Så öppnar vi börsen

Dagen blev av det mera kostsamma slaget. Ibland blir det så. Brunte skall snart till besiktning och en koll på verkstaden avslöjade flera fel i framvagnen. Bl.a. skall bromsskivorna inkl. klossar bytas plus några andra saker. Vad det kommer att kosta vet jag inte men säkert är att hundralappar flyger ur börsen. Troligtvis kommer jag att besiktiga Brunte första möjliga dagen i motsats till många andra som besiktigar sin bil den allra sista dagen innan det blir körförbud. Just sådana saker försöker jag klara av så fort som möjligt bara för att får besväret ur världen.

Sak samma är det med räkningar. Betala bort så fort som möjligt för att slippa se eländet. Fast idag dök det upp en betalningspåminnelse (via vanlig snigelpost). Jag hade inte betalt maj månads mobilräkning. Aj, aj, varför inte det? Räkningen kommer per epost men någon sådan såg jag inte hur jag än letade i inkorg och alla andra korgar. Däremot hittade jag juni månads räkning i spamkorgen. Möjligtvis har även majräkningen hamnat där och sedan försvunnit på något mystiskt vis. Det kommer dagligen en hel del epost så inte konstigt att ett och annat försvinner. Nåja, nu är det kirrat men förargligt var det.  Hur hålla koll på all epost?

Till sist, och det värsta, var att jag blev tvungen att köpa ny gräsklippare. Ytterligare en bunt hundralappar fladdrade iväg. Senaste veckan klippte jag gräset med min relativt nya klippare, en Stiga, två år gammal, när jag plötsligt fick för mig att ta en sväng ut i terrängen. Bara en liten bit vid sidan av gräsmattan. I gräset, som redan hunnit växa sig högt och frodigt, låg naturligtvis en mindre sten gömd. Pang sa det men motorn stannade inte utan det gick att fortsätta med klippningen efter en kort inspektion. Dock med den föga trevliga bieffekten att vibrationer uppstått i ekipaget. Inga våldsamma spasmer men ändå tillräckligt för att jag skulle ana oråd. Dagens koll hos Småmaskins service visade att axeln mellan bladet och motorn var skadad och tarvade en reparation för ca. 300 europenningar. Äsch och usch men vad göra? Lade jag till lite penningar fick jag en ny Honda och det var det jag gjorde. Så nu har jag ny klippare igen men betydligt fattigare i börsen. Få se om Hondan går lika bra som min gamla Stiga, få se?

terrängen
Nejdå, inte ut i djungeln med nya gräsklipparen. Allt från tjocka ormar till små stenar lurar.
lada 2015
Här ser det mera fridfullt ut även om ladan tyvärr sett sina bästa dagar.

 

Annonser

9 thoughts on “Så öppnar vi börsen”

  1. Nu vill jag inte uttala mig om din verkstad, kanske är ni väl bekanta och förtrogna, men jag har mer eller mindre helt slutat att tro på verkstäders utsagor. De är lika mycket till för att blåsa och pungslå sina bröder och systrar, som för att utföra nödvändiga reparationer. Mycket bör bytas, eller lagas enligt dem. Ofta ser besiktningsmannen inget fel – kanske ett påpekande.

    Ibland vet man själv vad som behöver fixas, och så gör man det, eller lejer bort det – just det specifika felet och inget mer. I övrigt ser jag det numera helt och fullt som att det är bäst att strunta i ”förhandsbesiktningar” som penningkåta verkstäder erbjuder. Varför ska de berätta för mig om vad de anser. Själv resonerar jag som så, att jag åker till besiktningen, och får en arbetsorder, som jag kallar det – om det blir så. En ombesiktning, med påföljande korrigeringar av fordonet, är oftast billigare än fantasilagningar på en verkstad.

    Ett exempel. Mitt avgassystem har åtminstone redan för 5 – 6 år tillbaka, förmodligen längre, dömts ut av verkstad. Jag har ännu inte bytt det. En gång började det pluttra lite väl högt. Det fixade en hemmapulare med en begagnad u-bygel. När det sedan började bli högljutt igen drog min bror och jag fast bultarna igen, efter en liten justering av bygelns läge. Eller om vi fixade en ny bygel (kostnaderna stiger med flera spänn). Minns inte. Jag har ännu inte bytt avgassystem på den gamla lillskodan. Skulle jag ha följt verkstadens råd hade jag nu också rimligtvis varit inne på slutversen av det nya systemets rostmotstånd. Istället: kostnad, en u-bygel och några tior för pulet – jämfört med kostnaden för ett nytt bakre avgassystem, med ett nytt i återgång till naturen..

    Om bromsar. Ditt exempel fick mig att le, eller t.o.m. skratta, åt ett nyligt samtalsminne med min bror. Det rör just samma ämne. Jag nämnde verkstaden som jag definitivt tappat förtroende för, men påpekade att det finns ytterligare en här i Tierp, en representant för en riksomfattande verkstadskedja. Min bror spottade och fräste okväden över deras lokala verkstad i Gamla Hembygden (Avesta alltså). Här måste jag tillåta mig en skröna, sann eller inte, det vet jag icke – i mitt fall är den tredje-, fjärde- eller femtehandsinformation. Källurkunder saknas helt. Erkänner att den låter som en klintbergare, men vaffan … Ibland resonerar jag som så, att en bra historia är bättre än en sann. Undantagsvis.

    Det var den unge mannen, han som var så ung att han förmodligen (formuleringen förstärker klintbergeffekten) nyss fått körkortet i sin hand, som åkte till den lokala verkstaden. Han hade ju skaffat en bil. Nu skulle den besiktigas. Verkstaden förklarade att i stort sett hela bromssystemet behövde bytas ut. Den unge mannen var sunt klentrogen, så han rådfrågade en mer erfaren bekant, som sade att där var inga fel. På kontrollbesiktningen sade de att utrustningen skulle hålla i flera år! Klintan, eller inte, men jag tror att historien inte är osannolik – som pedagogiskt exempel då …

    Så var det då gräsklipparen. Jag har också varit ute i terrängen. Omkring 1985 bodde vi på en gård utanför Örsundsbro, och jag hade föresatt mig att pö om pö utöka den klippta arealen, på det vildvuxnas bekostnad. Det small rejält när stenen kom i vägen, och den (dessvärre) lånade klipparen började rentav skaka och hoppa. Kniven var avslagen. Inte värre än så. Bara att slanta upp till en ny. Nu vet jag inte hur länge du körde vidare, och jag vet inte heller om kniven var skadad – men börjar det vibrera, då ska man nog omgående stänga av. Obalans.

    Obalans leder ofta till skador. Som en vibrerande fläkt, med ojämna beläggningar på vingarna (nu ser jag värmeverkets rökgasfläktar och rökgasåterföringsfläktar framför mig). Inte bara att det låter och känns illa. Hela maskineriet tar stryk. Det gäller alla roterande maskiner med obalans. Hoppas att du var klok nog att behålla din gamla klippare för att vid tillfälle ta en extra titt på den. Kanske har du med lite fingerfärdighet vips två gräsklippare. Möjligen sjukligt från min sida, men du ser att jag är klentrogen. Ett fenomen som tilltagit med stigande ålder och minskande börs.

    Dessutom tycker jag att det låter som att axeln måste ha varit osedvanligt klen, om den inte klarade att köra på en sten. Det händer ju ofta – beroende på ytan man klipper. Och handlaget.

    Ibland sätter du oss läsare på prov med någon mer eller mindre klurig fråga. Nu gör jag samma sak. Vet du, eller någon som ids läsa dessa många rader, vad (den första?) virtual-reality/cyberpunk-filmen hette. Naturligtvis är det relaterat till gräsklippare, och tyvärr har jag tappat mina källor för de exakta formuleringarna. Såg den för en herrans massa år sedan – och redan då var den gammal.

    Gilla

    1. Det finns två sätt att förhålla sig till besiktningen och dess eventuella konsekvenser: åk dit och få en lista på vad som skall göras eller försök på förhand fixa kända eller okända fel, själv eller via verkstad. Båda tillämpar jag, beroende på situation. Denna gång visste jag att det var något fel av ett ”glonk” att döma som hördes ibland när Brunte tog ett skutt. Alltså fixar jag felet och eventuella andra fel som kan finnas utan ”glonk”. Tror jag att fordonet är mer eller mindre felfritt åker jag dit för att få det bekräftat eller så kommer jag ut med en lista på vad som skall göras. Ungefär så resonerar jag; precis som du också beskrev.

      Min lokala verkstad har jag förtroende för och tror inte de försöker pungslå mig med onödiga reparationer. Säkert finns det sådana verkstäder som är överdrivet nitiska men de får dåligt rykte. Inte minst märkesverkstäder kan bli kostsamma om man inte har upp ögonen. Visst, de gör säkert ett gott arbete men de är ofta stora och har kanske inte samma kundkontakt som den mindre lokala verkstaden.

      Jo, jag körde en liten stund men märkte vibrationerna och fullföljde inte klippningen. Just med dina ovanstående tanker i sinnet. Jag tror inte att jag kunnat få den själv reparerad varför jag bytte in den mot en mindre summa. Annars hade jag fått ytterligare en gräsklippare ståendes här i åratal. Jag har nämligen en annan gammal gräsklippare som bara samlar damm. Klen axel eller stark motor, tja, axeln blev skadad och snart skall det klippas igen. Gräset växer så det knakar.

      Angående virtual-reality/cyberpunk-film så satt du mig på det hala. Jag vet inte ens om jag hört talas om denna typ av film. Men efter lite googlande föreslår jag The Lawnmower Man. Säkert fel men titeln lutar ju åt det hållet.

      Gilla

  2. Det är skönt det där du beskriver om din lokala verkstad. Jag har också nyttjat verkstäder som jag lämnat bilar till med 100%-igt förtroende. Men de försvinner, de gamla trotjänarna går i pension, etc. Och på senaste tiden har det blivit lite för mycket av det motsatta. Därav mitt utbrott.

    Du har en poäng med att det är korkat att samla på trasiga klippmaskiner. Så skulle det bli för mig också – jag skulle inte åtgärda dem, så länge det finns en som går. Och i regel är de av olika märken, så man kan inte ens plocka reservdelar dem emellan. Nu sitter jag ju bekvämt här i lägenheten och glor när Tierpsbyggens entreprenörer sköter jobbet, eller kommer hem och sätter nyckeln i låset när jobbet är gjort, och bara doften av nyslaget gräs hänger kvar i luften.

    MEN, jag gruvar mig för resan till Plejset någon av de närmaste dagarna. Där kommer gräset förmodligen att vara mer eller mindre oklippbart, om inte ett mirakel skett. Inte minst med tanke på den växtkraft all detta regnande borde ha genererat.

    Naturligtvis har du rätt. ”The Lawnmower Man” (”Gräsklipparmannen”) är det jag sökte. ”Jag vet inte ens om jag hört talas om denna typ av film.”, skriver du. Jag är också osäker på genrebeteckningarna, därför blev min benämning på fenomenet spretig. Har dock sett den, men precis som med ”Dumskallarnas sammansvärjning” här nedan, så har den sjunkit undan. Kanske inte så minnesvärd, men något nytt på sin tid.

    Gilla

    1. Rent allmänt bör man inte samla på sig grejor som man inte använder eller tror sig använda inom rimlig tid. Dock är jag inte helt fri från ”kan vara bra att ha”-tänket. Sedan finns nostalgivärdet men gamla apparater och uttjänta maskiner hör oftast inte dit. Därför gjorde jag mig av med gräsklipparen. Annars hade den som sagt blivit en dammsamlare.

      Lie eller grästrimmer är kanske verktygen för dig de närmsta dagarna?

      Gilla

      1. ”Lie eller grästrimmer är kanske verktygen för dig de närmsta dagarna?” Det är bara att glömma. Jag äger inga sådana redskap, och inga pengar heller. Den lie jag en gång använde, med en amatörs handlag, och på annan ort, var lånad, och för decennier sedan återlämnad.

        Det blir till att streta med ”Den Fantastiska Katinkaklipparen” – namnet kommer inte av att den klipper Katinkor, utan att det en gång i Nåstuna var Kära K. som köpte den, när vi akut behövde en ny trotjänare. Begagnad, men nyrenoverad (av en pålitlig mekaniker) och av kvalitetsmärke. Hon är lite av en affärskvinna, modern till mina tre barn, och som den generösa kvinna hon också är, tillföll maskinen mig när Gamla [= Gamla Familjen, Lilla Familjen är de i Kanada] atomiserades. Inte minst var det tacknämligt för att ”Old Sherman Tank” i Plejset sjöng på sista versen.

        Angående Old Sherman undrade L.E. A. – eller kompis Lars-Erik, som jag och barnen sade när de var småttingar – en gång: ”Var man köper en sådan gräsklippare?” Som den stridsvagn den var gjorde den tjänst, urgammal, skadad i kriget, men vaffan… Vajrar och funktioner var satta ur spel. Gasen fick man naja fast på högsta med najtråd. Och stoppade den gjorde jag genom att köra in i det vildvuxna utanför själva gräsmattan – då nöp kniven mot knivskyddet. En gång, det var då min kamrat blev mitt vittne, skruvade jag ur tändstiftet. Det hade jag aldrig gjort, och det påminde om någon artefakt som en arkeolog grävt upp ur jorden. Hur det kunde tända begrep ingen av oss. Därav hans kommentar. Angående att inte samla på sig onyttigt. Naturligtvis ingår detta tändstift i mitt relikvarium,

        En miljöbov av storslagna mått var den, det är ju generellt för stridsvagnar. Har du någon gång kollat upp bränsleförbrukningen för en pansarvagn, på landsväg, respektive i terräng? Först är det lätt att tänka att: ”Det var trots allt inte så farligt mycket”, men så inser man att uppgifterna i regel anges i L/km, inte L/mil. Känns löjligt med problem med lambdasonden på Lillskodan, när man vet att slika fordon rullar omkring runt om i världen. Är det inte i krig, så är det under övning. Det myllrar av dessa energislukande bepansrade monster, förstörelsemaskiner – inte gräsklippare som i mitt fall. Har aldrig tänkt på att kontrollera, men jag tror inte att de kör med lambdasonder och avgasrening. Men nu var vi tillbaka till det där med Wittgenstein igen.

        Jag tappade helt tråden Tänk så olikt mig. ”Det där med självinsikt är svårt”, hävdade en gång en mycket klok bekant till mig. Men då riktade han sig inte mot mig, utan mot en välkänd politiker. Jag bär dock de där orden med mig, och försöker i synnerhet tänka på dem när jag står i begrepp att kritisera andra. ”Vad av det där jag ogillar hos hen har jag i mitt eget bagage?” Ofta ogillar man hos andra de där sidorna man själv bär på. Märkligt nog – eller kanske inte märkligt alls. Knäckfråga! Hur roligt är det för en mångordig person som undertecknad att råka ut för en pratkvarn!? Eller, vilken besserwisser gillar att stöta ihop med en allvetare? Mysfaktorn blir knappast optimal när den blyge kommer på tu man hand med den försagde. Inte minst om det handlar om ett rendezvous. Man gillar ofta inte sin egen spegelbild. Där finns det mycket att reflektera kring.

        Tråden. Tråden. Den började enkelt, och skulle avsluta ett kort inlägg. Fan sa´t. Da capo.

        Det blir till att streta med ”Den Fantastiska Katinkaklipparen”. Det blir till att klippa på högsta inställningen, det blir till att klippa lägre och lägre varje dag – däremellan klipper jag rent i min katastrof till hallonhäck, röjer upp i moraset odling – där bara myntan återstår. Mintte är gott, och för den som aldrig reser annat än bland böcker, filmer och radioreportage får det föra en till Libanon, till Nordafrika. Tillrednigsmetoder och tillbehör varierar. Måste ockso se över rabarbern, och bespetsar mig på att faktiskt i år äntligen göra olika produkter av älgört – trots att jag inte bör kombinera växtens salisylsyra med råttgiftet Waran (Warfarin). Men jag kombinerar så mycket tokigt ändå … Vi är nog rejält olika där.

        Nu får du nog stänga av mig från möjligheten att kommentera på din sida i minst ett par månader – för både din och min skull! Trevlig helg som kommer.

        Gilla

        1. Var skall jag börja; kommentaren var mångfasetterad.

          En lie är ett fint gammal redskap som ibland kommer till heders hos mig. Har inte gräsmattan blivit klippt än denna säsong är nog en lie att föredra framför en gräsklippare. Jag har provat. Men finns ingen lie i arsenalen så får du nog tugga dig fram i salladen tills normalhöjd på stråna uppenbarar sig. Katinkan kanske orkar även om en stridsvagn till gräsklippare hade varit att föredra. För övrigt svarade jag i följande kommentar något om min nya gräsklippare.

          Nej, jag har inte någon större kunskap om stridsvagnars bränsleförbrukning men jag kan tänka mig att det uppstår en virvel i tanken när de gasar på. En tjej i Tyskland som nyligen övningskörde fick oväntat stifta bekantskap med ett dylikt monster, en 62 ton tung Challanger-pansarvagn. Gissa vem som fick mest bucklor i plåten? Enbart vikten på pansarvagnen skvallrar om stor törst. http://www.metro.se/nyheter/18-aring-ovningskorde-krockade-med-pansarvagn/EVHofc!oZq5SNfzbu2c/

          Sin egen röst brukar vara svår att acceptera. Spegelbilden är man mera van vid efter att otal morgnar på toaletten. Kaka söker maka, heter det. Inte kaka söker kaka. Så du har nog till stor del rätt i ditt resonemang om motsatser och likheter oss människor emellan.

          Lycka till med din fabrikation av naturens gåvor! Hur det blir med älgörten i år vet jag inte men maskrosor finns det enorma mängder av här uppe. Maskrosvin kan man visst göra.

          Gilla

  3. Jag är jättenöjd med vår Honda, av två skilda orsaker. För det första så är den lättstartad och för det andra så sköter min andra hälft för det mesta om klippandet bara för att vi köpte en Honda.

    Gilla

    1. Skall jag vara ärlig, och det är jag, så vill jag ha min Stiga gräsklippare tillbaka. Hondan är klart långsammare och så är handtagen för framdrift och gas (ett läge) inte lika bra som föregångarens. Man kan faktiskt klämma sig på dem. Kan vara en vanesak. Visst, andra knycken startar den, inte första som Stigan kunde prestera ibland. Lägre bränsleförbrukning verkar den ha så det är ett plus, annars en ok gräsklippare.

      Gilla

    2. ”Spegelbilden är man mera van vid efter att otal morgnar på toaletten.” Jag syftade snarast på den där spegelbilden man inte är beredd på. Det har hänt mig. Fenomenet förekommer f.ö. i den nu pågående Radioföljetongen (SR P1) ”Lomjansguten” av Lars Andersson. I natt som var kunde jag inte motstå att vaka hela natten, bara för att höra alla de nio avsnitten. Det handlar fr.a. om de s.k. skogsfinnarna i Dalarna/Värmland, Dan Anderssons bygder, svedjafinnarna – och den historiskt faktiske spelmannen Per Jönsson Lumiainen. En trollkarl med fiolen, sägs det.

      Men SR presenterar det bättre. Ansikten och kroppar skulpterade i träd, och en bit av en sönderslagen herrskapsspegel är bara ingredienser i denna trolska historia, full av mytologi och folktro.
      http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1111&artikel=6158138

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s