Detta med ålder

Jag läste för någon tid sedan en artikel i Svenska Dagbladet om åldersdiskriminering. Där påstods att de som är över 40 år är ute från arbetsmarknaden. Vissa arbetsgivare vill ha sökande som är 30-35 år gamla och med erfarenhet motsvarande 25 år i branchen. Få den matematiken att gå ihop den som kan. Samtidigt ropar näringslivet och många politiker på att pensionsåldern måste höjas men när en arbetssökande över 60 år söker jobb blir det i de flesta fall kalla handen från de arbetsgivare som agiterar mest för höjd pensionsålder. Få också det resonemanget att gå ihop.

På vissa arbetsplatser är det viktigt att det är ett ungt team även om en äldre arbetstagare med mycken erfarenhet mycket väl skulle klara arbetet med beröm. Det har gått groll i detta med ålder. Vad är det som säger att en yngre person är bättre lämpad för en uppgift än en medelålders? Samtidigt har vi hög ungdomsarbetslöshet. Men blir snurrig av alla dubbla budskap. –  En orsak till att vissa arbetsgivare vill ha unga människor anställda kan vara att de är lättare att styra och hunsa med. En äldre har ofta mera skinn på näsan och kan kritisera vilket inte alltid passar arbetsgivare som vill utnyttja ungdomar.

Själv har jag inga problem att umgås med folk av olika ålder, nationalitet, sexuell läggning, religion, ras, politisk åsikt o.s.v. så länge det finns respekt för varandra. Vi är alla olika och bra är det men någonstans har vi alla en gemensam punkt; vi är alla lika mycket värda som människor. Tyvärr är detta värde i många fall teoretiskt, filosofiskt och i ekonomiska termer försumbart.

Jag samtalar gärna med min 96-åriga faster som fortfarande har tankarna klara även om hörseln är dålig. Jag gläds åt ett barn som utvecklas och gör framsteg och den dag jag kan kommunicera med ett barn är alltid lika intressant. Tyvärr uppfattas man ofta av tonåringar som gubbe om man passerat 50 år, vice versa finns det ofta ett milt överlägset överseende för fjortisar bland vuxna. Ordet fjortis och gubbe har samma negativa klang. Åldersdiskrimineringen finns i alla grupper.

Man förväntas ofta att bete sig på ett visst sätt mot varandra om det är stor åldersskillnad och en 50-plussare skall inte ha samma smak och intressen som en ungdom. Men det är fel tycker jag. Ta t.ex. detta med musik. Jag lyssnar gärna på nyaste hitsen om de är bra och jag läser flera bloggar som är skrivna av unga människor.

En annan diskutabel aspekt på detta med åldersskillnad är förhållanden och giftermål mellan människor med betydande ålderskillnad. Gifter sig en ung man med en äldre förmögen kvinna tror många att han är ute efter hennes pengar. Sak samma om en äldre man dejtar en ung kvinna så uppfattas han som gubbsjuk. Jag anser att trivs de ihop och älskar varandra är det inget som omvärlden behöver lägga sig i.

Som äldre skall man inte heller förstå sig på ny teknik. Man skall hjälplöst vänta tills barn eller barnbarn hjälper en. Detta är en fördom som frodas hos både äldre och unga men hur ofta har jag inte sett pensionärer som köpt dator galant klarar av detta med lite hjälp i starten.

Jag har alltid tyckt att en arbetsplats fungerar bäst när det är en blandning av olika människor: män/kvinnor, unga/äldre, invandrare/infödingar, humorister/filosofer o.s.v. De äldre har erfarenhet, de yngre idéer, kvinnor har en annan syn på tillvaron än män, en invandare har språk och kultur som man annars inte fått stifta bekantskap med och vad vore en arbetsplats utan skämtare?

Det viktiga är att man är nyfiken på livet oberoende av ålder, att man vill ta reda på och att det aldrig är försent för att lära. Det är heller aldrig försent att börja motionera och träna. Nu skiner solen och jag skall ut en runda i det fina söndagsvädret. Gomiddag!