Den trevliga sidan av Facebook

Ofta blir jag less och deppad när jag läser en del kommentarer och inlägg på Facebook som inte gör något annat än gödslar hat, oförstånd och rena fördomar.  Att folk bara orkar och att folk går på en massa dumheter utan att kolla sanningshalt, fakta och bakgrund. Första bästa stupiditet som bekräftar ens uppfattning eller fördom godtas.

Men så finns också den trevliga sidan av Facebook. Jag är med i flera grupper på Facebook som diskuterar mera jordnära ting. En sådan grupp är ”Vi som använder vedspis”. Där har man senaste helg bl.a. diskuterat följande frågeställning: Undrar om det finns något vedertaget verb föra att fylla på ved i kaminen. Själv kallar jag det att klabba. Vad kallar ni det?

En ganska kul grupp som tar upp praktiska saker med vedeldning och skötsel av spisar av alla de slag. Tänk så många olika spisar, kaminer och vedhällor det finns. Otaliga!

När det gäller frågan som ställdes så brukar jag bara lägga på/in mera ved, kort och gott, men jag känner också till verbet klabba. Salig far brukade använda det ordet när kluven ved av olika längd lades snyggt och prydligt på hög för torkning mestadels utomhus. Helt enkelt göra en trave.

En annan grupp jag är med i heter ”Bevara gamla ord och uttryck”. Intresserad av språk, dialekt och gamla ord passar mig gruppen perfekt. Den har medlemmar både från Finland och från Sverige. Det är intressant och många gånger förvånande hur väl gamla ord och uttryck finns bevarade inom svenska språket både i Finland och Sverige samt likhet och skillnader mellan dialekter och landsändar.  Visserligen är många av dessa ord utrotningshotade och just därför finns denna grupp för att laborera i språkets märkvärdigheter.

De senaste dagarna har ordet farstu ventilerats: När man talar om trollen står de i farstun!….har ngn farstu idag??

Ja, det har jag och även en bro på utsidan. Inne i farstun finns också ett gammaldags ”kantåur”, d.v.s. ett utrymme under trappan till övre våningen som förmodligen användes i första hand som skafferi. Ordet bro var också vanligt att användas för utetrappa, med eller utan tak.

Det är inte helt självklart vad en farstu är. Det är skillnad på farstu, hall och vindfång. En farstu är ett kallt, ouppvärmt rum som ofta förekom i parstugor. Rummet skall alltså finnas inom husets väggar. En farstukvist/brokvist finns på utsidan de timrade väggarna vid ytterdörren. Idag byggs nog inga bostadhus med farstu i dess rätta bemärkelse. Istället byggs desto fler verandor och terrasser.

Ja, detta sysselsatte en hel drös människor senaste helg i god anda och ton på Facebook. Många var kommentarerna och det skojas friskt i gruppen utan att någon tar på näsan.

En tredje sak som disskuterades på Facebook för någon dag sedan var loppor och löss. En FB-vän hade fått meddelande från Tegengrenskolan i Vörå att nu finns löss bland eleverna och att luskammen skulle fram. Själv kom jag inte ihåg att det skulle ha funnits löss den tiden vi gick i skolan på 60-talet och det fick jag också senare bekräftat från mera minnesgoda elever från den tiden. Vi som gick i skolan på 60-talet befann oss i en mellanperiod eftersom löss och loppor nog var vanligt förekommande förr i världen, inte minst under kriget.  Sedan gjorde de åter entré troligtvis på 80-talet. En orsak kan vara att folk reser mera och att invandring förekommer, något som nästan var en sällsynthet på 60-talet. Då var det istället stor emigration. Någon föreslog också att gemensamma selfies skulle vara en orsak till lössens intåg.

En annan mera nymodig ohyra är älgflugor, något som jag menar inte fanns i min barndom. De har jag däremot fått känna på i nutid.

Till sist engagerade ett inslag i mitt förra inlägg ganska många människor, nämligen frånvaron av kvinnor som bär kistan vid gravsättning. Själv upplever jag det som sällsynt men via FB kom signaler att det ändå förekommer vilket jag upplever som positivt. Traditionen har nog stor inverkan men nya vindar blåser förmodligen. Huvudsaken är ändå att de anhöriga väljer en ceremoni som är bekväm för alla och enligt den avlidnes eventuella önskemål.

Såja, det var några glimtar från min aktivitet på sociala medier denna helg.


Vi som använder vedspis 

Bevara gamla ord och uttryck 

Farstu 

Sådant är livet: från grönskande knopp till skrumpnade blad i november.
Annonser

Höstbestyr

Just nu håller jag på att kapa ved i lämpliga längder som jag kärrar in i lidret. Jag har en ganska passlig vedkap som jag matar med klabbar om 1 meter. De grövre klabbarna sågar jag med Stihl, motorsågen alltså. Jag funderar på att köpa en eldriven vedklyv till vintern för att besegra dessa grova och kvistiga vedträn. Visst går det med klyvyxan men det kan vara nog så besvärligt.

Vintern närmar sig och då gäller det att ha ved att ta till när kölden kryper innanför skjortan. Än har vi inte haft köldgrader men snart är de här och biter en i kinden.

Just som jag höll på med vedkapningen kom jag att tänka på att vedspisen inne i stugan är sönder. En brännplåt har gått helt itu. Den måste fixas innan eldningssäsongen startar. Som tur är har vi i byn en expert som kan detta med vedeldade spisar. Jag ringde honom och han kom med reservdel ganska omgående. Han gjorde en liten undersökning och konstaterade att det fanns andra skador också och när jag fick ett bra pris på en utbytes spis som var genomgången och i fin form så beslöt jag att göra affär. Det gäller att vara bra rustad inför vintern, inte bara med ved utan också med en vedhälla i skick. Inom de närmasta dagarna monteras den och sedan är det bara att elda på av hjärtans lust.

Rönnbären på sister Janes tomt lyser röda och granna. Frågan är nu om det blir mycket eller lite snö är det är mycket rönnbär på höstkanten. Hmm, jag tror nog det är en planterad rönn av finare sort men vad gör det. Bär som bär, sura är de i alla fall.