep, och du finner svensken Fredrik Lindström, dels i SvD, första länken, dels i orginalkällan:
        1. http://www.svd.se/kultur/kultursvepet-18-augusti-filmbolagens-nya-satt-att-stoppa-natpirater_8429724.svd
        2. http://hbl.fi/nyheter/2013-08-15/487266/lindstrom-finlandssvenskan-ar-skonaste-dialekten
        Även i denna senare länk framhålls närpesdialekten.

        SvD igen [nejdå!, jag är ingen försäljare av prenumerationer, jag råkar bara själv prenumerera på denna traditionella högertidning, vänstervriden som jag är]. Ännu ett par länkar, den första från mars förra året, därefter en från december samma år, och slutligen en blänkare från blänkare från januari i år:
        http://blog.svd.se/kultur/2012/03/06/finlandssvenskan-gor-vasen-av-sig/
        http://blog.svd.se/understrecket/2012/12/06/finlandssvenskarna-fyller-100/
        http://www.svd.se/nyheter/utrikes/stall-inte-svenskan-mot-ryskan_7832464.svd

        Därtill kommer ett antal bokrecensioner av finlandssvensk litteratur i en mängd medier. Utländsk, men också mycket praktisk. Den behöver inte översättas. Vilken Svenne som helst kan skryta upp sig med att ha läst de utländska novellerna, eller romanerna, på orginalspråk! Fräsigt värre.

        Du ska veta att detta ovanstående gytter av länkar, som strax kommer att länka mig vid karantänen, inte är något som jag sökt efter med ljus och lykta. Med bara två olika sökformuleringar fanns det där på SvD. Och jag tror att resultatet skulle bli snarlikt om man sökte sig till andra, åtminstone någotsånär seriösa avisor. Hur det ser ut i storsvenska, eller halvfascistiska tryckalster, det vet jag inte något om – inte heller de storfinländska, men dem kan jag väl icke ens läsa!

        Även radioprogram tar ibland upp frågan, bl.a. ett program som vi ibland gemensamt tar del av: SR P1 ”Språket”. TV vet jag inget om, eftersom jag ingen har.

        Däremot kanske inte gemene man i Sverige diskuterar språkfrågan alltför flitigt till vardags. Men även i det fallet är det annorlunda för mig, eftersom den ena av bröderna på reparationsverkstaden är gift med en åländsk kvinna. De har en stuga där, och brodern en husvagn. Titt som tätt dyker små resonemang kring ord eller språkpolitik upp där på verkstaden. Inte minst minns jag när jag en gång fritt citerade inledningen till Linnas ”Högt bland Saarijärvis moar”: ”I begynnelsen var kärret, gräftan och Jussi”. Då reagerade genast den yngre av bröderna. Jag tror att han aldrig hört ordet för det redskapet från en rikssvensk tidigare, men han kände väl till såväl ordet som redskapet, från Åland.

        Men så är det ju i hans fall, att familjen – när den kom till – blev fastlandssvensk. Den kunde kanske lika gärna blivit åländsk! Och den har täta band med inte bara den åländska vardagskulturen, utan även god kännedom om vardagspolitiska frågor. T.o.m. hur sophanteringen är organiserad. Detta kanske udda samtalsämne har sin grund i att jag innan min flytt till norduppland bl.a. arbetat under mer än tio år på sopvärmeverket i Uppsala, dit – åtminstone på min tid – ett antal ålandskommuner körde sitt hushållsavfall för förbränning.

        Slutligen vet jag inte riktigt hur jag ska förhålla mig till följande pompösa artikel, publicerad på nationaldagen. Den berör Finland enbart ytligt f.ö.:
        http://www.svd.se/kultur/understrecket/svenskan-det-svenskaste-som-finns_8242116.svd

        Verkligen hög tid att avsluta detta länkstaplande nu, och önskar dig ett verkligt Gott Nytt År från karantänen. I karantänen kan ingen höra dig skrika, för att travestera …

        Gilla

        1. Ja, det var en lång och utförlig samling länkar till olika finlandssvenska artiklar och referat i kungariket. Jag tror faktiskt att jag läst de flesta av dessa länkar innan för jag gör en runda varje dag bland de stora rikssvenska tidningarna på nätet och även ett par mer lokala avisor. Svd. har annars rätt många artiklar i läsbart skick även för icke-prenumeranter och de gånger jag vill läsa de stora tidningarnas hela tidning (samma som pappersutgåvan) så hittar jag dem också på nätet.

          Jodå, jag testade, läste och såg allt som fanns på den virtuella kartan. Intressant!

          Det händer ofta att våra lokala dialekter jämförs med gotländskan. Märk väl att våra österbottniska dialekter kan skilja en hel del från högsvenskan (som den officiella svenskan i Finland kallas). Vi har också en del dialektord gemensamma med vissa norska dialekter. Dialekten från Närpes är dock så speciell att den borde K-märkas.

          Åland har en lite speciell position. Åländskan är ofta mera lik rikssvenskan än finlandssvenskan och kontakterna mera intensiva med Sverige. Det geografiska läget har sin betydelse men också Ålands historia och deras självstyre.

          Fredrik Lindström är annars en stor förfäktare för finlandssvenskan och dialekterna här. Han är en av de rikssvenskar som har det mest naturliga förhållandet till finlandssvenskan och dess dialekter.

          Det finns, det kan jag hålla med om, en hel del skrivet och utsänt i svensk massmedia och litteratur om oss finlandssvenskar och vår situation. Problemet är att gemene man och kvinna i kungariket har bristande kunskaper i sin egen historia och hur många av vanligt folk läser ”finartiklarna” i t.ex. Sv.D. om man inte själv är berörd? Då är det mera sporten, politiken och serierna som intresserar. Jag vill påstå att vår gemensamma historia behandlas styvmoderligt i både republiken och kungariket och att vissa krafter i Finland t.o.m. förfalskar historieskrivningen.

          Lustigt detta med gräfta. Det är ett helt naturligt ord för mig men i SAOL betecknas det som ålderdomligt. 🙂 Vad använder ni för ord då istället? Vi använder också ordet gräfta som verb, d.v.s. man gräftar när man bökar i jorden med redskapet i fråga.

          Den sista artikeln har jag inte läst tidigare och den skall jag bokmärka och slå folk i huvudet med när de här i landet påstår att svenskan är ett alltför obetydligt språk för att lära sig för de finskspråkiga.Det förekommer nämligen titt som tätt. 😉

          Tack det samma, Ett Gott Nytt År önskas dig!

          Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s