Resor,  Upplevelser

Prat med en farbror eller moran själv?

Jag är en ganska flitig resenär i Norrland och svenska fjällen, åtminstone norr om Strömsund. Åre har jag också besökt men bara en gång. Det har blivit en och annan biltur. En orsak är att jag kan tala med folket till skillnad från finska Finland där jag språkligt är tämligen handikappad. Insjöfinland är säkert vackert på sina ställen men jag har för mig att man får åka ganska långt norrut i Finland för att stöta på riktig stora berg och fjällkedjor. Sådana som man hisnar och känner sig liten inför. Redan på Höga Kusten på andra sidan pölen finns ganska mäktiga berg och stup.

Häromkvällen såg jag på Rapport att den kraftigt ökande fjällturismen ifjol i Sverige sliter hårt på terrängen och naturen. Vissa fjällstationers framtid är till och med oviss på grund av detta. Det förekommer också störningar i renskötseln när det blir för många turister på ett ställe. Stekenjokk är ett sådant populärt fjällområde där det i somras fanns så många bilar parkerade längs med vildmarksvägen att det hindrade renarna från att förflytta sig som de skulle.

Turisterna borde kanske sprida ut sig mer och även välja andra tider än mitt i sommaren? Alternativ till populära fjälleder och kända ställen borde finnas och finns säkert också men hur hitta dit?

Själv har jag de senaste åren åkt mest på hösten när det har varit lite folk i farten vilket är skönt. En nackdel är att många ställen stänger ned redan i september vilket kan innebära minskat val bland boende och restauranger, för att inte tala om diverse aktiviteter som somnat in. Det är främst naturen med fina vyer som jag söker samt stigar för lättare vandringar men också vanligt folk för att få en pratstund vilket inte alltid är det lättaste även om det händer då och då.

Jag skulle betydligt mera vilja träffa locals, som det heter på modernt fikonspråk. Vanligt folk som kan berätta lite om trakten och dess historia, tipsa om smultronställen, kanske lite anekdoter och sägner, berätta om sig själv och sitt liv och även visa ett visst intresse för besökaren. Det ställer krav på social förmåga och en viss berättartalang men det är ingen omöjlig uppgift. Kanske det bjuds på en kopp kaffe eller en lättare lunch? Bjuds och bjuds, besökaren får naturligtvis pröjsa för käket men också för själva träffen beroende på längd och innehåll. En slags gårdsturism där människan är i centrum och inte i första hand ponnyhästar, kossor, klappa ren och udda museiverksamhet. Eller jo, det sista vore verklig en bra grej om ordförande på stället följer med och berättar om sina konstigheter och konst. Gamla bilar, maskiner och märkliga byggnader står lite här och var i Norrland och alla har de en historia som rätt berättad kan vara hur intressant som helst.

Jag skulle gärna slänga upp 20–50 euro för en stund med en locals om det är givande. Kanske man kunde boka tid via Internet där stället och personen(er) kort presenteras och eventuellt betygsätts. Ungefär som bed and breakfast men utan säng och frukost, mest prat. Goda berättare växer inte på trän men det är säkert också en förmåga som går att träna upp. Det är inte en monolog jag avser utan mera ett samtal mellan besökare och locals. Det viktiga är att ha människointresse och kunna ta folk på rätt sätt. Inget dåligt extraknäck, speciellt om det vore skattefritt i glesbygden.

Är detta flum och en helt ointressant idé eller är jag bara före min tid? Eller finns redan denna verksamhet i någon form som jag missat? Skulle du kunna tänka dig att betala för ett givande samtal med lokalbefolkningen i stället för en turistfälla med trängsel och nötta stigar? Eller skulle du själv kunna avsätta x antal timmar i veckan för att ta hand om turister och berätta din historia och visa dina sevärdheter? Hur ser din hemester ut om du får välja?

Gammelgården i Myckelgensjö

Vid Gammelgården i Myckelgensjö (Västernorrland) fick jag ett samtal med en av dessa locals även om jag inte tror att han var från själva byn. Jag tror att det till och med är han på bänken. Det fanns en del sten på gårdstunet och några kvinnor tyckte att de kunde gott avlägsnas men jag sa att så såg det ut på gårdarna förr i världen och jag fick medhåll av farbrorn på bänken. Det var så samtalet började och sedan spann det på en god stund om allt mellan himmel och jord.

Åre

Utsikt från Årefjällets östra sidan. Det var år 2013 när jag besökte sjön Lillådammet som jag har avbildad på en tavla som hänger ovanför min soffa. Med på vandringen halvvägs upp på fjället fanns också en locals från närbelägna Östersund. En trevlig bekantskap som dock inte har odlats desto mera.

Världens längsta lnbana

Världens längsta linbana i Norsjö i Västerbotten håller på att monteras ned och skrotas. Synd! Men jag hann åka även den år 2013 i sällskap med sister Jane och svåger. En fint gungade och gnisslande färd över sjö, skog och kalhyggen. Kalhyggen är inte så vackra men de finns tyvärr överallt.
Det ser ut som om kabinen är parkerad i rishögen men så är det inte utan den svävar en bra bit över marken.


Förresten tips om ett antal semesterrutter i Norden på YouTube. Det är Lea Rieck från Schweiz som under namnet Got2Go senaste sommar åkte omkring på motorcykel i Norden. Hon har också åkt motorcykel i Afrika men kunde på grund av pandemin inte fortsätta där utan hon vände i stället blickarna norrut och hamnade som längt bort på Nordkap. Också ett resmål som finns på min lista.

GOT2GO – Videos på YouTube

Här en av hennes videor:

6 kommentarer

  • Wesber

    Jag vill åka tillbaka till Gotland i sommar det känns som man är utomlands när man strosar runt i Visby , helst när rosorna blommar som mest där. På tisdag är det dags för vår första covidspruta, men kommer dom dragandes med Astras vaccin då tackar jag nej och går därifrån, jag vill inte ha den. Man får ta vad som erbjuds säger folk men jag har rätt att bestämma vad dom sprutar i mig, litar inte riktigt på expertisen ännu det är så hitan och ditan med allting. Här på Falu lasarett på IVA är det överbelagt med svårt sjuka covidpatienter just nu, det värsta sen pandemin startade.
    Fina foton från Norrland men Norrland får vara för mig ett tag nu, jag har åkt så mycket där så just nu är jag mätt på Norrland och myggen där. Trevlig Helg.

    • Per

      Ja visst ja, Gotland hägrar för dig och det är inget dåligt val. Själv har jag bara seglat förbi och sett Visby på avstånd. Problemet på Gotland är att även där samlas mycket turister när det är sommarsemester. Fast där finns inga renar som kräver utrymme.
      Aha, så det närmar sig för första sprutan. Vi får hoppas att det är rätt sort när eran ”Pikka-Saga” kommer med dosen. Jag har förstått att läget är anstängt på många håll i kungariket när det gäller sjukhuskapaciteten. Här är det bara några som får vård. Annat förståss i södra Finland.
      Tack det samma, tevlig helg!

  • E

    Jag gissade att det är språkförbistringen som gör att du inte reser alls på finska sidan. Det är synd för det finns mycket sevärt på denna sidan potten också, speciellt om du rör dig österut till sjöområdet och ännu längre bort mot St Mickel, Imatra och Villmanstrand. Inte för att jag är någon expert heller, har gjort några resor i Finland och det är ett tag sen. Men jag gissar att man ganska bra klarar sig på engelska numera ifall man inte vågar rådbråka sin finska.
    Har du någon gång råkat se TV-programmet Egenland. Det är tvåspråkigt och presenterar de mest udda platser man kan besöka i Finland, ställen som man inte ens kunde föreställa sig att fanns. 🙂
    Det finns t o m kartor över resmålen på Svenska Yles sidor.

    • Per

      Där gissade du helt rätt, språket sätter käppar i hjulet för att närmare utforska Insjöfinland. Visst kan jag prata lite finska men problemet är att om jag öppnar näbben och säger det lilla jag kan så tror motparten att jag förstår allt och går igång på alla cylindrar med följd att jag missar det mesta som sägs.
      Jo, Egenland har jag tittat de avsnitt jag tycker verka intressanta. Flera fina tips där och värt att ta med i planeringen om jag gör en resa.

  • annepauline

    Norra Sverige är fantastskt vackert. För att inte tala om Nord-Norge. Där är det praktfull natur.
    Jag har heller aldrig varit i norra Finland men visst måste det även där finnas många vackra platser. Kanske något som borde undersökas. Jag antar att man kommer att bli förvånad.

    Har du någon gång besökt Skansen i kungariket? Där finns ett antal äldre hus som är ditflyttade från olika landskap i Sverige. Husen är helt original både på ut och insidan. Husen brukar vara öppna så man får gå in och där satt ofta ett par personer till exempel vid ett köksbord klädda i tidstypiska kläder. De brukar sitta och handarbeta eller bläddra i en bibel och samtala lågt med varandra. Frågade man dem om olika saker i huset började de berätta om huset och alla sedvänjor som var på den tiden när huset var i bruk. Väldigt intressant. Man kunde bli stående där en halv timme eller mer i samtal. Nu lär Skansen vara konkurshotat. Besökarna sviker. Förr gick jag på Skansen en gång varje sommar men nu är det nog fyra, fem år sedan sist. På stora områden växte då sly och ogräs, ett växthus hade rasat, en gärdesgård låg trasig och de flesta gamla hus var stängda. Slut på pengar till underhåll. Sen kom pandemin så de kan inte ens hålla allsången och andra evenemang på sommaren. Får se hur det kommer att gå för hela Skansen. Där har jobbat något hundratal personer men de flesta lär vara uppsagda. Tråkigt, tråkigt.

    • Per

      Stämmer, mycket fint att se i Norrland och Norge. Jag har som mål att besöka Nordkap, ett annat är Vikens kapell i Jämtland. Vi får se hur det blir med det i sommar? Reserestriktionerna verkar de styrande i Finland inter vara villiga att lätta på. Det var visst någon minister som ville ha dem kvar ända till slutet av året.

      Jo, Skansen har jag besökt men det är många år sedan. De gamla byggnaderna minns jag. Så synd att Skansens existens hotas. Jag anser att Skansen är intressantare än Gröna Lund. Hasse Alfredsson var chef för Skansen ett antal år, då var det liv och rörelse.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.