-
Åt skogen
Visst minns ni visan Ekorr’n satt i granen? Han som hoppa på tallegren, stötte han sitt lilla ben och den långa ludna svansen. Äntligen lite snö och lite kyla! Jag trodde inte att jag skulle uttala de orden eftersom jag inte är någon stor vän av vinterväder. Jo, lite kan det komma i januari och februari, lite i mars också för då är det bästa tiden att hugga ved i skogen och då behövs snö och frusen mark. Jo, kring jul också, något som vi i år inte blev förunnat. Men annars föredrar jag en ständig vår, låt säga varm maj. Jag drog på mig stövlarna och begav mig ut…
-
En smärtans melodram med tå och ekorre
Ekorrn satt i granen Hoppa han från tallegren stötte han sitt lilla ben och den långa ludna svansen Så kunde jag muntert ha sjungit härom kvällen, även om det är en förenkling av texten. Det var visst också något barn som störde den lilla rackaren men det lämnade jag bort. På samma gång kunde jag också lämnat bort den långa ludna svansen för den fanns liksom inte. Muntert och muntert, egentligen var det inte alls lustigt, mera hade jag smärtsamt velat skrika ut versen och höja min blick mot himlen och avsluta med ett kraftfullt: Varför? Jag var vid villan och tog ett dopp i den sena kvällen. Vad hände…
-
Ding, dong, klockan slår
Egentligen heter det ”Kling, Klang, klockan slår. Stig upp och plocka mossa” i visan som idag fastnade på hjärnan men själv minns jag Ding, Dong. När som helst under dagen under arbetet i saltgruvan undslapp dessa rätt entoniga ord mina läppar. Visst är melodin rätt entonig? Själv har jag faktiskt som liten gosse plockat mossa på förtjänst. Det var en ”långtrådig” mossa som användes när bron byggdes över sundet en gång i tiden. Brobyggarna använde mossan till att täta mellan de stenar som lades på sidan av brobanken. Jag kan inte namnet på mossarten men jag har för mig att salig mor brukade göra mattor av den sortens mossa. Mattorna…